lördag 31 januari 2009

En vacker begravning och en massa jobb

Begravningen igår var jättefin, mitt i allt det hemska. Hur konstigt det än må låta så spred sig en glädje inom mig under den och blandades med sorgen. Kanske berodde det på att allt var så fint: alla vackra ord, mängderna av rosor och blommor i alla dess färger och framför allt - alla Majas nära och kära som ville ta ett sista farväl.

Efter denna tårfyllda tillställning har jag jobbat. Och det känns faktiskt rätt gött att tjäna pengar medan alla andra super bort de i helgen. Dock var jag lite grinig igår innan stängning eftersom jag var sjukt stressad. Dum som jag var hade jag inte skickat in en uppgift som skulle lämnas in senast klockan 24 igår, så det blev till att skynda allt vad som gick för att hinna hem. Men jag fixade det, två minuter innan deadline var mitt personporträtt inne. I sista sekund som vanligt.

Helgen har också bestått av diverse trevligheter. Idag fyllde min plastbrorsa (vet inte riktigt vad jag ska kalla honom, men det är väl det bäst beskrivande ordet) Sebbe 15 år, så vi uppvakta honom, och såklart fick han kondomer av mig. Blir man byxmyndig är det en given present, hehe!
Jag fick också ett glädjande besked igår: jag klarade tentan! Jag vet, jag vet - som vanligt nojade jag över att jag skulle få underkänt och jag hade ställt in mig på omtenta. Men jag fick riktigt bra poäng på den. Bra där av mig!

Nu väntar sängen, för imorrn är det jobb igen från klockan 8.30. Jag hatar verkligen att jag bara har nio timmars vila mellan lördags- och söndagspassen, men det är bara att bita ihop.
God natt!

fredag 30 januari 2009

First funeral

Idag ska jag på min första begravning. Jag känner mig lyckligt lottad som inte behövt besöka den typen av tillställning förr, men jag inser att någon gång måste det ske. Döden är ju faktiskt det enda man kan ta för givet.

Att livet och döden sällan är rättvisa är jag också införstådd med. Men att ta en ung tjej från sin familj och sina vänner... det finns inga ord.

Jag är livrädd för att gå på begravningen. Det känns som att jag kommer att gråta mest, även om jag kanske var den som kände Maja minst av de som går dit. Samtidigt ska det bli så himla skönt, att på något sätt få säga hej då - och på återseende.

torsdag 29 januari 2009

Gott nytt Hår!

Min nya hårfärg är dedikerad Pelle.

Min världsrekordsatsning

Om någon undrat varför jag sett ut som en tigerkaka i hårbotten den senaste tiden kommer nu förklaringen. Jag försöker slå världsrekord i utväxt!

Fast nu lägger jag ner världsrekordförsöket, idag ska min Guinnessinsats bort. Och jag kommer inte sakna den.

Idag ryker den!

onsdag 28 januari 2009

Skadeglädje är den enda sanna glädjen

En kort sak bara innan jag drar:
Jag var just inne på pappas resdagbokssida, och såg att hans Thailandsresa numera bär statusen "avslutad".

Välkommen hem till kylan, era fuskapor!
Jag ser framför mig hur ni måste leva på bröd och vatten nästa månad, med tanke på att ni inte jobbat något i januari och därmed kommer ha ytterst kass ekonomi.
MOHAHAHA!!!

I'm back Lappstockholm

Jag är hemma i Lycksele nu, jag har faktiskt varit det i över en timme! Bussresan gick smärtfritt, trots att det tog 4 timmar och 45 minuter innan jag var hemma. Men då fick jag en timme att strosa runt i Skellefteå och göra ett besök på make up store. Jag var nämligen i akut behov av en ny ögonbrynsskugga, sen följde det visst med ett läppstift också. Så det kan gå!
Jag har alltid tyckt att det är synd att MUS inte finns i Piteå, men vid närmare eftertanke kan det finnas stora fördelar med avsaknaden av denna underbara affär - åtminstone för min ekonomi.

Nu ska jag gå bort till mamma, där det serveras palt ikväll. Mm...
Att jag sedan ska gå förbi Shell på vägen dit och hämta ut ett hm-paket känns inte heller helt dumt!

Mot Lycksele!

30 minuter kvar tills bussen går och jag kämpar med att få med mig alla grejer... Seriöst, hur mycket prylar behöver man egentligen för att vara hemma fyra dagar och när jag ändå ska jobba halva tiden?

Den ska jag fundera på medan jag trugar ner det sista i väskan.

tisdag 27 januari 2009

Sånt här lägger jag pengar på

Att jag är en shopaholic är ingen hemlighet. Att jag, så länge jag inte är pank, handlar nått eller några plagg varje vecka är en liten hemlighet. Åtminstone för mamma. Att jag aldrig visar upp mina inköp på bloggen är ett faktum.
Den enda anledningen till det är lathet. Jag har ingen som kan fota mig dressad i mina nyinköpta kläder (om jag inte frågar grannen typ, men det känns lite väl), jag har sämst förutsättningar för självutlösning på kameran, och att hänga de rätt och slätt på en galge går väl bort i bloggsammanhang?
Inte ens den klassiska nödlösningen i bloggosfären, att fota sig själv i spegeln, har varit ett alternativ för mig eftersom jag tycker att det ser ut/känns så töntigt.

Men eftersom att jag lovade Lisa att jag skulle lägga ut bilder på det jag köpte i fredags (och igår!) släppte jag på alla mina "regler". Här är en del av mina inköp:

Min fina lilla jeansjacka från Gina! T-shirten under är också inhandlad där. (Missa för guds skull inte min kohandduk nu som skymtar i bakgrunden!)

Haha, det här är en historia i sig... Jag fotade först framsidan på denna zipkofta från Carlings, utan en tanke på att jag var BH-lös och att blankt tyg framhäver ALLT. Så för att bespara er styva nipples och piercingring får ni bara se broderiet på ryggen. Det är ju ändå det som är det fräna med tröjan!

De här godingarna följde faktiskt med mig hem så sent som igår. När jag skulle köpa träningskortet slank jag visst in på Din sko, och... hoppsan, det följde visst med en kasse ut!

En svettig comeback

Ikväll har jag varit duktig och varit iväg och tränat! Eller, duktig är nog fel ord - jag har varit snäll mot kroppen, är kanske en bättre formulering. Och dessutom var det riktigt roligt!

Först gick jag på ett aerobicpass, men det var inte utan en viss skepsis. Trots mitt stora dansintresse har jag aldrig riktigt tyckt om aerobic, eftersom jag tycker det ser ut som att man dansar med en käpp i röven. Stelt, helt enkelt!
Passet ikväll hade däremot låg käpp i röven-halt, när hon som höll i passet började vicka på höfterna och ha sig ville jag bara jubla. Jag tror närmare bestämt att hon var aerobic-Messias och att jag blivit frälst (nåja, nu ska vi inte överdriva men...).

Därefter tränade jag 40 minuter core, som är ett styrkepass för mage och rygg. Under de första fem minutrarna fnös jag åt hur enkelt det var och förundrades över hur stark jag var. Ja, jag kände mig som självaste Magnus Samuelsson som knappt någon påfrestning av övningarna. Men så var det visst bara uppvärmningen, därefter gick det utför. Kort sagt: DET VAR SÅ INNIHELVETES JOBBIGT!
Dock kommer jag försöka gå på passet varje vecka, just för jag inte vill att det ska vara innihelvetes jobbigt... Dessutom tror jag det är skitbra träning för att få bukt med min översvankiga rygg.

Sammanfattningsvis var det väldigt skönt att få börja träna igen, och känna att jag kvar nån tillstymmelse av ork - och därefter envishet när konditionen och styrkan började tryta... Det är också jäkligt skoj att Emelie i klassen också tränar på Korpen, då har jag en träningskompis att hålla uppe motivationen med.
För nu jävlar är det hejdå med lat-Anna.

måndag 26 januari 2009

Jag har inte gett upp hoppet

Sedan jag flyttade hit till Piteå har jag lagt allt vad träning heter på hyllan. Min räddning har varit att jag bor på översta våningen och varit tvungen att kuta upp och ner för trappen - men självklart ger det inte speciellt mycket.
Men nu jävlar ska det bli ändring på det, för idag har jag äntligen fått tummen ur min numera feta röv och köpt ett träningskort. Och det känns hur bra som helst, för även om det är skönt att slappa har jag saknat att få svettas frivilligt.
Men smakar det så kostar det: ett årskort här på Korpen kostar drygt 3000 spänn. Fast då fick man ju en jättefin sportbag på köpet...

Det blir dock inget gym nu i början har jag bestämt mig för. Lyfta skrot har jag ledsnat på efter att ha nött gymgolv i 4-5 år. Istället ska jag ta del av det breda utbud av olika typer av pass, med start redan imorgon. Då blir det först 45 minuter aerobic och sedan 40 minuter core.

Inte före att ropa hej i förtid, men beach '09 here I come! Det kan ju åtminstone inte bli värre än vad det är nu....

söndag 25 januari 2009

I miss you, daddy!

Var tog den här dagen vägen egentligen? Klockan är snart halv fyra, men jag har inte hunnit göra ett jota. Eller jo, käkat frukost och duschat, men inga stordåd har uträttats.
Fast jag såg faktiskt en bit av Let's Dance-reprisen nyss, och jag kunde återigen konstatera att Hasse Aro påminner om pappa på något sätt. Ja, med skillnaden att pappa kan dansa och det kan knappt Hasse, haha.

På tal om farsgubben så har jag börjat sakna han som smått. Nog för att vi inte träffas sådär superofta i vanliga fall eftersom vi bor 23 mil i från varandra, men då har vi i alla fall frekvent telefonkontakt. Nu har jag inte pratat med honom sedan förra året (!), närmare bestämt den 30 december. Men på torsdag är det slut på sötbröddagarna i Thailand för hans och Monikas del, då får jag träffa de igen.

lördag 24 januari 2009

Varde ljus!

Jag har fortfarande paltkoma efter maten, det känns verkligen som att jag har ett helt lass sten i buken. Eftersom det var löningsdag (nåja...) igår lyxade jag lite extra ikväll och lagade mig en medium rarestekt entrecote. Såå gott!
Och det är faktiskt inte alltid "godare att äta gröt tillsammans än oxfile ensam", ibland är det rätt gött att bara sitta och käka ensam och bara behöva koncentrera sig på smaken...

Nu väntar lördagsfilmen på trean, King Kong, som jag också ska se helt själv. Jag blev inbjuden till SATC-kväll, men tackade nej eftersom jag plöjde igenom boxen för inte så länge sedan. Dessutom lär jag somna framför tvn ikväll och vill inte upplevas som ohövlig, hehe.

Föresten - titta vilken superfin lampa jag fick i julklapp av jobbet och som jag äntligen fått tummen ur och smällt upp i fönstret. Jag tackar det ödmjukaste för den, Shell!

Såhär fint lyser det numera i mitt fönster

Gött med kött

Festen är slut, men blåmärkena finns kvar

Det blev en kväll i Minttuns tecken igår. Direkt efter att jag postat gårdagens blogginlägg ringde det på dörren och Emma kom instormande med en liten stackars kökssax i handen och sa "Anna, vi ska klippa lugg". Fem minuter efter det hade hon en något ojämn, men ytterst klädsam lugg. Därifrån gick det däremot utför. Vi två satt hemma hos mig och spelade en herrans massa kortspel med shotbestraffning för förloraren.
Därefter var planen att vi skulle gå till Ankars och förfesta, men grannarna på nedervåningen fick syn på oss när jag gjorde en fin halkdans utanför fönstret och bjöd in oss. Så det blev en dekadent förfest där istället innan vi drog oss till Kåren.

Väl där möttes vi av livemusik i form av ett hårdrocksband (yey!) med en dreadheadsångare i spetsen (Anders Fridén-wannabe?). Skitbra musik, visst, men kanske inte så dansvänligt.

Kvällen avrundades med ett platt fall på Sundsgatan för min del, och idag är jag blå och halvt sönderslagen. Min kamera var död på grund av batteribrist igår, och därmed har jag personligen inga bilder från gårdagen. Vilket jag är väldigt glad över. Däremot fanns det ju andra som inte var sen att utnyttja mitt berusade tillstånd genom att föreviga vissa tokigheter på bild... Jag ber till högre makter att de inte kommer ut till allmän beskådning.

fredag 23 januari 2009

Dagens skörd

Nu har jag varit ute och gjort stan med Emma och självklart fick jag med mig några kassar hem. Förutom en tröja jag spanade in på Carlings förra helgen köpte jag även smink, smycken, en t-shirt - och en jeansjacka! Den sistnämnda var verkligen råsnygg och ett riktigt kap, bara 299 kronor. När jag hade varit och provat kläder första vändan på Gina hängde den plötsligt bara där: alldeles, alldeles nyuppackat och jag kunde riktigt se hur det stod "köp mig" över hela den. Så kort därefter var den min.
Det känns dock lite tråkigt att jag måste vänta tills i vår innan den kommer till användning, men då slipper jag ju i alla fall springa runt i affärerna på jakt efter den perfekta jeansjackan.

Shoppingrundan avslutade vi med en pizza tillsammans med André, Nicole och Dennis. Vi satt och nötte på Tre kronors stackars stolar väldigt länge, sånt som händer när man har trevligt sällskap att snacka skit med.
Nu försöker jag peppa upp mig inför kvällens partaj, jag är inte så sugen på att festa egentligen men man måste ju offra sig för konsten. Hehe.

Cash is king!

Gissa vem som fick studielån idag?
Och framförallt - gissa vad jag ska roa mig idag?

Jag kommer vara fattig innan nästa veckas slut igen.

torsdag 22 januari 2009

Kommer torsdag bli den nya måndan..?

Som jag skrev i förra inlägget har dagen varit på gränsen till katastrof. Eller nåja, inget allvarligt har ju inträffat men när allt går på tok på en gång känner man sig nära branten.
Det hela började faktiskt i natt när jag för allt i världen inte kunde somna. För mig är det faktiskt ett ganska ovanligt fenomen; oftast somnar jag som någon klubbat mig så fort jag släcker lampan. Bristen på nattsömn förde troligtvis med sig att jag försov mig i morse - varken två alarm på mobilen eller ett sms lyckades få liv i mig. Så det blev minst sagt panik när jag vaknade 08.20, 40 minuter innan skolan började.

Jag kom dock nästan i tid till skolan, där vi idag började med tv-journalistiksskursen. Men där fortsatte allt jävlas. När vi skulle hämta ut våra fältkit med filmkameran och hela baletten lyckades jag riva ner alla kamerastativ som hände på en vägg. Servicekillarna bara suckade åt mig och sa att det var ingen som såg det där... Jomen tjena, hela klassen var ju inte i servicecenter och fick beskåda Hoppsan i sitt esse.
En olycka inträffar sällan ensam, as you know. Bara en stund efteråt ramlade lampan loss från kameran och flög i tusen bitar. SUCK. Men som om det inte vore nog har min kamera krånglat hela dagen - slutartiden, bländaren, vitbalansen och fan och hans moster funkade inte - och det fattades en massa saker i mitt fältkit.
Fan vad sur jag var där ett tag, jag satt och svor som en borstbindare (ovanligt? Näe.) och kände mest för att fara hem och dra något gammalt över mig.

Som tur var vände oturen på eftermiddagen, och tv-journalistiken kanske inte blir så dum ändå. Förhoppningsvis har jag ju avverkat mitt värsta dag i kursen nu.

Vissa dagar borde man bara dra täcket över huvet och somna om igen...

Länge leve helgen!

Äntligen helg, det är precis vad jag är värd efter den här dagen. Allt har verkligen jävlats för mig, var nådigt förbannad där ett tag...

Men nu ska jag ner till Emma och käka tacos och glömma allt vad jävulskap heter.
Över och ut!

onsdag 21 januari 2009

På bloggen råder intet skrivkramp

Om det finns någonting jag verkligen avskyr så är det när jag hamnar i en skrivskrampssvacka. Och det är precis vad jag har haft idag, en mental skrivkramp. I den nya kursen språket som journalistiskt verktyg ska vi producera olika texter varje vecka, och veckans uppgift är att skriva en artikel om en hiphoputställning vi besökte i måndags. Jag satt fyra timmar idag och försökte få ihop nåt någorlunda vettigt, men istället nötte jag på bloggar, förbannade mig själv för att jag var så kass på att skriva och så knåpade jag ihop en ny header i paint. Jag gjorde en notering om att installera photoshop redan när jag flyttade, men än lyser programmet med sin frånvaro på min dator...
Dessutom har jag jävlats med blogglayouten. Jag fick mvg i weddesignkursen på gymnasiet men lika förblånat får jag inte ihop något vettigt på en jävla bloggdomän. Fast då har jag ju noll tålamod, det är väl en bidragande orsak till varför jag inte orkar fippla med html-koder och annat skit.

Skrivkrampen släppte i alla fall i kväll efter det att jag tagit en timmespromenad. Och trott eller ej, än så länge är jag väldigt nöjd med det jag fått ihop!

Ikväll har jag även sett Top model 11. Jag älskar verkligen top model-serierna; efter SATC är det min absoluta favorit på tv. Ibland önskar jag dock att jag kunde säga att något mer intelligenshöjande program var min favorit, typ Debatt...
Eller föresten, bara för att man inte ser intellektuella program behöver det inte betyga att man är intelligensbefriad. Se bara på mig, jag är smart även om jag ser ytliga sitcoms och realityprogram! Det är åtminstone vad jag vill tro.

Berit the Cat

Jag har alltid varit en hundmänniska. När jag var liten drömde jag om att ha en hund, när vi väl skaffade en (sötaste, snällaste och bästa Zorro!) var lyckan gjord och nu när jag inte bor med voffsingen längre vill jag ha en egen... Det enda husdjuret som jag kan tänka som komplement är reptiler: ödlor och ormar.
Det här med katter har däremot aldrig riktigt varit min kopp te. Jag gillar katter också, men de saknar det där lilla extra som jag anser att hundar har.

Skulle jag en dag - mot förmodan - skaffa en kissemiss vill jag ha en som Berit. En tjock kisse, som älskar mat lika mycket som jag men ändå orkar leka när jag är på bushumör. Att hon sedan fungerar som en levande riskudde och värma bort allt vad mensvärk heter är pricken över i:et.

En lagomt tjock tjej i sina bästa år

Den levande värmedynan

Hjärnspöken vs skogsturkar

Utanför skottar en traktor bort snön. Jag är alltså inte ensam vaken denna tisdagsnatt, trots att jag omges av mörka fönster.
En tanke slog mig tidigare ikväll, som jag skrev i förra inlägget - quod me nutrit me destruit.
Men lugn, jag ska inte bli en sån här djup och kryptisk bloggare. Jag föredrar faktiskt att inte dra fram alla mina hjärnspöken i ljuset.

Ikväll har Emma varit här och vi har haft en rolig kväll. Speciellt när Emma (som vanligt) försökte imitera norrländska men mer lät som en gotlänning och när vi hade reklamtävling. Emma visade mig även Skogsturken som jag helt har missat och vi började spåna på en egen parodi. Mer säger jag inte, med risk att någon snor vår briljanta idé.
God natt!

Emma och jag - kattbilden!

tisdag 20 januari 2009

Det som när mig förgör mig

Quod me nutrit me destruit

...

Fattiglapp

Fan vad tragiskt det är att vara så fattig som jag är för tillfället. Igår var jag och pantade burkar för att finansiera mina matinköp (en burk tikka masala), och jag upptäckte att jag har börjat skämmas för att gå och panta. Jag kände mig som en lodis där jag stod med mina kassar!
Paradoxalt nog skäms jag för att jag tycker det är pinsamt att panta - egentligen borde jag ju vara stolt som gör en insats för miljön (och min egen ekonomi).

För att spara pengar tog jag sovmorgon idag för att äta en sen frukost och därmed har jag inte behövt någon lunch. Nu sitter jag och knåpar på en artikel, och när jag blev sugen på något hämtade jag en påse fis-herman's som låg i skafferiet. Ja, halstabletter är faktiskt det närmaste jag kommer nå götta för tillfället.

Däremot måste jag gå och köpa mig en deodorant idag. Jag står inte ut med mig själv om jag måste lukta svett under armarna en dag till. Men jag kan väl se det som att besparingen jag gjorde på den uteblivna lunchen idag får läggas på svettbekämpningsmedel.

måndag 19 januari 2009

Förbjud gubbar med keps att köra bil

Idag inleddes en ny läsperiod med nya kurser - Språket som journalistiskt redskap och TV-journalistik. Det ska bli spännande att se hur det går med dem, ärligt talat fasar jag lite inför TV-kursen. Jag tyckte nämligen att det var nog krångligt med tekniken på radiokursen och nu ska jag lära mig att hantera en tv-kamera och hela tjofaderittan.... Men det är ingen idé att börja stressa upp sig för det nu. Mañana, mañana säger jag bara. Eller jueves, jueves (torsdag, alltså) eftersom att det är då kursen börjar.

Nej, nu innan jag börjar svamla iväg måste jag berätta om dagens händelse. Vi var på Piteå museum idag på eftermiddagen för en uppgift i språket-kursen, och på väg hem tiggde jag skjuts av Malin. När vi stod i en korsning och väntade på trafiken som kom från höger började bilen framför backa helt tvärt och innan Malin hann handla small det. Vi körde efter han som backat in i hennes bil och före vi klev ur bilen sa jag till Malin att det säkert var en såndär gubbe med keps (ni vet!)...
Och tror ni inte på fan att det är just en sådan som kliver ur sin fula Nissan. Eftersom att det var en old man var dock jag och Malin väldigt trevliga mot honom, trots att det visade sig att han hade backat sönder hennes extraljus. När gubbfan (ja, nu får han heta så hädanefter!) senare började säga att det var Malins fel (!!!) att det hade inträffat, för att hon stod för nära, kunde jag däremot inte hålla käften längre. Så jag sa helt sonika till honom att han skulle ersätta Malin för extraljuset och att det inte fanns någon tvekan i att det var hans fel att han backade in i henne...
Så nu får vi se hur det går, om han hittar på någon annan dålig ursäkt än de han klämde ur sig idag.

Tur att det inte var min bil, för skulle någon säga att det var mitt fel att han backat in i min bil - då jävlar! Min stubin kan vara väldigt kort, om vi säger så...

När man söker på "gubbe med keps" på google kommer denna bild upp - vilket måste tala ganska starkt för allmänhetens uppfattning av detta klientel i trafiken

Brev från en fattig student

Hejsan farsan, hejsan mamma
här är brev från älsklings-Anna.
Vi har kul här upp' i Pite',
men av pengar har jag väldigt lite.

Liten boning, med en säng
Kan ni skicka mig en peng?
För det vore väldigt snällt.
Annars får jag snart börja bo i tält...

söndag 18 januari 2009

Fasligt festligt, v. 3

I've had a little bit too much

all of the people start to rush (start to rush by)

a dizzy twister dance

can't find my drink or man

where are my keys, I lost my phone

What's going on on the floor?

I love this record baby

but I can't see straight anymore

Keep it cool, what's the name of this club?

I can't remember, but it's alright, alright

Ingen gourmetmat för min del

Slutet av månaden betyder att pengarna håller på att sina, vilket i sin tur innebär frysrensning. Idag åt jag en middag bestående av kyckling, pommes stripes och tacosås. Inte den ultimata kombinationen kanske, men det funkar åtminstone för en hungrig studentmage.

I eftermiddagen har jag fejat på lite här hemma: tvättat, städat och packat upp julklapparna som jag fick med mig hem i fredags. Och så mycket fint jag har fått som jag nästan glömt bort, jag måste visa er sen!

Senare ikväll kommer lite bilder från helgens fester, men först ska jag gå upp till skolan och göra klart kompletteringarna på mitt individuella radioinslag. Egentligen skulle jag göra det redan i tisdags men när jag vaknade halv ett och hade en buss att passa två timmar senare gick de planerna i stöpet. Dessutom hade jag huvvevärken också, konstigt nog...

Livet är en fest!

