Igår blev jag först så förbannat upprörd, för att sedan bli glad ända in i benmärgen.
Den förstnämnda känslan uppstod i samma sekund som jag insåg att det pågick en högerextrem manifestation längs gågatan här i Umeå. Ett antal unga män stod uppradade med fanor, samtidigt som några ur samma grupp av idioter delade ut flygblad med hatpropaganda. Jag blev så pass upprörd att jag var tvungen att inleda en diskussion med en av de högerextrema.
Givetvis hade han ingenting vettigt att tillkännage. Bara en massa "fakta" om invandring som han hade snutit ur röven samt ett massivt hat som jag på riktigt skulle veta var det härstammar ifrån. "Tyvärr" hann diskussionen aldrig komma så långt innan polisen avbröt manifestationen och det blev ett jäkla liv.
Det som gjorde mig så glad ända in i benmärgen var den uppslutning Umeåborna visade mot denna förkastliga manifestation. Plötsligt var gruppen av hatiska, unga män omringade av människor som protesterade. Människor som klart och tydligt skanderade att vi inte vill ha några nazister på våra gator.
Och allt detta skedde vid sidan av helgens vip-gala, som kantades av skyltar med budskapet "alla människor är lika mycket värda". Det må vara en av de mest brukade av klichéer, men inte mindre sann för det. Frågan är bara hur man får nazister att förstå det?
4 kommentarer:
Det var väl tur att diskussionen avbröts av polisen. Ingen idé att diskutera med en idiot som inte har nåt vettigt att säga!
Mami: ... fast jag tycker det kan vara på sin plats att ibland påtala för idioterna att det de säger faktiskt inte är ett dugg vettigt :P
Ja tanken är bra men frågan är ju om de fattar nåt eftersom hjärnan inte verkar vara på plats..........
Mami: Det är väl högst tveksamt.......
Skicka en kommentar