Utan snus i ett halvår och än har jag inte försmäktat

Idag har jag varit snusfri i ett halvår. Jag har genomgått en smärre identitetskris över att inte längre ständigt ha något under läppen och jag har gått upp sisådär fem kilo. I slutändan är det dock värt det, då jag blivit ett beroende mindre. För att inte tala om hur skönt det är att bevisa för mig själv att jag kan klara svåra saker om jag bara ger mig fan på det. 

Egentligen är det ganska fantastiskt att jag faktiskt lyckades bryta med nikotinberoendet där i våras, med tanke på att jag blev dumpad bara några dagar efter att jag tagit min sista prilla. Just där och då kändes det som att jag skulle behöva betydligt tyngre substanser än tobak, så att jag inte resignerade för suget var ett jävla under. 

Nästa steg kanske blir att göra upp med mitt långt gångna tuggummiberoende. Fast där känns det som att jag kan få svåra abstinensproblem.