I morse började jag jobba klockan sju. Egentligen var det väl ingen fara på taket (under mina somrar på Shell började jag ofta långt tidigare än så) men kvällsskiften de senaste veckorna har satt sina spår på dygnsrytmen. Det visade sig dock när klockan ringde 05.30 i morse att jag gruvat mig i onödan! Var tvärtom vad jag hade trott rätt skönt att få en tidig start på dagen.
När eftermiddagen kom fick jag smita tidigare från jobbet eftersom jag hade en läkartid. När jag väl anmält min ankomst och fick sitta ner i väntrummet kom beskedet att min läkare låg efter i tidsschemat. Sådär kul när jag hade stressat järnet från arbetet. Ännu tråkigare var det när den där utlovade halvtimmes-förseningen blev en timme. Och tråkigast av allt var att när jag väl fick träffa läkaren kom beskedet: "Oj, vi hade gjort en felbokning - du skulle ju träffa en knäoperatör. Du får komma tillbaka nästa vecka istället!"
Blev så paff att jag bara tackade för mig och lommade snällt ut ur rummet. För det är väl precis vad man bör göra när man gått miste om arbetstid, fått betala dyr parkeringsavgift och väntat en timme på sin bokade tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar