En svettig comeback

Ikväll har jag varit duktig och varit iväg och tränat! Eller, duktig är nog fel ord - jag har varit snäll mot kroppen, är kanske en bättre formulering. Och dessutom var det riktigt roligt!

Först gick jag på ett aerobicpass, men det var inte utan en viss skepsis. Trots mitt stora dansintresse har jag aldrig riktigt tyckt om aerobic, eftersom jag tycker det ser ut som att man dansar med en käpp i röven. Stelt, helt enkelt!
Passet ikväll hade däremot låg käpp i röven-halt, när hon som höll i passet började vicka på höfterna och ha sig ville jag bara jubla. Jag tror närmare bestämt att hon var aerobic-Messias och att jag blivit frälst (nåja, nu ska vi inte överdriva men...).

Därefter tränade jag 40 minuter core, som är ett styrkepass för mage och rygg. Under de första fem minutrarna fnös jag åt hur enkelt det var och förundrades över hur stark jag var. Ja, jag kände mig som självaste Magnus Samuelsson som knappt någon påfrestning av övningarna. Men så var det visst bara uppvärmningen, därefter gick det utför. Kort sagt: DET VAR SÅ INNIHELVETES JOBBIGT!
Dock kommer jag försöka gå på passet varje vecka, just för jag inte vill att det ska vara innihelvetes jobbigt... Dessutom tror jag det är skitbra träning för att få bukt med min översvankiga rygg.

Sammanfattningsvis var det väldigt skönt att få börja träna igen, och känna att jag kvar nån tillstymmelse av ork - och därefter envishet när konditionen och styrkan började tryta... Det är också jäkligt skoj att Emelie i klassen också tränar på Korpen, då har jag en träningskompis att hålla uppe motivationen med.
För nu jävlar är det hejdå med lat-Anna.