onsdag 20 april 2016

Min (inte längre så) lilla Smilla

2,5 år och några kilon (för oss båda, haha) senare. Men fortfarande är Smilla, i min bok, världens bästa katt. 
Imorse när hon hörde att min väckarklocka ringde så galopperade hon från köket och flög upp i sängen för att bli kliad. Senare, vid frukosten, satt hon som vanligt nedanför bordet och väntade på att få sig några bananbitar. Det är vår lilla morgonrutin, att ha en fruktstund. 

När jag kommer hem ikväll vet jag att hon kommer sitta och vänta på mig i hallen och när det återigen är dags att sova kommer hon lägga sig på sin sida av dubbelsängen. 
Det är så himla fint att ha en djur-kompis. Har ni inte det – skaffa! Och är ni allergiska – sluta med det. 

2 kommentarer:

Brynte sa...

Haha, Tristan har sin sida av sängen också! Och en egen kudde såklart. Blir spännande att se vars han kommer sova när du är här.
Bästa sällskapet som finns, vad vore livet utan våra katter?!

Anna sa...

Brynte: Åh, sover han på huvudkudden? Smilla sover tyvärr vid fotändan på sin sida, skulle vara mysigare att ha hennes gulliga ansikte i ögonhöjd! :) Men han får väl sova på mitt huvud när jag kommer då, haha!