Balkongambitioner

Om två är en tradition kommer onsdagskvällar innebära övertidsjobb för mig framöver. Jag gjorde en intervju förra onsdagskvällen och ikväll var det samma visa. Fast nu väntar ju faktiskt fyra helt lediga onsdagar (och måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar), så semestern kanske bryter den här nya vanan.

Turligt nog gick kvällens jobb fort, så jag hann även förbi Ikea en sväng för att leta saker till balkongen. Jag är allt annat än road av att gå på den där gigantiska möbelbutiken, men nu när de öppnat knappt tre kilometer hemifrån mig kan jag faktiskt tänka mig gå dit, snabbt plocka på mig det jag vill ha, betala och dra hem. 
Ikväll hittade jag dock bara trall och blomkrukor till balkongen. Hade gärna velat hitta ett litet brickbord, eller liknande, och någon form av belysning. Ska sätta mig och spana på det förstnämnda internetledes nu, för det vore jäkligt nice att ha en inredd balkong när semestern kickar igång. Två dagar kvar nu!

En bra dag

Det känns som att jag har gjort väldigt mycket idag – vilket i och för sig kan bero på att jag varit vaken i elva timmar. 
Det gick faktiskt häpnadsväckande bra att ta sig upp ur sängen okristligt tidigt imorse och ut på jobb. Knäcket i sig var också väldigt kul. Jag kan väl avslöja att det är ett fiskereportage jag ska skriva och förutom att fiskarna (alltså som i personer som fiskar) var jäkligt trevliga fick jag dessutom dra upp en gädda själv. Var lycklig som ett barn när den platta nosen bröt genom vattnet, haha! 

Senare vid lunchtid plockade Thiger upp mig för en gemensam utflykt till Tavelsjö där det vankades en utomhuslunch. Till min stora lycka fanns det vegetarisk kebab som var hur god som helst! Och det blev knappast sämre av att solen strålade där ute och gav en försmak av den fantastiska vårvintern som nu väntar.
När vi var mätta, belåtna och upptinade av solen styrde vi hem mot gråa Umeå igen för att äta efterrätt på ett kafé och sedan spana in tomten där Thiger ska bygga hus. 

Nu har vi tagit en paus från varandra från varandra ett tag, men på nån timme dyker både Thiger och Thomas upp här med pizza som vi ska äta framför Mellofinalen. Jag brukar skippa delfinalstjafset, men tycker det är kul att ta del av slutstriden när de "bästa" låtarna har vaskats fram. Hoppas bara jag orkar hålla mig vaken! Känner mig i ärlighetens namn rätt mör nu...

Min fångst! Notera även hur jäkla dimmigt det var imorse.

Mellan jobbet och lunchen hann jag mysa med Smilla en bra stund. Men satan så sur hon blev sen när hennes "kudde" rycktes ifrån henne.

Dagens lunchrestaurang. Slår vilken Guide Michelin-restaurang som helst, åtminstone när det kommer till miljö.

Humlens drottning

Jag har en väldigt händelsefattig fredagskväll. Men det måste nästan vara så, för imorgon ska jag ut på ett jobb 06.30............
Jag förstår faktiskt inte hur jag kunde göra så mot mig själv och boka in en intervju så tidigt en (egentligen) ledig dag! Jag har svårt att börja jobba innan klockan 8 på vardagar liksom. Bäst att mina intervjupersoner levererar imorrn, hehe. 

Jag klagar dock inte över att ha en lugn fredagskväll. Sedan jag kom hem från stallet har jag ätit tacos och nu halvligger jag i soffan med en kurrande Smilla på smalbenen. Och så har jag en fredagsöl bredvid mig, förstås. Fredagsölen är fasen helig! Det spelar ingen roll om en tidig lördagsmorgon väntar, den är ändå ett måste
Ikväll fick det bli en folköl; Queen of Hops. Känns som att det hade kunnat vara min titel. Jag älskar ju humle. Ju humligare öl desto bättre. 

Fyfan vad jag svamlar inser jag nu. Ska rycka chipsskålen av Smilla (som hon upptäckt och gått loss på med sin lilla tunga nu under tiden jag suttit och svammelskrivit) och slå igång ett avsnitt Orange is the new black. 
Håll tummarna för att jag tar mig upp imorrn!

Illustration: Nattskiftet

Tare lugnt-träning

Idag tog mitt två veckor långa, härliga jullov slut. Men det kändes helt okej – jag har ju faktiskt förbannat roligt på jobbet allt som oftast och jag har fått ladda batterierna under ledigheten. 
... Fast det där sistnämnda förtogs tyvärr en aning av att jag hade svårt att somna i natt. Antar att det var det där dagen innan första arbetsdags-pirret som spökade, hehe. 

Ikväll firar jag årets första arbetsdag med att ta det lugnt. Fastän jag varit rätt risig i en vecka har jag inte haft ro till att vila, men idag lovade jag en kollega att jag skulle öva på det efter jobbet. Det var ju faktiskt något jag sagt att jag skulle göra annorlunda i år, att tare lugnt. 
Om jag ska recensera mig själv tycker jag att det går ganska bra. Jag sitter under en filt med en balja te och tända ljus intill mig, som värsta klichén. Jag tror att jag kan vänja mig vid att göra detta lite oftare. 

Okej, den här bilden på mig, Lisa och Malin är från julaftonslunchen hemma hos pappa och har väldigt lite med inlägget i övrigt att göra. Men eftersom jag inte lagt upp några bilder från den gångna julen tidigare så tar jag tillfället i akt. Tyckte nämligen om denna! 

Ett år – ett ögonblick, en evighet

I veckans Umeå tidning har jag summerat mitt 2015, på både ett privat och yrkesmässigt plan, på 2 264 tecken. Tänk vad som hinner hända på ett år! Skulle en försöka få med allt skulle det väl motsvara en Bibel i omfattning. 

Vi är i behov av en klimatförändring

Att jag inte skrivit något om det fasansfulla som hänt i världen på sistone beror verkligen inte på att jag inte bryr mig. Nej, det beror framför allt på att jag inte hade någon dator i helgen – men också på att det är så svårt att samla tankarna kring detta och formulera något om dessa. 

Då det var min tur att skriva inledaren i veckans Umeå Tidning ville jag dock försöka ändå. Såhär skrev jag då:

Klicka för större text.

Halsjävel

Det var visst ingen godishalsbränna jag drabbades av igår, utan ett vanligt, hederligt, rejält halsont. Det hängde nämligen kvar imorse när jag vaknade och har drivit mig till vansinne idag. 
Trött och hängig har jag också känt mig och strax innan lunch frågade en jobbarkompis om jag inte skulle åka hem – hon erbjöd sig till och med att skjutsa hem mig (ja, jag har lyckan att jobba med fantastiska människor)! Så fick det bli, och återstoden av dagen har jag ägnat åt att vila ut i soffan, med Smilla i knät.

Jag har ju väldigt svårt att hålla mig hemma från jobbet när jag är sjuk och idag kändes det snudd på löjligt att vara det. "Halsont och hängighet" är inte direkt symptom jag tycker är skäliga att vara sjukskrivna för (i mitt fall). Fast just idag ledde dessa symtom till en jäkla ineffektivitet, därmed anser jag mig själv ursäktad. Nu ska jag strax krypa till kojs så att jag kan komma tillbaka med nya krafter imorrn!

Nytt och glatt på jobbet

Tjoffs!, sa det bara så var den här arbetsveckan slut. 
Nu var den ju förvisso en dag kortare än vanligt, men dess snabba sorti tror jag också berodde på att jag har fått axla redigerarrollen i veckan då vår ordinarie redigerarmästare varit ledig. Det är första gången jag redigerar sedan kurserna jag läste på universitetet (och det är ju över fyra år sedan nu... Gud, vad tiden rusar iväg alltså!) och det har stundvis haglat svordomar från mitt skrivbord när Indesign inte gjort som jag vill. Men – det har också varit roligt! Äntligen har jag hittat ett pillergöra som passar mig! 
Jag skulle inte vilja redigera på heltid, men jag hoppas på att bli anförtrodd att redigera mer framöver. Svordomsskurarna till trots. 

När jag ändå är inne på jobbet kan jag stolt meddela att Umeå tidning blev utsedda till Årets gratistidning i fredags. Jag fick veta det när vi vilade mellan två konserter under Umeå Open, så givetvis var mitt sällskap tvungna att fira med champagne! VD passade även på att berätta den glada nyheten för två okända tjejer som satt vid bordet bredvid oss just då. De såg lite oförstående ut, men gratulerade ändå artigt till segern. Jag kände mig lite besvärad över situationen fast tyckte ändå det var gulligt av VD att dela med sig av orsaken till vårt firande. Haha!

