söndag 25 september 2016

Segway, Dundret och Pekka Power

Hej hej!
Nu är bussbloggaren tillbaka – fast den här gången från ett tåg någonstans mellan Bastuträsk och Vindeln. Har befunnit mig på rälsen i snart sex timmar och börjar ledsna på att aldrig komma fram. Men det har den här helgen ändå varit värd!

Jag åkte redan i fredagsmorse upp till Gällivare för att hälsa på Idamari och Henrik.  Fredagens arbetssysslor skötte jag från tågsätet och vid 15-snåret var jag framme. 
Istället för fredagsöl och tacokoma inledde jag helgen på LKAB:s familjekväll. Hjälpte Idamari och hennes kollegor att styra upp aktiviteterna så gott jag kunde och när besökarna började strömma in förvandlades jag plötsligt till en Segwayinstruktör (!). I någon timme stod jag har instruerade en miljard barn (och några vuxna) i hur de skulle köra detta udda fordon. Konstigt nog tror jag att jag lyckades vara hyfsat pedagogisk. 
När familjekvällen var över hamnade jag i vin- och osthimlen hemma hos helgens värdpar. Grott-gruyere, säger jag bara. Den smekte gommen om jag ska uttrycka det barnvänligt. 

Igår blev det en liten promenad på Dundret. Dimman låg hyfsat tät runt fjället, men det var härligt krispigt ute. 
Senare på kvällen gick vi in i en annan slags dimma, den där dimman som så ofta omger krogbesök. Nu var jag själv inte vidare dimmig, men det skötte andra väldigt bra. Skrattade så himla mycket åt folk (på ett kärleksfullt sätt, förstås) som var mer eller mindre medvetet underhållande! Mest underhållande var – kanske passande nog – trubaduren Pekka Power som spelade på stället vi var på. Förutom att inneha ett fantastiskt artistnamn visade det sig att vi hade mött honom under vår promenad på Dundret. Detta korta möte verkade ha gjort stort intryck på honom då han refererade till det i alla sina mellansnack. Väldigt roligt! När jag fyller 30 ska jag anlita Pekka Power som musikunderhållning. 

Inga kommentarer: