Fem år av en saknad som aldrig övergår

Idag är det fem år sedan Johan lämnade oss. Fem år är en lång tid, men jag har aldrig slutat sakna honom och jag kommer aldrig heller göra det.
Jag saknar hans omtänksamma sätt och förmåga att få mig och alla andra att skratta. Jag saknar hur han uppriktigt intresserade sig för mina intressen och invigde mig i hans. Jag saknar hans enorma hjärta och hans leende som verkligen smittade av sig. Jag saknar att prata om framtiden med honom och förbannar den jävla olyckan som gjorde att planerna aldrig fick bli till verklighet. 

Jag kommer aldrig glömma kvällen den 19 oktober 2010 och oerhörda smärtan jag kände den kvällen. Men än viktigare är att jag aldrig kommer glömma Johan och allt det fina han står för. 
Minnena av honom kommer aldrig dö ut.