Ölfontän och en tryggad framtid

Jag inledde helgen som var med dunder och brak – bokstavligt talat. Jag åkte till Lycksele i fredagskväll och hade tagit med mig en flaska sur-ale – The discreet charm of the Framboisie närmare bestämt – för att imponera på syrran. Jag satte mig till rätta i hennes soffa för att öppna flaskan då det plötsligt lät POFF! ... och så hade ölens champagnekork flugit all världens väg och flaskans innehåll duschade syrrans vardagsrum. 
Egentligen borde jag väl ha blivit arg för att stora delar av en så fin öl gick till spillo, men när syrran låg dubbelvikt på golvet och skrattade hade jag också svårt att hålla mig. 
Så ja – synd på en rar öl (som dessutom visade sig vara SJUKT god, när vi väl slutat skatta och kunde koncentrera oss på att dricka innehållet som fanns kvar), men bra för underhållningsfaktorn åtminstone!

Ölen innan det stora "poffet".

Efter den festliga inledningen följde en jättefin helg. Jag hängde hos farmor på lördagen, i väntan på att Lisa skulle sluta jobba. När hon hade gjort det drog vi till kampsportsklubben tillsammans med Örnie för att öva lite på repklättring. 
Sedan hängde vi på spa i flera timmar där vi badade, bastade, åt och drack lite mer öl (mm, älska öl!). 
När vi kom hem till Lisa kring 22-rycket var jag helt slut som artist, så det blev en mycket lugn lördagskväll.

Så i söndags var det dags för mitt verkliga ärende till Lycksele: Att hälsa på Sandra, Simon och deras lilla Arvid. Det var ett fint första möte med denna nytillblivna människa! Han låg och sov länge i mina famn och verkade helt fine med att ha hamnat hos en något barn-ovan främling. Vi ska nog bli bra kompisar framöver!
Det här har ju kommit att bli året då mina vänner börjat föröka sig – och det gör mig glad. Att så bra människor sätter barn till världen känns liksom betryggande för framtiden. 

Gullungen och hans gulliga mor.