måndag 26 september 2016

Hatar ej hatt

Det gick sisådär för min hattvår. Mössan stannade på ända in i maj och därefter var det bara ett kort fönster för hattbärande innan det blev för hett om öronen med huvudbonad. 
Men jag tänker inte ge upp! Nu satsar jag på en hatthöst. Imorse drog jag på mig min uråldriga Walter White-hatt och när jag handlade på Kicks under lunchen utbrast kvinnan i kassan: "Man blir ju så glad av att se dig i din fina hatt!". Då blev jag också glad. Och sporrad att bära mer saker på hövve. 
Mer hattar till folket!
Okej, insåg nu att en inte ser så mycket av den här hatten på den här bilden. Men sättet jag bär den på gör att jag måste ha en drönare att fota med om en ska få en helhetsbild och det känns ju en smula överdrivet. Eller? Hatthösten kanske inte är komplett utan en drönare?!

3 kommentarer:

mami så klart sa...

Du passar ju så bra i hatt! Eller rättare sagt i de flesta huvudbonader. Konstigt att du föddes utan något på huvet förutom lite hår ;)

Anna sa...

Mami: Men fatta vad coolt om jag hade anlänt till världen med en cylinderhatt på huvudet, som jag hade lyft på och utbrustit "angenämt"! ;)

mami igen sa...

Haha, det hade ju förstås varit nåt men då kanske den hade fastnat på vägen ut och det hade ju varit mindre coolt ;)