Kommer torsdag bli den nya måndan..?

Som jag skrev i förra inlägget har dagen varit på gränsen till katastrof. Eller nåja, inget allvarligt har ju inträffat men när allt går på tok på en gång känner man sig nära branten.
Det hela började faktiskt i natt när jag för allt i världen inte kunde somna. För mig är det faktiskt ett ganska ovanligt fenomen; oftast somnar jag som någon klubbat mig så fort jag släcker lampan. Bristen på nattsömn förde troligtvis med sig att jag försov mig i morse - varken två alarm på mobilen eller ett sms lyckades få liv i mig. Så det blev minst sagt panik när jag vaknade 08.20, 40 minuter innan skolan började.

Jag kom dock nästan i tid till skolan, där vi idag började med tv-journalistiksskursen. Men där fortsatte allt jävlas. När vi skulle hämta ut våra fältkit med filmkameran och hela baletten lyckades jag riva ner alla kamerastativ som hände på en vägg. Servicekillarna bara suckade åt mig och sa att det var ingen som såg det där... Jomen tjena, hela klassen var ju inte i servicecenter och fick beskåda Hoppsan i sitt esse.
En olycka inträffar sällan ensam, as you know. Bara en stund efteråt ramlade lampan loss från kameran och flög i tusen bitar. SUCK. Men som om det inte vore nog har min kamera krånglat hela dagen - slutartiden, bländaren, vitbalansen och fan och hans moster funkade inte - och det fattades en massa saker i mitt fältkit.
Fan vad sur jag var där ett tag, jag satt och svor som en borstbindare (ovanligt? Näe.) och kände mest för att fara hem och dra något gammalt över mig.

Som tur var vände oturen på eftermiddagen, och tv-journalistiken kanske inte blir så dum ändå. Förhoppningsvis har jag ju avverkat mitt värsta dag i kursen nu.

Vissa dagar borde man bara dra täcket över huvet och somna om igen...