På jobbet har det förstås varit lite extra glatt i veckan. Att några gratulerat oss med gigantiska påskägg och godiskorgar har inte precis gjort saken sämre.
Herregud, vad jag ätit godis i veckan alltså. Så pass att jag gärna avstår påskgodis i helgen. Annan typ av påskfirande blir det dock, för imorrn drar vi till fjällen!

Min bästa beprövade metod mot insomnia

Jaha, då är arbetsåret 2015 alltså igång. Gruvade mig som fasen igår för att jag inte skulle vakna när väckar'n ringde imorse, eftersom jag haft svårt att vakna till liv under hela ledigheten. Det visade sig dock inte vara något problem – Smilla hjälpte till att köra upp mig. Däremot var det stört omöjligt att somna i natt. 

Efter att jag hade vridit mig ett tiotal varv i sängen tröttnade jag och gick till medicinlådan. Precis som jag misstänkte låg mina gamla Sedacur (naturläkemedel mot insomningsbesvär) där. Visserligen passerade de bäst före-datumet för två år sedan, men jag tänkte att örterna hade fått gotta till sig och borde därmed fungera ännu bättre... 

Nämen, ärligt talat så fungerade de inte när jag köpte dem (hade ätit "riktiga" insomningstabletter en period då och var desperat efter substitut när de tog slut) och jag tror inte att de gjorde någon större inverkan i natt heller. Att lyssna på Värvet visade sig däremot vara en bra insomningsmetod. Samtidigt som jag tycker podden ofta är väldigt intressant att lyssna på har den en sövande effekt – tips till er som har svårt att sova alltså!

Hur arbetsdagen har gått sen? Jo, trots sömnbristen och lite ringrostighet väldigt bra tack. Och det känns kul att vara tillbaka. Men jag ska inte sticka under stol med att det känns oerhört skönt att det snart är helg igen... 

Nästa vecka är jag förhoppningsvis tillbaka i full arbetsstyrka!  

Tillbaka till den strukturerade tillvaron

Semestern sjunger nu på sista versen. Imorgon är det slut på att dra på sig enbart bikini när jag kliver upp, ta långa frukostar på balkongen (om jag nu inte kliver upp extra tidigt, vilket jag vet att jag inte kommer göra), dagliga bad i havet eller älven och en ostrukturerad tillvaro. Åtminstone sju dagar i veckan. 
Visst är det förknippat med en viss ångest, men inte enbart. Sommaren fortsätter ju trots åtta timmars arbetsdag och det finns ju kvällar och helger att förlusta sig på. Dessutom har jag ju en New York-resa att se fram emot om några veckor! Att jobbet jag ska återvända till imorrn är jäkligt roligt hjälper också till att dämpa ångestkänslorna. 

Jag sätter punkt för den här omgången av semester på ett icke-flärdfullt sätt: Med en sprängande huvudvärk och en även i övrigt tärd kropp. Fem dagar av Motorveckan i Lycksele i kombination med extremvärme har satt sina spår. Men jäklar vad kul jag haft det! Måste återkomma med en mer utförlig rapport om denna lokala högtidsstund.

  

Skrivolust och löparglädje

Jag har drabbats av en jäkla skrivolust på sistone. Det är nackdelen med att jobba med ens stora intresse, när arbetsdagen tar slut är mitt begär att formulera mig tillfredsställt. Det känns nästan som orden tagit slut, fastän jag har personliga tankar och upplevelser att dela med mig av. Fast jag känner att andan börjar falla på igen – och jag hoppas verkligen att den gör det. Hoppas också, lite i smyg, att någon annan tycker det vore skoj om jag uppdaterade mer..?

Ett annat intresse jag omfamnat desto mer på slutet är löpningen. Eller lunkandet, kanske är en bättre benämning. Nu är det bara drygt två veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag känner mig inte alls redo. En illa tajmad förkylning för några veckor sedan förstörde min masterplan och jag känner mig lite nervös för hur det ska gå. Jag försöker dock gasa på såhär på sluttampen och hoppas att det bär vägen. 
Ikväll testade jag IFK Umeås grupplöpträning och det var så himla bra! Jag fick lite teori, därefter draghjälp av att springa i (stor!) grupp och slutligen banan och kexchoklad. Allt detta för det facila priset gratis. Dit kommer jag tillbaka igen! Och till helgen ämnar jag att testspringa en halvmara för att se om höfter, knän och psyke håller. 