Robban left the building för sisådär en timme sedan, och även om det verkligen är supertrevligt med besök är det skönt att få vara själv en stund och andas i sin ensamhet. Det blev party för hela slanten i helgen, med start i fredagskväll. Vi värmde upp med en liten förfest hos André där Robban och mina journalistkompisar fick nosa på varandra, och sedan drog vi vidare till Kalles. Det var klackarna i taket och shots i baren som gällde. Som sig bör, typ.

Efter lite shopping på stan (mest för Robbans del, eftersom att jag är fattig) igår fortsatte festen med Singstar hos mig. Dock höll sjungdelen på gå åt helskotta, eftersom att jag saknade utgångsport för PS:et. Men en vänlig och sjuk granne räddade situationen... Danne, du var verkligen vår hjälte igår, hehe!
Kvällens höjdpunkt var däremot Dennis imitation av undertecknad. Jag skrattade så till den milda grad att jag höll på kissa ner mig - så jävla likt var det! Men det bjuder jag på (hurdan jag är alltså)...

Nu har jag alltså intagit alkoholhaltiga drycker tre gånger i veckan och innan gästerna lämnade min lägenhet igår sa jag att jag skulle vara nykter nu till helgen. Vilket kommer visa sig vara lättare sagt än gjort, eftersom att det är Kårfest på fredag! Nåja, helgen efter det jobbar jag ju så då lär det åtminstone bli lungt på alkofronten.

Föresten; måndagens bästa måste ju ändå ha varit när vi likt Bambi på hal is (eller högklacksutrustade tjejor på hal is) gick upp till Ankars för att gå på kvarterslokalen, och mötte två personer som var ute och rastade sina hundar. De stannade och tittade roade på oss och jag kunde riktigt se hur de undrade vad det var för knäppjökar som inte kunde stå på benen på en måndagskväll...
Men nu har ni alltså svaret: det var bara tre studenter som firade att tentan var bortgjord!

fredag 16 januari 2009

Det är inte varje dag man möts av beundrarbrev

När jag och Robban kom hem till mig idag möttes vi (jag) av en post-itlapp på dörrkarmen där det stod, citat:
Du e väldigt söt. Mums :)

Antingen är det någon som driver med mig, eller så har jag en hemlig beundrare. Faktiskt tror jag på det sistnämnda, jag har till och med mina aningar om vem denne kan vara...

Jag och Robban har ätit kycklingtacos så att det snart sprutar fajitakryddor ut ur öronen på oss, och nu försöker vi skölja ner det med diverse öl och cider. Snart ska vi dra oss mot fest på Ankars, brr. Tur att det bara är -13 här uppe i norr...

Dagens väderleksrapport

Alldeles, alldeles strax drar jag och Robban till de norrbottniska vidderna. Egentligen skulle vi fara kring tolv, men eftersom att det är så jäkla kallt ute sköt vi upp avfärden för att minimera risken för punkteringar och motorhaveri.
Inte för att det är så mycket varmare nu; -24 i jämförelse med de -29 när jag klev upp... På sina håll i Lycksele har temperaturen varit nere på hela -35, men på Glasberget är det alltså lite varmare.

Dock tycker jag att alla som klagar på minusgraderna borde bylsa på sig sina varmaste kläder och gå ut på åtminstone en kort promenad. Jag var ute och gick igår (då var det också -24) i nästan en timma (var dock inte och värmde mig mellan varven) och det var jättehärligt! Luften kändes frisk och kylan bet sådär skönont i kinderna. Däremot hade det varit lite skönare om jag hade haft med mig varmare kläder hit. Eftersom att det var 30 grader varmare (!) i Piteå när jag for i tisdags planerade jag inte för den här kylan, så långkalsongerna och alla varma skor är där uppe.

Nu har Robban hunnit komma, jag måste packa det sista... Ciaooo!

Jag måste jämnt ha något att göra...

Jag är en rastlös själ. Ta gårdagen som exempel; klockan var ungefär 12 och eftersom inget hade hänt på de tre timmarna jag varit vaken höll jag på spy av tristess.
Turligt nog övergick tristessen till att jag fick en massa saker att göra. Först var jag på Tannbergsskolan (tänk att jag inte varit där på över sju månader och helt plötsligt är jag där två dagar i rad!) och hälsade på syrran som hade hål, därefter gick jag till Hanna och Tommie och spelade Buzz. Jag, Lisa, Malin och Judith åt middag på Frasses och pratade om de två sistnämndas Thailandsresa och därefter shakade vi av oss kalorierna under ett funkpass. Slutligen såg jag the Dark Knight med Tina och VD.

Det braiga med gårdagen - förutom att jag slapp spy av uttråkning - var att jag hann umgås med flera av mina vänner. Jag åker nämligen upp till Piteå idag igen tillsammans med Robban, eftersom att han ska hälsa på mig i helgen. Det är alltså byebye Lycksele idag igen. But I'll be back before u know it.

torsdag 15 januari 2009

Dags att börja tänka på figuren?

Fyfan vad mätt jag är... Ikväll har jag nämligen umgåtts med Sandra och VD, och som vanligt innebär våra träffar att någon typ av föda ska intas. Aftonens meny bestod av hemgjord pizza till huvudrätt och glass med diverse kalorierikt till efterrätt. Det är kanske tur att vi ses relativt sällan numera, annars kommer vi att rulla fram när vi ska till Grekland.

Ja, det har jag ju föresten inte skrivit här på bloggen. När vi träffades sist alla tre passade vi på att boka sommarens resa. Den kommer inte gå av stapeln förrän den 4 augusti (nästan sju månader kvar...), men vi var ute i god tid bara för att försäkra oss att det kommer att bli av. Min erfarenhet säger mig att väntar man för länge rinner det ofta bara ut i sanden.
Det blev dock varken Brasilien, Miami eller Malaysia som vi fantiserat att vi skulle ha råd med, utan mer ekonomiskt tillåtande Laganas på ön Zakynthos i Grekland. Jag hittade föresten tipset om det resemålet på Josefines blogg.
Hur som helst - även om det inte blir att steka sitt fläsk i Copacabana tror jag att Grekland kommer att bli kanon, speciellt med tanke på mitt resesällskap. Och självklart kommer stringbikinin åka med ändå.

Med såna här kaloriebomber kan jag vinka adjöss till Beach '09...

Eftersom att det är lite utav en tradition att lägga upp en bild på vackra VD efter att jag umgåtts henne bjuder jag på denna skönhet ikväll... (PS. Hon är singel.)

onsdag 14 januari 2009

Ett ärligt försök att skaffa vänner...

Idag, efter det att jag kom hem från Tannbergsskolan, fick jag för mig att jag skulle ta fram Metal och vara lite social med honom. Vi har nämligen inte riktigt blivit vänner ännu, han är fortfarande lite aggressiv mot mig... Och jag vet faktiskt inte riktigt varför, han kanske bara tycker att jag luktar illa eller något, haha. Heavy och jag har åtminstone nått någon slags förståelse och acceptans för varandra, men till det stadiet har alltså inte jag och punggeckon (jag kallar Metal så eftersom han har gigantiska cohones) kommit.

Hur som helst, idag när jag tog ut honom ur terrariumet var han jättesocial helt plötsligt och klättrade runt min hand. Sedan satte jag ner honom i sängen - där han aldrig har varit tidigare - men då blev han plötsligt sitt gamla vanliga, elaka jag. När jag skulle ta upp honom sprang han bara iväg och gjorde sitt surljud...

Nu ligger han och Heavy och ser jättesöta ut tillsammans. Ja, tydligen så duger hon som vän i alla fall.

CentreraSurisen ville inte vara med på bild...

Såhär gulliga är dom små rackarna mot varandra i alla fall

Ett kärt återseende

Just nu sitter jag i vår megafeta och superbekväma soffa på Villhill och lyssnar på Kings of Leon... Jajjemen, jag är hemma i Lycksele!!!

Det blev en spontan resa hit. Istället för att gå på krogen i måndags gick vi till kvarterslokalen på Ankars. Därmed sparade jag en massa pengar som annars skulle gått åt, och istället la jag de på en bussbiljett hit. Och det var sannerligen värt både de där 131 kronorna och nästan fyra timmarna av restid, för jag fick chocka alla med min oanmälda ankomst. Sånt är alltid skoj, att se hur förvånade men framförallt glada folk blir av att se en. Hehe.

Idag på förmiddan var jag och VD på Tannbergsskolan och fikade. Det var en märklig känsla, att återigen stega in på skolan som jag inte satt min fot i på över sju månader. Men samtidigt kände jag mig hemma. Än så länge känns Tbg mer som min skola än Musikhögskolan i Piteå. Fast den känslan lär väl ändras efter tre år på journalistlinjen...

måndag 12 januari 2009

Hur man livar upp en måndag

Det finns omtentor, men det finns inga omfester...

Så nu kör vi!
Skål för omtentor!


Lifes a bitch (but so am I)!

Om sisådär 12 timmar har jag alltså en tenta i Medier i samhället. Och om ungefär en månad kommer jag att ha en omtenta att göra...

Som om livet inte skulle suga nog för tillfället har jag åkt på världens magont. Jag borde inte säga det, men jag önskar nästan att det vore magsjuka så att jag inte kan skriva den där jävla tentan imorrn.

Wish me luck.....

lördag 10 januari 2009

This was my 2008, part two

Det har redan gått 10 dagar av 2009, så det börjar väl bli dags att slutföra min sammanfattning av 2008 (första delen hittar ni här). Såhär såg mitt andra halvår av fjolåret ut:

Juli
Månaden inleddes med ett rejält klipp - av mitt hår som jag inte friserat sedan september 2007 (!) rök några decimeter. Juli innebar för det mesta jobb för min del, men mellan passen på Shell hann jag även hälsa på Sandra G med familj i Vännäs (vilket visade sig bli sista gången innan hon sålde huset), festa under Åselemarknaden och vakna upp bakis i ett unket tält två dagar i rad, och så blev det några öl med Hanna under motorveckan... En av sommarens roligaste dagar var otippat nog när jag och VD for och hälsade på Sandra S en dag ute i Granträskliden.

