lördag 31 december 2016

Så var mitt år 2016

Gjorde du något år 2016 som du aldrig gjort förut? Såklart! Jag gick min första skidkurs, började dansa hiphop, såg min första basketmatch och testade det här med nätdejting bland annat. Och så gjorde jag en del annat som jag sparar till mina memoarer, hehe.

Genomdrev du någon stor förändring? Nej, det kan jag nog inte påstå faktiskt. Jag tänker faktiskt på det som något positivt, att jag fått landa i och känna mig till freds med en tillvaro efter ett jobbigt 2015 med flera – ofrivilliga – förändringar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, min kusin Jessica och mina vänner Thiger och Sandra fick allihopa underbara barn. Jag längtar tills knoddarna blir lite äldre så att jag kan lära dem hyss!

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? 9 april. Utan att det hände något extraordinärt det datumet var det en så tydlig brytpunkt för när jag lämnade en lång tids nedstämdhet bakom mig och kände mig lycklig igen. Självfallet har det inte varit idel solsken sedan dess, men det har varit en markant skillnad i mitt mående i år jämfört med i fjol. Jag är så jävla tacksam över det!
Bild från glädjens datum 9 april.

Dog någon som stod dig nära?
Anders dog. Han var en nära vän till min bror och en "bara" en kompis till mig. Han brukade ofta följa med brorsan och gratta mig när jag fyllde år, eftersom min födelsedag brukar sammanfalla med en festival i Umeå som de två brukade gå på tillsammans. I år fick jag istället gå på hans begravning dagen innan min födelsedag. Det var så himla sorgligt. 

Vilka länder besökte du?
Bara Sverige. Har grämt mig lite tidigare i år över att det inte blivit någon utlandsresa – för att sedan inse att en har det lite för bra om en tänker att regelbundna utlandsresor är något av en självklarhet! Blir lite irriterad på mig själv, haha. Men med det sagt hoppas jag på att få lämna Sverige gärna en och två gånger nästa år. 
I år har jag i alla fall haft glädjen att få besöka ungefär halva Sverige, från Gällivare till Göteborg. 

Bästa köpet?
Mina stabila klassiker–trosor från New Body. De är sjukt osexiga och stört sköna att hoppa i på kvällen, när jag duschat efter träningen. De plus morgonrock är min bästa innan läggdags-outfit. 
Tröjan nedan, från Monki, skulle kunna vara en konkurrent om titeln eftersom jag aldrig fått så många komplimanger för ett plagg tror jag?! Men så kom jag på att jag fick den av mamma. 
(Måste verkligen ha köpt lite grejer i år om det här är de bästa sakerna jag kan komma på.)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Förutom personer i min närhet är det nog träning, dans, musik, konserter och Smilla som skänkt mig mest lycka. Och Tärnaby under påsken var riktigt snällt mot mig. 

Saknade du något under år 2016 som du vill ha år 2017? 
Trots det jag skrev ovan så skulle inte en utlandssemester vara helt fel. Och de där magrutorna jag gav ett nyårslöfte om att skaffa kan gärna få komma till mig, haha. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Andats fjälluft. 


Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat. Hatat på min kropp. Fipplat med telefonen. 

Favoritprogram på TV? 
SKAM. Tänk att det krävdes en norsk ungdomsserie för att jag skulle börja följa något!

Bästa boken du läste i år?
En tryckare på Blue moon bar av Hanna Hellquist. Det är ingen roman utan en krönikesamling, men jag älskar varje text! Jag känner igen mig så mycket i det mesta Hanna skriver om.

Största musikaliska upptäckten?
Jag har nyligen fått upp ögonen för Solen, som jag längtar efter att få avnjuta live under Umeå open i mars. Susanne Sundfør slog mig med häpnad under årets Umeå open!

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Att jag fick pris för Årets sportreportage under Gratistidningarnas branschgala. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att jag skulle vinna ett pris för ett sportreportage jag skrivit. 

Största framgång på det privata planet?
Att jag kommit till insikter med vad jag vill och inte vill ha ut av livet. Kan/vill nog inte uttrycka det mer konkret än så. 

Största misstaget?
Har inte gjort några ödesdigra misstag, men jag gjorde ett val tidigare i höst som jag nog hade gjort annorlunda om jag fick. Ursäkta att jag uttrycker mig luddigt, men vissa saker går liksom inte att skriva i ett forum där jag inte vet vilka som tar del av.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jämfört med 2015: Mycket, mycket gladare. Om mitt sinne hade natt i fjol har det haft dag i år. Jämfört med alla andra år har jag nog varit medelglad. 

Vad spenderade du mest pengar på?
Kokain!
... skoja ba. Snarare mat. Och öl. Välinvesterade slantar. 

Något du önskade dig och fick?
Ett gladare sinne! Tjoho!

Något du önskade dig och inte fick?
En miniko och en ökenrävsunge. I födelsedagspresent kanske?

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Jag var i Lycksele och firade med att bjuda på en skitfin tårta, käka middag med familjen och sedan slå klackarna i taket på hotellet. En bra födelsedag, helt klart. 


Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En sugar daddy? Nej, nu känner jag att svaren börjar spåra ut. Men mer pengar hade faktiskt varit kul. 

Vad fick dig att må bra?
Att träna. En ska inte underskatta endorfinernas påverkan.

Vem saknade du?
Johan och mormor. Det spelar ingen roll hur lång tid som går, jag kommer alltid sakna dem. 

De bästa nya människorna du träffade?
Det känns som att jag inte lärt känna några fler än de jag dejtat (och slutat dejta). Nästa år ska jag ha som mål att börja umgås med fler människor. 

Mest stolt över?
Att jag sprang en halvmara under två timmar, trots att magen kajkade ihop med några kilometer kvar. 


Högsta önskan just nu?
Med risk för att låta som en fröken Sverige-kandidat: Att alla krig och all terrorism ska upphöra. Samt att någon ska komma fram till att någon räknade rösterna i det amerikanska presidentvalet fel och att Donald Trump därmed inte får tillträda som USA:s president.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Som jag tidigare utlovat: Bli ännu mer besvärlig. 

onsdag 28 december 2016

En sjukt fin jul

Sicken fin jul det blev, trots att jag har varit (och är) förkyld som en gnu. 
Vi kickade igång julaftonen med en promenad. Planen var att vi skulle ut och åka skidor, men eftersom hela gänget var mer eller mindre krassliga fick vi välja en lite lugnare utomhusaktivitet. 
Det rådde verkligen julväder med snöfall när vi var ute och jag blev nästan lite tårögd över hur vackert det var. Fick en sådan feeling att jag var tvungen att göra en snöängel. Kanske lite cheesy, men också oerhört stämningsfullt.

Aftonen fortsatte med sällskapsspelande, ett försök att smita från Kalle Anka in i det längsta (håller ni inte med om att det är ett sjukt tröttsamt tv-program?) och därefter hälsade vi på Johan och mormor på deras respektive kyrkogårdar. 
Det blev följaktligen en ganska sen julmiddag – det kändes typ som att vi var sist i Lycksele om att hugga in på käket. Slutligen blev det julklappsutdelning. Jag fick så fina klappar att jag återigen blev snudd på tårögd. Ja, jag är en känslig människa, och kanske lite extra mycket under julen. 

På juldagen blev det, i linje med traditionerna, fest. Det var så himla kul!
Trots att jag var sjuk hade jag mycket energi i kroppen som jag behövde få utlopp för, vilket jag också fick. Syrran beskrev min juldagsform som en Duracellkanin. Haha. 

Nu har jag mellanlandat i Umeå och försöker mest bara samla kraft inför att åka tillbaka till Lycksele igen och gå på nästa firande.


lördag 24 december 2016

En liten julhälsning


fredag 23 december 2016

Den ofrivilliga julmodellen

Att försöka ta stämningsfulla julbilder tillsammans med sin katt med hjälp av kamerans självutlösare är minst sagt en utmaning när den ena parten hatar att bli fotad, hatar sin gulliga tomteluva som hon blivit påtvingad, i slutändan hatar den hon ska fotas med och... ja, helt enkelt är en katt. 

Jag ville försöka upprepa fjolårets succéjulkort som jag tog tillsammans med Smilla. I år hade jag dock ingen fotograf att tillgå, så jag riggade helt sonika upp kameran på stativ för någon vecka sedan. Som synes nedan gick det sådär. 
När jag väl hade fått till en någorlunda bild (alltså ingen av dem nedan) och tillverkat ett julkort upptäckte jag att jag hade lagt beställningen två dagar för sent ute för leverans innan jul. Nu damp korten ner i min brevlåda igår som en glad överraskning, men de hinner ju inte nå mottagarna innan julafton ändå. Tur att det även är en gott nytt år-hälsning på korten... 
Att försöka fånga någon som är snabbare än Usain Bolt och halare än Carl Bildt på bild är lite utav ett omöjligt uppdrag.
"Den halslösa martyren" har jag döpt den här bilden till.
Bra idé att försöka gömma sig bakom tomteluvan Smilla. Briljant!
Till slut gick hon med på att vara med på julkortet – på villkoret att hon fick visa den sida av sig hon tyckte att matte förtjänade mest.

torsdag 22 december 2016

Det blir ju jul hur som helst

Nu har jag fått ta jullov! Yeeeey! 
Känner dock att jag inte riktigt hunnit med inför julen i år. Och då menar jag inte att fixa saker – det får bli lite som det blir känner jag – utan att liksom försätta mig i julstämning. Jag känner mig rätt likgiltig inför det faktum att det bara återstår en dag till julafton. Alltså, det ska ju bli kul och mysigt och allt det där med julfirande, men jag är fortfarande kvar i november på något sätt. Jag tror att det kan bero på att jag varit bortskämd med att vara ledig flera dagar innan julafton de två senaste åren, medan julafton blir lite mer "pang på i år". Eller så beror det på att jag inte gjort vissa saker som nästan känns obligatoriska inför julen, såsom att baka pepparkakor (och framför allt äta pepparkaksdeg). Eller så har det att göra med att den här julen inte föregåtts av någon höstdepression för min del, hehe. 

