Nu har jag varit ensamstående i snart fyra veckor. I nästan fyra veckor har jag känt mig hudlös, desperat och jävligt, jävligt ledsen. Nu har jag bestämt mig för att låta huden växa tillbaka och sluta vara ledsen.
Jag är inte meningen att låta som någon himla The Secret-person, för det är klart att det inte går att sluta vara ledsen bara sådär. Men jag har bestämt mig för att sluta tycka så förbannat synd om mig själv och sluta göra dumma saker som bara adderar skam till mitt redan bräckliga psyke. Jag har bestämt mig för att byta inställning.
Jag ska försöka se det här som en spännande nystart. Ett litet äventyr på sätt och vis. Värre saker har ju hänt och onda saker kan leda till något roligt i slutändan.
Idag fick jag en viktig byggsten till mitt nya liv och jag kände hur en gnista tändes. Jag känner att det här kommer bli bra i slutändan, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar