Vi är dom vackraste idioterna i världen

Jag blev så himla glad idag när jag upptäckte att Fanny de Aguiars version av Dör för dig nu finns på Spotify. Det går ju inte riktigt att överträffa Silvana Imam – som gjort originalet – men när jag hörde covern i Musikhjälpen i december tyckte jag att den var ett så fint komplement till originallåten. 
Originallåten är faktiskt en av de finaste låtarna jag vet. 

Och du vet jag har väntat på dig
Dom andra var bara träning

Bara den textraden liksom. Den får mig faktiskt att längta tills jag träffar den personen som får mig att känna så. Fast det är egentligen en hemlighet.

Klicka på bilden för att öppna låten i Spotify.

När en inte trodde det kunde bli bättre

Jag minns så väl första gången jag såg Silvana Imam live, i mars förra året. Hennes spelning blev den stora finalen på tre dagar av Umeå open och det var en verkligen en urladdning. Fastän jag har gått på rätt många konserter i mina dagar har jag sällan upplevt en sådan intensitet i en liveartist förr – men däremot senare. Tre gånger, för att vara exakt. Så många gånger till har jag nämligen sett Silvana sedan mars i fjol. 

Trots att hon höll sådan jäkla hög nivå första gången jag såg henne har hon lyckats höja sig varje konsert jag sett sedan dess. I fredags var hon helt jäkla galen. 
Från att Stina Ekblads berättarröst inledde akt ett och förkunnade bruna krafter spiller blod på jord och mossa, men jag hoppas du ser alla färger och Silvana därefter klev upp på ett litet berg på scenen iklädd vingar och öppnade med Hon va, till att hon kom ut på scenen igen efter sista låten och crowdsurfade till tonerna av Du fria (Nisj remix) hade jag gåshud (puh, lång mening, ni får nog läsa den två gånger för att greppa hehe). 

För däremellan svepte hon över oss som en tsunami. Droppade classic efter classic. Va en 176 centimeter pussy riot. En naturkraft. Och förblev vår fucking husgud.
... och så vidare. Ni som fattar, ni fattar.

Verkligen superdålig bild, men knäppte den fort innan Silvana crowdsurfade över oss. Ändå kul att kunna skryta med det, hehe.

The Greatest

Jag älskar Sias musikvideos där dansaren Maddie Ziegler är med. Maddies dans berör mig verkligen! 
Videon till The Greatest som släpptes härom dagen är inget undantag – tvärtom! Jag såg den imorse när jag kom till jobbet och fick kämpa för att inte börja lipa bakom skärmen. Det är verkligen smärtsamt vackert.

Finns bara en I•M•A•M

I söndags bokade jag och syrran biljetter till Silvana Imams konsert här i Umeå i november. Det blir fjärde gången jag ser Silvana live inom loppet av två år, men så är hon ju på riktigt en naturkraft på scenen som jag absolut inte kan missa när hon spelar på min hemmaplan. 

Förutom att vara en av Sveriges bästa liveartister (det var verkligen otroligt välförtjänst att hon vann Guldmicken på P3 Guld-galan i år) är Silvana en genialisk textförfattare. När jag och syrran bilade genom Sverige förra månaden och sista tonerna av I min zon fadeade ut på bilstereon konstaterade Lisa: "vilken gåshud jag fick". Jag har precis den känslan varje gång jag hör den låten. Och så många andra Silvana-låtar med den. 

Så, en stilla uppmaning till er som läser detta: Gå och upplev Silvana Imam live någon gång. Gör det bara. Och se för fasen till att kriga för att få dig längst fram på konserten. 

Bild från när jag såg Silvana på Pustervik i Göteborg i våras.

Naturkraft

Morrn, morrn! 
Om 1,5 timme styr jag och mina syskon mot fjälls för att fira påsk. Jag har sett fram emot att komma upp till Tärna ett bra tag nu, så jag är laddad! Kanske är det därför jag vaknade pruttidigt (05.20) imorse och inte kunde somna om? 

Innan jag åker måste jag dock bara påminna om att det är en stor dag idag. Silvana Imam släpper ju sitt nya album, för bövelen!!! 
Till min stora lycka fick jag tjuvlyssna på detta mästerverk redan igår via en recensionslänk. Satt på jobbet och lyssnade så intensivt på texterna att jag till slut var tvungen att stänga av för att kunna koncentrera mig på arbetet – och för att inte blåsa av kontorsstolen av musikens intensitet. Jag hade förväntat mig att den här plattan skulle vara helt magisk, men jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig nivån av magi. 

Så, låt Naturkraft bli soundtracket till er påsk. Och er vår. Och hela det här året. För det är verkligen helt utomjordiskt bra. 

Klicka på bilden för att öppna albumet i Spotify.

Vi brinner upp och jag är mjuk

(Förra) veckans låt är definitivt Cleo ft Adam Tensta – Lika bra. Jag har ju en förkärlek för sexy songs och den här låten osar bara åtrå... För att uttrycka det fint, haha. 
Dessutom gillar jag beatet väldigt mycket: När jag sökt åt låten på Spotify och den går över till den instrumentala versionen brukar jag lyssna på den också eftersom musiken är så jäkla skön.

Se så, klicka på bilden för att lyssna! 

Let's get in formation

Veckans låt kan ju inte vara någon annan än Beyoncés Formation! En starkt politisk låt där Queen B tar ställning för Black Lives Matters-rörelsen, mot rasism och (polis)våldet mot svarta. HÄR finns en bra artikel om låten, för en ökad förståelse för texten.

Videon är för övrigt jävligt stark. Precis som Beyoncés framträdande på Super Bowl i söndags. Jävlar i min lilla låda, vad sugen jag är på att infinna mig på Friends arena den 26 juli!

Finmusik och snuskremix

Efter förra helgens låttips hade jag tänkt göra det till ett stående inslag att varje söndag presentera veckans/helgens mest sönderkramade låt för min del. 
Jag lyckades dock glömma bort det nu i söndags (som att någon bryr sig, hehe?), så därför kompenserar jag genom att både dela med mig av förra veckans låt och en riktig grymming som släpptes idag. 
Obs! Alla måste lyssna på båda! 

Förra veckans låt: Cherrie feat. Linda Pira – Inget kommer mellan oss. Otroligt fin liten melodi! (Klicka på bilden för att öppna i Spotify.)

Dagens i särklass bästa: Emil Stabil – Swimmingpool Silvana Imam Remix. Sexigt snuskig! Älskar, älskar, älskar! (Även här: Klicka på bilden för att lyssna.)

Knark remix

Ni skulle bara veta hur mycket jag har poppat Michel Didas och TUIA:s remix av Silvana Imams Knark i helgen. Satan, vilken fet låt! 

Jag vill bara tipsa om den innan jag hoppar i snarklådan, så att ni kan kicka igång veckan med den. Kan tänka mig sämre saker att starta en måndag med, om en säger så.

Klicka på bilden för att öppna Knark – Michel Dida & TUAI remix i Spotify.

Ädla klor

Att smaragdgrön är en skitfin färg att ha på naglarna fattade jag redan i fjol, när OPI släppte sin Gwen Stefani Holiday-kollektion som bland annat innehöll Christmas gone plaid. Det är nog min absoluta favorit i nagellackssamlingen – och då är det rätt stor.

För några veckor sedan utökade jag samlingen ytterligare med ett smaragdgrönt lack från Depend, nummer 459 i deras O2-linje. Och tänka sig – det var nästan lika fint som Christmas gone plaid! Lite ljusare, men mycket billigare: Det kostar 29 pix, så det är ett hett tips!

Over and out från nagellacksentusiasten. 

Depend nr 459 på alla naglar förutom ringfingret, där jag målat OPI:s Christmas Gone Plaid som jämförelse.

Singelskap och machosex

De senaste två åren har jag börjat lyssna otroligt mycket på podcasts. Det tillkommer hela tiden nya favoriter, vissa gamla godingar faller förvisso också bort, men listan över saker att lyssna på växer hela tiden stadigt. 
Nu i veckan upptäckte jag en ny, intressant pod: Sexpodden från RFSU. Jag fann den via Hanna Hellquists blogg (som jag för övrigt också måste tipsa om – helt briljant är den, precis som allt annat Hanna gör!) när hon skrev om att hon varit med i den. "Hennes" avsnitt blev således det första jag lyssnade på, vilket passande nog handlade om att vara singel. 

En lyssnare som deltar i singelavsnittet pratar om sin syn på förhållanden som "ett logistiskt helvete", vilket jag såhär på andra sidan fnissade igenkännande åt. 50-åriga Nils från Vilhelmina är också med i avsnittet och säger en massa klokheter. Lyssna på det, vettja – här hittar ni avsnittet!

I det andra avsnittet jag hunnit lyssna på deltar Bianca Kronlöf och det handlar om machosex. Det avsnittet skulle jag bara vilja ge till typ alla snubbar, som en present. Jag tror på riktigt att många män skulle må bra av att lyssna på det. Här finns det – sprid ordet!

Nu måste jag hasta iväg, för om bara en halvtimme drar vår grannreunion (!) med systrarna vi bodde mitt emot som små igång. Ha en härlig lördag!

Äta som en hipster

Vad välbehövligt det var att åka bort en sväng. Även om det är skönt att skrota på hemma under semestern känner jag mig aldrig hundraprocentig ledig hemmavid. Mat ska inhandlas, lagas och intas vid samma matbord/vardagsrumsbord/balkongbord som vanligt och det är alltid någon disk eller tvätthög som påkallar uppmärksamhet... 
Nej, mycket bättre att vara utelämnad till semesterdestinationens restaurangutbud och få sängen bäddad av personer som har betalt för det. Ha!

Första kvällen i Stockholm gjorde vi vårt första besök på Flippin' Burgers. Det var faktiskt ett av få givna mål vi planerat in innan avfärd. Vi var långt ifrån ensamma om att vilja mätta våra hamburgerhungrande magar på Flippin'; två timmar fick vi vänta på att få ett bord.

Men det kunde ha varit värre. Strax efter att vi skrivit upp oss på listan smällde de upp ett anslag om att det rådde högtryck och att de inte kunde ta emot fler matgäster den kvällen. Och under tiden vi väntade tog vi en promenad längs Kungsholms och Hornsbergs strand, vilket var väldigt vackert. Båthamnen övergick i koloniträdgårdar med små, vackra kolonistugor och sedan väntade Hornsbergs strandpark där en hel flock människodjur grillade och mös. Önskar att det fanns något liknande i Umeå, för strandparken såg helt ljuvlig ut. 

Men tillbaka till Flippin' Burgers nurå. När vi väl fått sätta oss till rätta och maten serverades var det så värt sin väntan. Johan gav omdömet "bästa burgaren någonsin" och då har han ändå klämt några burgare i sina dagar. 
Jag – som inte heller är sen med att tacka nej till en köttbit mellan två skivor bröd – kan bara hålla med honom. Världsklass!
Jag köpte förresten Flippin' Burgers-kokboken tidigare i sommar i present till Johan, men vi har ännu inte hunnit tillaga något ur den. Efter torsdagens middag måste vi nog ta oss i kragen och försöka, för det känns inte så roligt att gå tillbaka till Scans färdiga burgare efter denna middagsupplevelse... 

Glädjetårar, pirr och lyckade ekvationer

Vad fint det var att träffa Tina idag. Det blev ett riktigt filmiskt återseende, där hon sprang ur bilen när hon fick syn på mig och kastade sig gråtande i min famn. Självklart kunde jag inte hålla känslorna i schack då jag heller, så jag fällde också någon tår.

Tyvärr hann vi inte umgås speciellt länge eftersom jag var tvungen att återvända till jobbet. Förhoppningsvis kan vi dock hänga mer i helgen – för då ska jag vara i Lycksele!

Jag känner mig på riktigt pirrig av glädje över att få åka hem imorrn. Jag när inte alls någon längtan om att flytta tillbaka Lycksele, likväl upplever jag (nästan) alltid en sådan lycka inför att fara dit. Jag tror att det är en bra strategi att inte hälsa på födelseorten alltför ofta för att upprätthålla den känslan. 

Förresten känns det lite extra kul med helgens Lyckselevistelse, för på fredag – självaste midsommarafton – är jag bjuden på bröllop. Detta utspelar sig dessutom på en av mina favoritplatser i världen, vilket talar för att det blir en härlig tillställning. Jag menar, bröllop + midsommarafton + favoritplats är ingen dålig ekvation i min värld.

Från förra midsommaraftonen. Jag hade en idé om att jag skulle återanvända denna härliga klänning i år, men vitt på bröllop blir kanske lite fel...

Ljud som förgyller tillvaron

Från och med i onsdags kommer bästa podcasten Värvet ut två gånger i veckan. Tack och bock säger jag (men har redan abstinens efter att ha lyssnat klart på Liv Strömquist-avsnittet någon timme efter att det släppts)! 

Och om två veckor har äntligen Sommar i P1 premiär! Radiohöjdpunkten of the year. Sommaren är med andra ord (snart) räddad ur intressantasakerattlyssnapå-synpunkt. 

Vilka sommarpratare jag ser mest fram emot? Carolina Gynning, Kristian Gidlund, Maria Sveland, Malik Bendjeloull, Elin Kling och Schibbye-Persson. Och så nämnda Liv Strömquist, förstås. 
Men det nästan mest underbara med Sommar i P1 är att det alltid finns favoritskrällar. Förra året föll jag till exempel pladask för bagaren Sébastien Bouder. 

Har du några förhandsfavoriter inför årets SiP1?

Uti vår hage där skuttar små kor

Glad nationaldag hörrni! Har ni firat minnet av den dag när Gustav Vasa valdes till Sveriges konung på något särskilt sätt?

Själv har jag hoppat över både flaggviftning och att stämma upp i nationalsången. Sedan i fjol innebär 6 juni istället betessläpp för min del. Eftersom jag är mycket mer intresserad av kor än av svenska flaggans dag är jag mycket nöjd över den traditionen. 

Titta bara på bilderna nedan! Hur söta är inte kossorna när de skuttar ut till sitt sommarbete? Som fyrbenta studenter som rusar ut från sin gymnasieskola för sista gången – fast utan den där illa dolda paniken i blicken över att de inte riktigt vet vad de ska göra i framtiden...

 "Sisten dit är en rutten skit!"

Värsta actionsfilmsentrén. Detta måste vara hjältekon.

"Duu! Jag tror att vi är iakttagna..."

Fresh food.

Jagten och Värvet

Tidigare ikväll slank jag och Johan in på biografen här i stan. Vi såg Jakten. En helt fenomenal film – för den som vill känna olust i två timmar. Direkt eftertexterna började rulla utbrast Johan "det var som en enda lång We need to talk about Kevin". Ja, lite så var den faktiskt även om jag tycker We need to... var tusen resor värre som feel bad-rulle. 
Jakten var förresten bra även sett som ett filmverk. Se den!

Och när jag ändå är inne på populärkultur: Jag har i veckan, typ sist av alla, börjat lyssna på podcasten Värvet. Vilket har resulterat i att vi upphört kommunicera här hemma. Jag är så uppslukad av Kristoffer Triumfs intervjuer med fabulösa personer att jag inte hör när Johan försöker prata med mig. 
Hittills har jag lyssnat på avsnitten med Kakan Hermansson, Hanna Hellquist, Nour El-Refai och Magnus Betnér. Fyra av mina favorit-kända personer alltså. Lyssna på Värvet!

Smakerna ingick inte bara ett ljuvt äktenskap

Tanken var att jag skulle åka till Lycksele i helgen. I fredags, den planerade avresedagen, visade det sig att halva min familj är bortresta och därmed avblåste vi det hela. Hur fint Lycksele än må vara åker jag ju faktiskt dit för att umgås med mina nära och kära. 

Såhär i efterhand är jag ändå rätt nöjd över att det inte blev något av planerna. Veckan jag snart lämnar bakom mig har varit hektisk, på det där osköna sättet. Det känns som att jag bara hunnit jobba, äta och sova (alldeles för lite!). Ingenting mer. Så att komma hem i fredags, inte behöva packa någon väska utan istället laga god mat med Johan var nog precis vad jag behövde. 

Och vilken mat vi lagade sen! Entrecôte med chevresallad! Ni vet det där man brukar säga om att smaker gifter sig med varandra? Eller – om man ska ta till ett något grövre uttryck – att någonting knullar i mun? 
Smakerna entrecôte, chevre, soltorkade tomater, avokado och rödvin ingick inte bara ett ljuvt äktenskap. They made sweet, sweet love under bröllopsnatten och hade därefter en drömsk honeymoon. Skulle inte förvåna mig om matens avkomma är den finaste avkomma som någonsin hamnat i en toalettstol... 
(Okej. Jag spårade kanske ur där. Men ni fattar principen.)

Efter den helt himmelska middagen slocknade jag framför en film. Sov nästan 11 timmar, men var ändå inte utvilad igår. Med tanke på det är jag än mer övertygad om att det var väldigt lämpligt att avboka Lycksele i helgen. 

It's a sad, sad story when a mother will teach her daughter that she ought'a hate a perfect stranger

Dixie Chicks - Not Ready to Make Nice

En gång i halvåret brukar jag återupptäcka denna låt och dess fantastiskhet. Älskar styrkan, ilskan och hur Dixie Chicks står upp för sig själva i den. Förutom att låten är väldigt, väldigt bra musikaliskt alltså. 
Det blev tre varv av den på repeat ikväll medan jag dammsög, ackompanjerat med falskt gnolande av undertecknad. Längtar nästan till om ett halvår när jag får lyckan att upptäcka den igen.  

Sötonga' x 2

Igår käkade vi (mycket god!) söndagsmiddag hos "svärmor" och fick samtidigt tid att hänga med vårt fadderbarn. 
Och vilket fadderbarn vi har sen!

Hon är ju så gó att man ba vill ät opp' na, lill-Kerstin!

Årets...

2012 har snart dragit sin sista suck och det är väl därmed på sin plats att sammanfatta det gångna året. Jag har för avsikt att göra en mer personlig nyårsresumé på något sätt, men den kommer först i början av nästa år... 
Jag börjar istället med en vanlig, hederlig lista med någon slags popkulturell och nöjesrelaterad inriktning. 

Detta tycker jag var årets... 

... blogg: Tough one. Jag har läst ett stort antal bloggar under året och många bra sådana. Men jag väljer nog HanaPee, trots att jag läst henne väldigt sporadiskt på sistone. För hennes kloka åsikter (oftast inte helt olika mina egna, hehe), välskrivna texter och roliga inlägg. Bara en sån sak som att hon höll mig vaken en halv natt med hennes bajshistorieinlägg... 

... bok: Filters personporträttssamling Svenska öden. Ett lite udda val kanske, men jag kan inte få nog av det där magasinets briljanta skribenter och deras reportage.

... film: We need to talk about Kevin. "Faktum är att jag aldrig känt mig så psykiskt nedbruten efter att ha tagit del av en fiktiv historia. När eftertexterna började rulla kändes det som att all livsglädje runnit av mig.", skrev jag i februari efter att ha sett detta gripande drama signerat Lynne Ramsay. Det visade sig att jag inte heller skulle få se någon ens tillnärmelsevis lika berörande film under resten av året – och inte heller någon lika bra.

... gastronomiska upplevelse: Trerättersmiddagen på Viktoria i oktober. Ren och skär matmagi, från det inledande champagneglaset via den knäckande kronärtskockssoppan och bakade rödingen, till det avslutande frasiga äpplet. Jag dreglar fortfarande bara jag tänker på denna middag.  

... konsert: Lady Gagas Born this way ball på Globen i augusti. Den kvinnan vet hur man levererar en storslagen show och musikalisk upplevelse. Jag längtar redan till Gaga-konsert nummer fyra för egen del.  

... låt: Markus Krunegård - Askan är den bästa jorden. Kärade ner mig i denna låt och framför allt i texten tidigt i våras och nu när jag gick igenom musikåret 2012 i huvudet var det den som poppade upp först.  

... skällsord: 2012 var året när PK var bland det fulaste man kunde få slängt efter sig. Ja, jag har blivit kallad politiskt korrekt både en och två gånger, menar som en förolämpning, men jag är hellre "opportunistisk" (som smädarna menar att PK-människor är) än inskränkt, lättkränkt och socialt inkompetent.

... sommarpratare: Daniel Sjölin, för hans ärlighet och imponerande självinsikt. Måste även nämna Sébastien Boudet, för hans passion. 

... tidning: Totalt Umeå, såklart! ;) 

... tv-program: Jakten på det perfekta livet. Min beundran för Hanna Hellquist bara växer och växer!   

... tv-serie: Game of thrones. Ja, jag vet att den inte kom i år men jag upptäckte och förälskade mig i serien den här hösten. Kan knappt bärga mig till säsong tre som har premiär i mars nästa år!

Den här årslistan råkade visst bli en orgie i superlativ, men så förtjänar ovanstående personer och fenomen allt beröm. Nu är jag jäkligt nyfiken på vilka upplevelser 2013 kommer bära med sig!  

(Om någon har gjort en egen lista av något slag får ni förresten gärna länka. Jag tycker det är sjukt trevligt att läsa årslistor!)