Oavsett julstämning eller inte så åker jag till inlandet imorgon för att fira med familjen. Och oavsett julstämning eller inte så ser jag otroligt mycket fram emot det!
Har slagit in de få julklapparna jag köpt ikväll, för att sedan slänga ner de i resväskan. Undra just vilket skick de kommer vara i när jag kommer fram till Lycksele...

Årets ifrågasättare

På jobbets julfest förra veckan fick jag en utmärkelse som jag mös jävligt gott åt. Ja, alltså alla medarbetare fick varsin utnämning, men jag var mycket nöjd över att min blev Årets ifrågasättareKänner mig typ lika nöjd över den titeln som när en snubbe kallade mig "tjurig tjej" i somras. 
Visst är det bra att vara tillmötesgående mot sina medmänniskor, men jag tycker det är viktigt att vara ifrågasättande också även om det kan generera obekväm stämning. 

Nästa år ska jag satsa på att vara ännu mer obekväm. 

tisdag 20 december 2016

Hårbryderier. Igen.

Imorgon har jag frisörtid, vilket i vanlig ordning ger upphov till beslutsångest. 
Redan förra gången jag satt i frisörstolen hade jag bestämt mig för att byta hårfärg den här gången och bli mörkhårig igen.
Förra veckan kom jag dock på att jag vill fortsätta ha en kul färg ett tag till – blått vore väl roligt att testa? Och så igår började jag tänka att jag kanske vill ha rosa hår ett tag till? Fast annars trivs jag ju i rött, och det vore ju passande såhär i juletid... 
Så vad fan ska jag göra imorrn? Randigt?!

Ja, sånt här tänker jag medan tusentals syrier är fångna i Aleppo utan mat och vatten och lastbilar kör över människor på julmarknader i Berlin. Borde väl egentligen örfila upp mig själv för det, men försöker istället uppbåda tacksamhet över att jag ens kan ägna tid åt att fundera vilken hårfärg jag vill ha härnäst. 
Bild från när jag gick från blondin till rosahårig i augusti. Älskar Smillas intensitet på denna bild. 

måndag 19 december 2016

Mitt heta möte med en kändis

Jag var med om ett svårslaget kändismöte i helgen. Jag träffade Markoolio – i en bastu! Som om det inte vore nog att springa på en av Sveriges mest kända finnar i saunan satt han dessutom och sjöng på Millenium 2
Tänk om 10-åriga jag hade vetat att det här mötet skulle ske. Jag hade nog aldrig vågat tro att något såhär stort skulle ske. Hehe. 

Förutom den här Jag mötte Lassie-händelsen var lördagens stora happening att fira Monika som fyllde 50 år i torsdags. Efter att vi flickor hängt på spa drog vi med henne till en lokal där ett 20-tal personer väntade på att få överraska henne med en fest. Det blev en kul kväll, där jag fick axla rollen som dj och spela 80-talshits. Jävlar vad gamlingarna dansade!

måndag 5 december 2016

Stel men lycklig

Ännu en måndag kommer jag hem upprymd efter dansen. 
När jag drog dit tänkte jag att det skulle bli svårt att röra sig ikväll, helt stel efter en hög träningsdos i helgen. 

Och visst var jag allt annat än smidig – fick en tillsägelse under uppvärmningen om att slappna av mer i överkroppen (jo tack, jag önskar att jag hade kunnat). Men någonstans glömde jag nästan bort den molande träningsvärken och sträckningen i nacken och lät mig mer svepas med av musiken.
Mitt under kvällen lektion fick vi testa något nytt, vi fick testa improvisationsdans. Först kändes det jävligt pinsamt och jag plockade fram klassens clown-sidan av mig själv för att kunna klara övningen. Men precis som med träningsvärken och nackontet glömde jag bort det pinsamma efter en stund och fann någon form av tjusning i att bara flöda med i musiken. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som att påstå att det var något meditativt med att improvisera till musiken. 

Efter kvällens lektion fick bekräftelseknarkaren i mig även sitt, då jag fick höra från vår lärare att jag utvecklats mycket under terminen och att jag inte ska vara så självkritisk. Efter att ha fått höra det kanske det här kylskåpet till människa kan slappna av lite mer nästa lektion.
Fastän jag har sjukt svårt för väggord och inspirerande citat i allmänhet tycker jag att den här texten – som finns på en av Balettakademiens väggar – är en fin påminnelse.