När jag var ute och svirade i Lycksele sist kom en snubbe jag aldrig träffat tidigare fram och presenterade sig som "Simon, brorsa till honom du hatar". Jag förstod inte alls vem han syftade på, kanske främst eftersom jag inte hatar folk i speciellt stor utsträckning.
Simon förklarade därefter vem hans brorsa var och påpekade att jag och hans bror faktiskt hade haft en diskussion Facebook-ledes där våra åsikter gick isär.
Aha. Så om man har olika meningsskiljaktigheter och för ett resonemang kring dessa, då är man alltså bittra fiender? Tydligen, om man frågar Simon. Inte alls, om ni frågar mig.
För mig är det precis tvärtom. Jag älskar att diskutera men jag gör det helst med människor jag respekterar. Människor jag respekterar innefattar dem som kan argumentera för sin sak och hålla debatten på saklig nivå - det spelar ingen roll om man tycker helt olika*! Däremot flyr jag oftast diskussioner som innefattar personangrepp, konflikträdsla och dövhet för andras åsikter än sin egna, eftersom det inte leder någon vart.
Med andra ord känner jag inget hat alls mot Simons brorsa. Tvärtom! Han var en god opponent och fastän vi fortfarande var oense om sakfrågan efter vårt meningsutbyte tyckte jag snarare om honom mer därefter än innan. Diskussioner behöver sällan leda till konsensus - det viktiga enligt mig är att kunna få en förståelse för att det finns andra åsikter än sina egna.
*Självklart finns det åsikter jag har svåra att respektera (exempelvis främlingsfientlighet) - men det är en helt annan diskussion!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar