Toughest boot camp weekend

Det gångna veckoslutet ägnade jag åt att träna som ett tok, sova som ett barn, äta massor med bananer och dricka noll droppar alkohol. En riktig jäkla drömhelg med andra ord! (Okej jag saknade min fredags-ale, men den alkoholfria ölen jag drack funkade ändå bra som substitut)

Om knappt tre veckor ska jag, Lisa, Malin och Örnie delta i Toughest och i helgen var det dags för att ladda med Toughest boot camp weekend (obs! Måste läsas högt på samma sätt som UFC-presentatören Bruce Buffer hade framfört det).
Lisa anlände strax innan 21 i fredags och då åkte vi direkt från tågstationen till Bräntberget för utegym och lite härliga backintervaller. Det spöregnade och var becksvart ute, men vi körde ändå tre set i gymmet och tre vändor i backen utrustade med pannlampor (och pannben). Fredagschipsen smakade, om möjligt, godare än vanligt när vi väl kom hem och fick goffa i oss dem. 

På lördag förmiddag anslöt sedan Örnie. Första lördagspasset bestod av teknikträning i dips walk och monkey bar, vilket är två hinder vi kommer stöta på under Toughest. Vi joggade till och från utegymmet som har ställningar för dessa övningar och Lisa började ifrågasätta efter cirka två kilometer hur långt vi skulle springa egentligen. Vilket var rätt roligt, då eftermiddagspasset bestod av 20 varv kring en friidrottsbana (= totalt 8 kilometer = lika långt som Toughest är). För att krydda passet lite extra hade jag lagt till att varje varv skulle avslutas med en funktionell övning som till exempel armhävningar, mountain climbers eller burpees. Tröttheten var ett faktum när passet väl var över. 

Så igår körde vi hinderbana på I20. Trots att det kändes som ett tillräckligt stort hinder att klä på sig pga av träningsvärk var det otroligt kul! 
Tanken var att hinderbanan skulle bli söndagens enda pass, men så ville Lisa öva lite mer på monkey bars. Och sen ville hon testa death by burpees. Och sen... Ja, då fanns det inte ett uns energi kvar i våra kroppar. 

Att träna ihop är i mitt tycke en av de bästa umgängesformerna, så den här helgen var verkligen varit skitkul! Det enda tråkiga var att Malin inte kunde vara med – men om knappt tre veckor kommer hon också hit och då ska vi leka loss i Toughestbanan alla fyra! 
Vi har inte diskuterat någon målsättning, men får jag bestämma kör vi på samma som jag och Lisa hade i fjol – försöka klara så många hinder som möjligt, men framför allt ha så kul vi bara kan! Längtarrr!