Jag gick från långhårig...

... till korthårig!
I juli fick jag även en ny mobil av Simon, och det här är en av de första bilderna som togs med den :)


Jag, Tina och Thiger i Åsele

Anton och Jocke fick för sig att sno vägskyltar mitt i fyllan och villan och... ja, de gjorde det också som ni ser.

Hanna och jag under motorveckan...

... vi hade verkligen skitroliga kvällar ute den veckan :)

Baby's got back! Solen kom tillslut och det blev lite stek på Hälla

Jag var coolast på jobbet

EXKLUSIVT! Jag har tidigare inte fått lägga upp bilderna från våra vattenspridslekar från Granträskliden i somras - men nu är det ju ändå årskrönikan så nu måste jag bara.
Sen har vi ju blivit mycket mer vältränade sen den där bilden togs, ehrm...
Men roligt hade vi i alla fall den dagen!


Augusti
En månad av förändring. Jag jobbade ungefär till mitten av augusti, därefter packade jag mina grejer (faktiskt på bara några timmar) och flyttade upp till Piteå. Här väntade en riktigt rolig - och snäll - nolleperiod där jag började lära känna mina klasskompisar över några öl och diverse uppdrag. Bland annat skulle vi en kväll göra en dans till Vengaboys Boom Boom Boom, och under en annan fest knåpade vi ihop en hyllningslåt till phösarna som fick namnet "Känn en doft av dominans".

Jag och Tina fjantar oss under min avskedsmiddag/fest

Simon rattade bilen upp till Piteå...

Dennis och jag på första nollningsfesten. Temat var mellanstadiedisco...

Röda festen

September
Första septemberdagen innebar även första skoldagen. Det blev dock en jobbig inledning av universitetstiden eftersom jag och Simon krisade (vilket ni kanske förstått av mina inlägg i september). Vi fick i alla fall, skönt nog, rätsida på problemen och allt kändes snart bra igen. Lisa var den första som besökte min enkla boning under en helg, vi hade skitroligt med mycket shopping och ännu mera mat... I september klippte jag mig ännu kortare, till den frisyr som jag har nu!

Min älskade syster och jag under hennes besök

Den nya frill'n

Oktober
Jag har jämnt tyckt att oktober är en sån där månad man lätt glömmer bort - och kanske beror det på att den alltid är så jäkla händelselös. Vardagen knallade på med föreläsningar, lite fester, tillökning i garderoben och första tentan. Simon kom och hälsade på för första (och hittills enda) gången sedan han hjälpte mig med flytten, och vi hade en skitmysig helg!
I övrigt var det roligaste som hände att jag fick en kommentar av självaste Marie Picasso som var sur för att jag kallade henne präktig och klankade ner på hennes klänning... Jamen, förlåt då!

80-talsrockfesten

Halloweenfesten - jag var Amy Winehouse

Det var mysigt med herrbesök!

November
En månad som verkligen bara svischade förbi. Det mest anmärkningsvärda var att mamma var och hälsade på (och shoppade mer än mig, skumt nog!), att jag fick reda på att jag klarat tentan (med bra poäng dessutom!) och att jag var tvungen att låna en toapappersrulle under en fest med motiveringen att jag råkat ta lavemang istället för en huvudvärkstablett... Det sistnämnda har lett till att Andrés granne fortfarande skrattar åt mig när han ser mig.

Dressed for success..? Kvällen när toalettpappersincidenten inträffade...

... fast det var minsann inte bara jag som fick utföra pinsamma uppdrag!

Morsan på besök

December
VD och Sandra förgyllde månaden genom ett besök över en helg. Vi for in till Luleå där jag piercade nippeln och VD naveln och det inträffade även en incident med en flygande sko när vi gick ut för att shaka loss...
En annan utgång i december, tillsammans med några klasskompisar, slutade med att det inte blev någon utgång utan lek i snödrivor tillsammans.
Under jullovet hemma i Lycksele fortsatte festligheterna med hemvändarfest på hotellet på juldagen och på annandagen var vi på O'Learys i Umeå. Året avslutades dock med att jag blev jätteförkyld och febrig, och därmed blev det inge partaj på självaste nyårsaftonen...

Superbrudarna på besök - och såklart blev det kollektiv tandborstning

Vi blev fotade på Pentryt av omy.se, det var även där min sko flög...

Gruppfoto på en fest

Syskontrion på självaste julafton, som firades hos mamma

På juldagen, utanför hotellet...

Annandagen; syskonen Gustafsson

Jag och Freddan på annandagen

The Bergman Bitches nyårsstassad