Born to run

Om jag inte missminner mig totalt skrev jag en gång att jag inte är någon löparsjäl. Om ni tillåter tar jag tillbaka det. Nu har jag kommit igång med löpningen och jag ä-l-s-k-ar det. Visserligen handlar det bara om korta rundor (ökade från tre till fyra kilometer idag) men jag försöker ta mig ut så ofta jag bara har tid. 

Tror minsann att jag sakteligen börjar utveckla ett beroende av känslan-efter-en-springtur. Ja, jag säger det förstås till stor del för att framstå som hurtig men också för att det är helt sant. Prova själva så ska ni få se (ni måste bara invänta att hjärtat slutar rusa och blodsmaken försvinner)! 

Ikväll är det Blodomloppet här i Umeå men tyvärr är jag inte anmäld. Vågade ju först utsätta knäet för springturer för två veckor sedan. Funderar däremot på att bege mig till spåret och heja på J och se till att han sköter sig.