Igår slöt jag upp i Brännbollsyrankalaset, med Fransson vid min sida. Efter förförfesten, med grillning hemma hos låtsassyster Malin, följde vi med VD och gänget till en äkta studentfest på Ålidhem. Slungades genast tillbaka två år tiden när jag själv var student som lämnade pluggångesten därhän under helgerna för att supa.
Det är förresten därför jag så sällan festar nu för tiden. Efter tre år med ett konstant alkoholintag (nu snackar vi alltså i festsammanhang och inte missbruk, även om Socialstyrelsen antagligen skulle likställa dessa) har jag liksom tappat gnistan. Visst är det fortfarande kul att festa till det någon gång, men för tillfället känner jag att det känns så gjort för min del. Därav tantaspirerandet.
Men tillbaka till festen: Jag hade jätteroligt! De flesta på festen var för mig okända ansikten och alla var så glada och skojiga. Tyvärr drogs jag kanske med lite väl mycket i stämningen. När vi väl kom till campus, där Brännbollsfesten hölls, var jag rätt rund under fötterna även fast jag hade högst foträta skor. Trots att jag som sagt gått två år sedan jag själv var student lever jag fortfarande i tron över att jag tål lika mycket nu som då – vilket jag då rakt inte gör!
Men på det stora hela: Jäkligt bra kväll! Så bra att jag kanske går ut om en månad igen...
Idag har jag mest ägnat mig åt att försöka komma på hur jag ska kunna krypa ur min kropp. Fytusan vad gårdagen satte spår i skallen! Och när jag tänker på det inser jag att det inte är helt dumt att vara tantaktig, när allt kommer omkring.
Ikväll bytte jag ut det klassiska bakiskäket pizza och chips mot sushi och goda gubbar. Känns lite snällare mot min kropp som fått lida i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar