Det är så fint att få veta att andra tänker på en. Idag när jag kom hem från skolan låg det ett litet paket i postfacket, som senare visade sig innehålla två komagneter och en litet brev. Avsändaren var min egna söta mamma, som skickade det som en uppmuntran efter tidens tråkigheter.
Om ni har svårt att förstå hur komagneter kan muntra upp mig har ni helt enkelt missa min passion för kossor. Jag kan inte riktigt förklara varför jag älskar detta djur, men jag tror att det ligger något i att de ser så harmoniska ut där de står och betar i hagarna. Och dessutom är de förjävligt söta också!
Denna passion har nu även utvecklats till en samling, som hittills består av (förutom magneterna jag fick idag då) glas, nyckelring, mjukisdjur, trosor, äggklocka, barnskor, handduk och gardiner. De sistnämnda har jag dock inte haft uppsatta sen jag bodde hemma; Simon tyckte att de var fula och här passar de inte in.
Hur som helst är det väl bara en riktig ko som saknas för att göra min samling komplett.
3 kommentarer:
Gud så söta "uggsen" va!
Nä jag förstod det!
Du och din galna kosjuka ;) muu!
Vilka söta små-skor!! Om du väntar lite till kanske du får en RIKTIG
kossa :-) Kram från mamma Mu
Skicka en kommentar