Är det hårklippningen som fattas?

Samtidigt som jag kan konstatera att det är härligt att vara ute på arbetsmarknaden efter sisådär 15 år i skolbänken inser jag att ett vanligt, hederligt jobb tar rätt mycket tid i anspråk. Hur hinner folk med saker efter arbetsdagens slut? Sover de aldrig?

Ni som har lite mer arbetslivserfarenhet får gärna dela med er av era bästa trick! Jag har nämligen för avsikt att stanna kvar på marknaden i 40 år till.

Midsommarrapporten

Innan jag släpper taget om Stockholm bloggmässigt för den här gången vill jag bara berätta om min midsommarafton. Sandra åkte hem tidigt på morgonen och kvar var jag och VD utan några egentligen planer på hur vi skulle fira. Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att stanna kvar ute i skärgården. Festandet gick till som för säkert majoriteten av er andra, med sillunch, snaps, visor, kubb, grillning och sådant där typiskt traditionellt. Det enda jag saknade var en midsommarstång, fast det kom jag först på nu i efterhand! Att jag kunde glömma bort att sakna den kan ju bara vara ett tecken på ett lyckad afton.

Lunchbordet var till bredden fyllt allehanda stök och runt omkring satt folk i alla möjliga åldrar och allt var väldigt trivsamt.

Till efterrätt serverades ännu en svensk klassiker.

Efter matintaget vankades poolparty. Charlie och Åke var däremot mer intresserade av att idka älskog vid bassängkanten.

Jag och VD tog bara ett fotbad (eftersom vi blötte upp oss på morgonkvisten) och diskuterade livets stora frågor.

Någon flaska rosé sjönk också ner och trots att jag tycker att cigaretter är rätt äckliga sög jag lite på en cigarill. Hey, "inkonsekvent" is my middle name!

På kvällen tog vi ungdomar ett nakendopp i det 15-gradiga havet. Jag försökte springa mig torr och varm längs bryggan när jag kom upp, men bilder från det kommer i morgon! Eller inte...

Det kunde egentligen varit när som helst

Dagens bästa stund: Jag cyklar hem från ännu en dag på jobbet som jag trivs så himla bra på. Det råder eftermiddagsvärme och skinnjackan känns lätt överflödig. I hörlurarna ljuder dagens avsnitt av Sommar i P1 med underbara UnderbaraClara.
Utåt sett framstår scenariot kanske inte som så mycket för världen men jag tänker för mig själv, för ett ögonblick: "Livet är allt bra härligt ändå".

Världens finaste hästband

Under Foo Fighters-konserten upplevde jag faktiskt en släng av besvikelse. Inte under huvudakten - det får ni absolut inte tro! - men däremot när förbandet gick på. Jag hade nämligen, helt felaktigt, blivit informerad om att Sahara Hotnights skulle öppna för Dave & company. När fem snubbar med varierande skägg äntrade scenen istället för mina Robertsforsdarlings sjönk därför mina axlar en smula... för att sedan höjas tillsammans med händerna mot den klarblåa Stockholmshimlen!

För vet ni vad? Jag kan faktiskt tänka mig få grejer som känns lika fina som att lyssna till Band of Horses live, i ett publikhav, en varm junikväll. Sedan fem dagar tillbaka går jag runt och gnolar för mig själv på detta vackra stycke:

Jag vet att man aldrig klickar på Youtube-klipp i bloggar men ni kan väl lova mig att ge denna låt åtminstone en halv minut av er dyrbara tid? Okej?

Same, same but different

Det bästa med minisemestern i Stockholm (förutom Foo Fighters, förstås) måste ha varit kontrasterna. Ta onsdagen som exempel. Under förmiddagen låg vi i och bredvid poolen, lapade sol och tog det allmänt lugnt. Några timmar senare röjde vi på Stadion. Och som vi röjde! Tre låtar in i konserten rådde det ökentorka i min hals och nackhåret hade lockat sig av svett.

Vid närmare eftertanke var resan kanske inte så kontrastrik ändå. Onsdag förmiddag - sjöblöt av poolvatten. Onsdagskväll - sjöblöt av svett.

Sandra demonstrerar hur man värmer upp inför en rock-konsert.

VD å sin tur visar vilken frisyr som gäller för arenaspelningar.

Stockholm i en liten del av mitt hjärta

Så har jag landat i min favoritdel av Sverige igen - den norra alltså - efter några härlig dagar i Stockholm. Jag har noterat att mitt gillande för huvudstaden växer för varje gång jag är där. Nu har jag bara varit där tre gånger och det är därmed för tidigt att börja prata om någon form av kärlek. Vi känner ju knappt varandra, jag och Stockholm. Däremot har jag absolut fattat tycke för staden. Vid varje nytt besök upptäcker jag en ny sida, en ny plats, en ny typ av människor en ny... - ja, ni fattar - som gör att känslorna spirar.

Inom en mycket snar framtid åker jag tillbaka, vi får se hur det påverkar denna relation.

Under denna vistelse hade Sandra och VD vänligheten att ta med mig på en riktig turistrunda kring Slottet. Även om de hade goda intentioner med rundan var jag väl sådär road...

En magisk kväll på Stadion

Alltså gårdagens konsert... Vad ska jag säga egentligen? Den var rent utsagt innihelvetes jävla fantastisk! Lätt en av de topp tre bästa jag varit på och då har jag - med risk för att låta skrytsam - haft äran att närvara vid en rad utmärkta spelningar.

Under två timmar levererade Foo Fighters de bästa spåren från nya skivan, Wasting Light, och nästan samtliga av de efterlängtade äldre favoriterna. Från bandets 16-åriga låtskatt saknade jag nog enbart "Wheels". Enbart musiken i liveform gjorde kvällen fullkomligt magisk, men det förvärrade knappast saken att få se Taylor Hawkins dundra på bakom trummorna (redigt snygg karl det där!). Inte heller var det plågsamt att skåda Dave Grohl fyra av sitt största leende gång på gång. Och tro mig, det hade han all anledning till att göra på Stadion igår.