tisdag 22 november 2016

När en inte trodde det kunde bli bättre

Jag minns så väl första gången jag såg Silvana Imam live, i mars förra året. Hennes spelning blev den stora finalen på tre dagar av Umeå open och det var en verkligen en urladdning. Fastän jag har gått på rätt många konserter i mina dagar har jag sällan upplevt en sådan intensitet i en liveartist förr – men däremot senare. Tre gånger, för att vara exakt. Så många gånger till har jag nämligen sett Silvana sedan mars i fjol. 

Trots att hon höll sådan jäkla hög nivå första gången jag såg henne har hon lyckats höja sig varje konsert jag sett sedan dess. I fredags var hon helt jäkla galen. 
Från att Stina Ekblads berättarröst inledde akt ett och förkunnade bruna krafter spiller blod på jord och mossa, men jag hoppas du ser alla färger och Silvana därefter klev upp på ett litet berg på scenen iklädd vingar och öppnade med Hon va, till att hon kom ut på scenen igen efter sista låten och crowdsurfade till tonerna av Du fria (Nisj remix) hade jag gåshud (puh, lång mening, ni får nog läsa den två gånger för att greppa hehe). 

För däremellan svepte hon över oss som en tsunami. Droppade classic efter classic. Va en 176 centimeter pussy riot. En naturkraft. Och förblev vår fucking husgud.
... och så vidare. Ni som fattar, ni fattar.
Verkligen superdålig bild, men knäppte den fort innan Silvana crowdsurfade över oss. Ändå kul att kunna skryta med det, hehe.

Inga kommentarer: