Idag ska jag på min första begravning. Jag känner mig lyckligt lottad som inte behövt besöka den typen av tillställning förr, men jag inser att någon gång måste det ske. Döden är ju faktiskt det enda man kan ta för givet.
Att livet och döden sällan är rättvisa är jag också införstådd med. Men att ta en ung tjej från sin familj och sina vänner... det finns inga ord.
Jag är livrädd för att gå på begravningen. Det känns som att jag kommer att gråta mest, även om jag kanske var den som kände Maja minst av de som går dit. Samtidigt ska det bli så himla skönt, att på något sätt få säga hej då - och på återseende.
1 kommentar:
jaa jag förstår det ! men sen får du FET BLEKA DET haha ;P hoppas det blir en fin begravning! eller ja, det vet man ju redan att det kommer bli...
Skicka en kommentar