Det ska erkännas att katt inte varit mitt förstahandsval som husdjur. Jag har snarare drömt om en hund under flera år nu, eller varför inte en inneko? Båda alternativen har jag dock fått välja bort, på grund av tids- och platsbrist (det sistnämnda gäller ju definitivt kon).
Johan har däremot tjatat och tjatat och tjatat om kisse ända sedan vi flyttade ihop. Det har pågått livliga diskussioner om huruvida vi ska bli med katt eller inte. Men jag ger gärna honom den "segern", att vi nu blir kattägare ändå. För sedan vi lämnade tillbaka söta Sven, som vi var kattvakt åt i augusti, har känslan av att det saknas ett djur här hemma vuxit till en närmast outhärdlig nivå. Och katt är definitivt inget dåligt djur – även om det "bara" ligger på plats tre på min lista.
Sedan utesluter det ju inte heller att vi kan utöka vår farm med en byracka och en kossa framöver...
Nu insåg jag att jag inte förändrats så mycket sedan jag var en liten skitunge. Skulle jag fylla i en mina vänner-bok idag skulle jag fortfarande lista "djur" som ett av mina största intressen.
Imorrn blir vi äntligen med kattbebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar