Tårtsäsongen är härmed inledd!

I dag fyller min fina, fina mormor 85 år. Tyvärr kunde jag inte gratta henne på plats just på bemärkelsedagen, men på lördag ska vi fira henne med en riktig braklunch (samma dag som en viss Anna fyller 22...). Har i alla fall ringt henne och sjungit med en enkel tulipan i kväll med den bästa sångröst jag kunde uppbåda. Mormor antydde att det lät aningen falskt.

Och i dag fyller även plastsyster Malin 20 år. Henne uppvaktade jag i lördags när hon bjöd på middag, fest och champagne. Av mig fick hon ett presentkort på Systembolaget, det kan ju komma till användning av när hon uppnått den respektabla åldern.

Grattis till er båda vackra damer!

Strömlös bil ger väntande idiot

Sitter på bussen på väg hem från den sjunde praktikveckans första arbetsdag. Egentligen skulle jag ha kört pansaraudin (som VD så generöst lånat ut till mig under större delen av min Umeåvistelse), om den bara inte hade bestämt sig för att strejka imorse. När jag vred om nyckeln i tändningen hände ingenting. Bilen gav inte i från sig minsta harkling, pust eller tillstymmelse av livstecken. Helt strömlös. Det var bara att hoppa på närmaste buss och lomma in med svansen mellan bena på VK, en kvart försenad.

Tur i alla fall att Umeås bussar går hyfsat tätt. Känns som att det finns rätt få saker på gnälla på när det gäller stans kollektivtrafik, förutom den väldigt märkliga hållplatsen utanför VK. Kolla bara in bilden, ser ni ens hållplatsen? Om inte beror det varken på den lökiga bilden eller på att ni behöver införskaffa en vit käpp - busshållplatsen existerar nämligen inte alls. Ska man vänta på bussen får man snällt stå ute på vägen (eller klättra upp i snödrivan) och se ut som en annan idiot.
Jäkligt dålig planering vill jag påstå.

Oral njutning

Nu har vi hunnit svälja maten och petat bort köttslamsorna som fastnat mellan tänderna. Alltså, hur god mat har de inte på All Stars egentligen??! Smaklöksorgasm kan man lugnt säga. Passar på att blogga lite nu medan Tina (bilden) berättar om sina nattliga drömmar. Sånt är så jäkla tråkigt att lyssna på...

Då var det snart dags...

Imorrn är det fredag och då blir det kul! Syrran och Tina kommer till Umeå, jag har bokat bord på min och VDs favoritrestaurang och efter en troligtvis superdupergod middag ska vi köra några schyssta dansmoves! Om vi hittar något ställe där vi kommer in vill säga. Lillan är ju bara 19 och de flesta uteställen här tycks ha 20-årsgräns - åtminstone de som inte har fjortisar som sitt klientel. Men det där löser sig nog i slutändan.

Ni förstår inte hur pepp jag är på ledighet efter 12 arbetsdagar i sträck! Visserligen kommer helgen inte innebära speciellt mycket vila - på lördag vankas det 20-årsfest - men ändå. Helg är ju alltid helg och helger är alltid välkomna.
Nu: Sova så att jag är någorlunda pigg imorrn!

Morgondagens laguppställning förevigad på Metaltown-äventyret 2009.

Mina inte längre så höga tankar om iPhone

I lördags hittade jag - högst ofrivilligt - en ny funktion på min iPhone: "Ingen service". Det innebar att jag inte kunde ringa, messa eller surfa på 3G-nätet på nästan hela dan. Superbra när man köpt en telefon en massa pengar! Verkligen!

Trodde först att det bara var min telefon som krånglade, för det har den gjort förr. Det visade sig dock ganska snart att jag var långt ifrån ensam med detta bekymmer. Min arbetskompis och kunder som var inne på Shell beklagade sig över att de inte heller hade någon täckning. Fick sedan höra från en initierad att felet låg hos tillverkaren - alltså Apple - på något vis. Kom inte ihåg de tekniska detaljerna men my point is: Skulle vilken annan mobiltelefon strula på samma sätt som iPhone hade det blivit ett jäkla liv. Ingen skulle vilja köpa en telefon som inte går att ringa och smsa till/med! Men bara för att det är en "statusmobil" tar vi det med ett axelryck och tänker "den funkar ju skitbra i vanliga fall..."

Men ja, jag kommer att köra på skittelefonen ett tag till fast jag kommer aldrig mer rekommendera den till nån. Såvida det inte är någon som gillar en telefon som inte fungerar till ändamålet.

I will always be your unserious soldier

Jag och systeryster lekte med min skittelefon (återkommer om varför den är det, var så säker!) i lördagskväll. Tog en massa bilder och tro mig när jag säger att det är unikt med en seriös bild på oss! Vilken som är seriös får ni själva döma...
Kanske inger bilderna en känsla av min nya hårfärg. Om inte annat får ni spana in Lisas snygga, färska frippa!

Ledighet, detta ouppnåliga stadie

Jag skulle ge väldigt mycket för en ledig dag eller två just nu. Kanske inte min högra arm eller en massa pengar, för jag vill inte bli handikappad och jag har redan en rätt skral ekonomi - men jag något skulle jag allt kunna offra. I fredags när arbetsdan på VK var slut (smet kl 16) åkte jag direkt till Lycksele och började jobba på Shell (kl 18) och därefter har jag jobbat heeela helgen. Lägg då till att jag ägnade hela föregående veckoslut till att flytta saker från min saknades lägenhet så kanske ni kan förstå varför jag är utmattad...
Påstår inte att det är synd om mig. Inte alls. Är bara synd om de som måste vara i min omgivning eftersom jag blir på så dåligt humör när jag är utarbetad!

Ska försöka gaska upp mig i alla fall. Imorrn inleds sjätte praktikveckan och eftersom jag trivs som sjutton blir det nog inga problem att finna peppen. Fast jag kommer nog längta till den kommande helgen lite i smyg ändå...

Det ständiga drömmandet om något bättre

Drömmer mig bort till varmare väder, till sandiga stränder och somriga kläder. Jag vill fly från minusgraderna som isar ända in i märgen. Min själ behöver värme! Tur att en resa är inplanerad inom en överskådlig framtid.

Det där med håret återkommer jag till förresten. Är inte speciellt entusiastisk över färgen, om vi säger så.

Foto: Fritidsresor

Space invader

Här sitter jag och ser spejsig ut i väntan på en färguppdatering av håret. Vad det blir får ni se när jag är klar!

Vilken tur att vi inte är bäst på allt

I lördagskväll utspelade sig Mack-kampen i vilken vi Shellare mötte fyra andra bensinstationer i den ädla sporten bowling. Det är väl ingen idé att sticka under stol med att det gick skit för vårt lag. Vi kom sist av alla men hade roligt ändå. Ni vet - det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga, and all that crap.
Fast viktigast av allt: Det var inte mitt fel att vi förlorade eftersom jag vann den interna serien vi spelade på slutet. Helt galet med tanke på att jag var sämst när det gällde.

Käglorna flög för team Shell, men ändå räckte det bara till ett föga smickrande femteplats.

Julia var on fire!

Sussi fick något mörkt i blicken när vårt lag låg under

Linda var lika frän som vanligt...

... precis som hennes coola son som gömde sig för min kameralins.

Jullan var nog rätt nöjd trots allt.

I slutet av kvällen förvandlades bowlinghallen till ett discotek där vi försökte kasta kloten i mörkret och personer förvandlades till skuggestalter.

Efter nederlaget ägnade vi oss istället på något vi verkligen kan: Skönsång!

Att vänta på en buss som aldrig kommer

Jag gick hem från jobbet i dag. I 18 minusgrader, med converse på fötterna och utan långkalsonger. Det tog en halvtimma och jag var helt stelfrusen när jag äntligen tog mig inomhus.
Ni får tänka att jag är en jävla idiot som inte klär mig men JAG HADE FAKTISKT TÄNKT ÅKA BUSS!!! Om bara busshelsicket hade dykt upp hade det inte spelat någon roll att det var svinkallt ute och att jag var sämst klädd. Men nu stod jag först ute och väntade på den i 10 minuter innan jag gav upp och började traska. Halvvägs mellan VK och hemmet funderade jag faktiskt starkt på att ringa en taxi. Eller kanske ännu hellre en ambulans, för den kylan var banne mig inte att leka med.

En intressant spaning jag dock hann med mellan all tandhackning var att glassbilen var ute och snurrade. Vem handlar egentligen från den av dem en dag som denna? Inte en jävel vill ju sticka ut näsan genom dörren, och absolut inte för att köpa glass.

Flintis - men nöjd ändå

Det var ju skitenkelt och jättesmidigt att blogga med telefonen. Kul! Nu jävlar ska jag bomba med inlägg, haha.

Från och med i dag är jag kort- och tunnhårig igen. Mina extensions rök imorse - inte en dag för tidigt! Här på slutet har jag nästan skämts för hur jag sett ut i håret. Tejpbitar har tittat fram här och var och jag har inte haft orken att pyssla med frisyren alls.
Även om jag vill ha långt hår känns det bra att fejket är borta. Nu inväntar jag istället riktigt långt hår, vilket kommer ta några år...

Testing, testing...

Provar att blogga från mobilen nu. Fungerar det som jag vill LOVAR jag att det blir mer aktivitet från min sida. Min dator fungerar nämligen tillnärmelsevis inte alls - när det tar en halvtimme att bara starta den känns det inte sån lockande att blogga...

Håller tummarna för att det här ska fungera nu!

Skickat från min iPhone

Ibland är det svettigt att vara journalist

Sedan fyra veckor tillbaka gör jag praktik på Västerbottens-Kuriren. Har inte skrivit om detta speciellt mycket här, det är nog bara tidningsläsarna som eventuellt uppmärksammat mina bedrifter.

Men för er som är nyfikna på vad jag sysslar med kan ni kolla in DET HÄR webb-tvklippet. Jag var ute på ett svettigt uppdrag, minst sagt.

Stäm mig!

Från köket ljuder elyseiska toner från VDs och Linas strupar. De sjunger så fint att hela jag fylls av välbehag samtidigt som avundsjukan sticker till. Är det någon egenskap jag önskar är det en sångröst.

Jag älskar att sjunga men av självklara skäl gillar ingen annan när jag sjunger. Det är ungefär som att lyssna på en plågad katt eller skriande åsna.
Men om inget mirakel sker med mina stämband nöjer jag mig ändå med att känna människor som kan framkalla gåshud bara genom att ta ton. Spelar ovannämnda någonsin in en skiva är jag den första att spela den repig.

Kort om helgen, innan jag måste rusa!

Ack du ljuva helg! Du kom inte en dag för tidigt men du tar då fanimej slut alldeles för fort!

Jag har haft ett fabulöst veckoslut - inte extraordinärt men härligt lagomt. Inledde helgen starkt med en oxfilé som smakade kötthimmel, gick sedan vidare till att leka med VDs brorsson och avrundade lördagen med några öl på Pipes. I dag har jag varit hos Thiger och blivit matad med alla möjliga, smarriga kolhydrater.

Om en stund ska jag landa helgen med bio: Burlesque. Har inga höga förväntningar precis men ska bli kul att se och höra Christina Aguilera på vita duken. Dessutom ser jag fram emot att ta del av kläderna - eller kanske snarare bristen av de.

I kväll beskrivs livet bäst med en gammal McDonalsslogan

I kväll firar vi. Vi firar att livet har sina goda stunder, att tillvaron är rätt vacker trots rent motbjudande inslag.

Firandet har bestått i att vi sket i träningen, köpte chips och Nutella (hur länge sen var inte det?!) och bänkade oss i soffan. Jag som inte har varit en soffpotatis på år och dar har utvecklat ett passionerat men högst platoniskt förhållande till VD's soffa.

Jag och soffan har också fått lite egen quality time med gårdagens avsnitt av Uppdrag granskning. Var intressant att ta del av tittares reaktioner på förra veckans avsnitt. Jag tycker det är bra att folk kan ställa sig kritisk även till själva programmet fast förstår samtidigt inte varför folk anser att det är "oförskämt att ge sig på en gammal man".
Visst att Ingvar Kamprad är en affärsman och att det självklart ligger i hans intresse att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men enligt mig är det inte oförskämt att dra ner brallorna även på en sådan och bevisa att det han tidigare hävdat inte stämmer. Bättre att han hade kört med öppna kort då snarare än hittepå.

Med det sagt ska jag fortsätta kvällen med en förflyttning till sängen.
God natt med er!

Hur det är att vara sambo med VD

För er som undrar hur det är att vara inneboende hos VD i hennes (i jämförelse med min) stora etta kan jag ge en exklusiv inblick.
När jag kommer hem från jobbet står middagen oftast på bordet. Väldigt bekvämt, men samtidigt förenat med skuldkänslor. Jag måste försöka göra det här med matlagningen mer jämställt.

Meningsutbytet just efter vår arbets-/skoldag beskrivs nog bäst som obefintligt. Tystnaden bryts ibland av en grymtning, ett hummande eller en kort fras. Men så plötsligt glider ljudlösheten över till en diskussion, gliring eller ett högst normalt samtal. Jag upplever dock aldrig tystheten som pinsam. Tro det eller ej - vissa stunder tycker till och med jag om att hålla munnen stängd.

En favoritsysselsättning vi utvecklat under veckorna jag bott här är att skärskåda Kissies blogg. Vi analyserar språkbruket och frågar oss "hur kan Sveriges största bloggerska vara så inihelvetes dålig på svenska?" Av det hon skriver provoceras vi inte av nåt förutom alla stavfel och särskrivningar.

En annan gemensam aktivitet som vi ägnar oss åt är att hänga i soffan och kolla på varsin skärm. VD glor på tv'n och jag på datorn. Hon mobbar mig för att jag ser tant-tv (Jakten på lyckan, Uppdrag granskning och På spåret) och jag suckar över det hon kollar på (allt utom det Jakten på lyckan, Uppdrag granskning och På spåret).

Som ni hör funkar det bra att vara sambo med VD. När idyllen börjar rämna återkommer jag med en ny rapport.

Det går bra för vårt lag!