Alla borde faktiskt ge löpning en chans. Åtminstone en tvåkilometersrunda i sakta mak. Jag tänker aldrig så mycket och så fritt som när jag är ute och lunkar. Kunde jag skriva samtidigt som jag gör det, då jäklar hade denna blogg varit fylld med betraktelser.  

Äntligen fast!

När jag summerade fjolåret var det framför allt en sak jag önskade mig under år 2014: Ett fast jobb. 
Nu, fyra veckor in på 2014, har det äntligen hänt – jag har blivit med anställning! 

Imorgon börjar jag det nya jobbet, på ett nytt ställe, med nya kollegor. Nu kör vi (jag)!

Var hittar man en träningskompis?

Just nu är jag arbetslös och har spänningshuvudvärk. Jag vet inte om det är dåligt eller välbehövligt att vara "ledig" när skallen börjar spränga så fort man varvar ner. Jag vet bara att det är skönt att ha några dagar med ett tomt schema efter att, likt förra veckan, ha jobbat sju dagar i sträck. 
Men på torsdag, då gör jag i alla fall ett arbetspass. Och sedan på fredag åker jag ner till Uppsala för att hälsa på Thiger – hurra! 

Ikväll har jag varit på gymmet. För första gången på jagvetintehurlänge hade jag träningssällskap. Fast när jag väl fick med mig träningssällskap blev hen illamående redan i inledningen av passet och var tvungen att åka hem efter halva. Typiskt. Även om jag reder mig själv på gymmet saknar jag att ha någon att dra dit med emellanåt. 
Är det något jag önskar mig i julklapp så är det en träningskompis!

Jag börjar bli van

Idag vinkade jag adjö till kära Folkbladet, eftersom mitt vikariat gick ut. Jag blir inte ledsen längre när anställningarna tar slut. Har varit med om det så pass många gånger nu att jag börjar bli van. 
Däremot känns det himla tråkigt att inte vara en del av Folkbladets redaktion längre. Jäklar, vad jag trivts med det där gänget (och jobbet, förstås!)!

Nu väntar ströpass på två tidningar jag jobbat åt förr och – faktiskt! – lite ledighet fram till jul. Efter årsskiftet är mitt arbetsliv ett oskrivet blad som jag inte har en aning om vad jag ska fylla med. Så om någon har ett trevligt jobberbjudande kan ni vända er till mig... ;)

Startar på ny kula

För många är nog årsskiftet tidpunkten för en nystart. För mig har september kommit att bli tiden för att gå in i någon slags oprövad fas.
I fjol hoppade jag på en anställning och började träna på ett nytt gym i början av september. I år går jag ner i arbetstid och kör en sockeravgiftning. 

Om jag börjar med kampen mot mitt sockerberoende: Vad förfärligt och samtidigt härligt det är att försöka tygla mitt ständiga sug efter sötsaker. Nu är det femte dagen som jag inte ätit något socker (förutom fruktsocker): Inget godis, inga kakor, inga flingor, ingen juice, inget halv- eller helfabrikat. Inte ens tuggummi, som jag annars tuggar ständigt. 
Under dessa fem dagar har jag upplevt en helvetisk abstinens. Jag har kallsvettats, varit lättretlig och haft en blixtrande huvudvärk. Nu börjar abstinensen lägga sig, men jag kan inte påstå att jag mår bättre nu jämfört med en vanlig vecka. Men bara känslan av att kunna stå emot bullfikat på jobbet och förfrågningar om att äta ute känns som en seger. 

Sedan kanske jag sitter där, med handen i kakburken nästa vecka. Jag har ingen plan för hur jag ska gå vidare i avgiftningen efter denna vecka. Målet är för tillfället är bara att motstå alla frestelser tills på måndag. 

Och sedan det här med arbetstiden... Nu jobbar jag 75 procent. Det är inte självvalt. Jag fick lite lätt panik först när min arbetsgivare meddelade att de inte kunde erbjuda mer tid än så. Såg min ekonomi rämna, eller nåt i den stilen. 
Men nu – när jag bara jobbat fyra dagar denna vecka och har ytterligare en tredagarshelg framför mig – finner jag mig i situationen. 
Hur kul det än må vara att jobba är det ännu kuligare att vara ledig.

Ett axplock av min kost i veckan. Utom det längst nere till höger då, som var det som mötte mig på vardagsrumsbordet när jag kom hem i måndags... Johan kan konsten att fresta en.

2 x 2,2

Visst är det roligt på sitt sätt att vara tillbaka på jobbet efter semestern, uppleva en mer strukturerad tillvaro och allt det där som alla ger uttryck för när ledigheten är slut. Men – vilken tid arbetet tar i anspråk! Det har jag kommit till insikt med efter mitt blygsamma uppehåll från skrivbordet. 
Förutom middag och tandborstning hinner jag i princip bara med en sak mellan jobbdagens slut och nattsömnens inledning. Jäkligt trist, speciellt nu när jag vill ta till vara på den korta tid som återstår av sommaren. 

Likväl har jag lyckats göra en del skojiga saker sedan sist jag bloggade. Såsom att ta en kaloristinn fika i solskenet med Rebecka, Emma och Elvira. Och en påföljande middag i kvällssolen med de två sistnämnda. 
Vi (jag och Johan, alltså) har också fått adoptera en katt tillfälligt. Det tarvar dock ett helt eget kapitel. 

Sedan har jag även gjort något högst efterlängtat – börjat löpträna! Förvisso bara 2,2 kilometer vid två tillfällen, eftersom min sjukgymnast endast ordinerat mycket korta rundor. Men ändå. Att få susa (nåja) 2,2 kilometer fram är tillräckligt förlösande och berusande för tillfället. Dessutom tycks det vara fullt tillräckligt för att jag ska ådra mig en jävulsk träningsvärk i framsidan av smalbenen. Det fick jag smärtsamt erfara igår. 

Från gnäll till schäfergos

Håll i er, för nu fortsätter gnällkavalkaden!
Var helt slut på när jag kom hem från jobbet idag. Följde upp gårdagens kvällspass med dagsskift, vilket kan ha varit den främsta orsaken till detta. Att jag dessutom åt lite lunch på grund av osmaklig mat bidrog knappast till att höja humöret. Voine voine... 

Men så fick jag Thiger på besök ikväll och det livade minsann upp! Även om vi mest bara slöpratade över en kopp te respektive kaffe. Att träffa denna donna två gånger inom loppet av en vecka – när hände det sist? Hur kul som helst, hur som. 

Fick förresten lust att visa några ytterligare bilder från midsommarafton. Innan det blir helt (ännu mer) inaktuellt!

Plocka loppor från Johan. En favoritsysselsättning.

Lite sån där kärlek. Fin sak, det där.

Typ som kungafamiljens officiella gruppbilder – fast snäppet bättre.

Min fina, fina syster med en finfin hund. Vilken kombo.

Skitdag. Typ.

Vad tusan hände med min arbetsdag idag, kan jag undra? Vid 17-tiden, en timme innan jag egentligen skulle sluta, tyckte jag mig ha läget under kontroll. Jag spottade ur mig artiklar. Allt flöt på.
Kort därefter bröt kaoset loss för min del och jag kunde gå hem först kvart över åtta. Ville börja grina, men skrattade istället för att det är så typiskt mig att felbedöma tiden så grovt. Saker och ting tar längre tid än jag tror. Åtminstone när det gäller jobbrelaterade saker just innan dagens slut. 

Sedan hade jag lovat mig själv att köra ett träningspass. Fastän tusen ursäkter rullades upp i mitt huvud tvingade jag mig till gymmet. Hade noll motivation och därmed blev passet skit.

Skit, skit, skit. Så känner jag för den här dagen. Även om jag inte känt så ständigt under dagen är det så jag upplever det såhär i ett retrospektiv. 
Nu ska jag lyssna klart på Kristian Gidlunds sommarprogram och gråta en skvätt. Eller en flod. 

I could sleep

Ack, du grymma sömnbrist! 
Har haft svårt att somna två nätter i rad nu och känner mig redan knäckt. Kan för mitt liv inte förstå hur de här personerna som tipsar om att "vänja kroppen med 3-4 timmar sömn varje natt" kan fungera normalt varje dag. För att inte tala om personer som lider av kronisk insomnia... 
Nej, ni personer som knappt sover alls om nätt'ren är fasen mina hjältar! 

Vågar inte heller hoppas på att jag ska somna normalt i natt, bara för att jag är slutkörd nu. För precis så tänkte jag igår, men inte fick jag sova för det! 
Däremot behöver jag verkligen vara utvilad imorrn för då ska jag göra ett tillfälligt gästspel på Totalt Umeå.
Yes, från och med imorgon och tre veckor framåt befinner jag mig på det tidningsembryo jag var med och satte till världen för snart ett år sedan!

(Nu när jag skrev det här inlägget började jag tänka på den här FANTASTISKA låten. Därav rubriken.)

En pastellkaramell

Jag har (tillfälligt) bytt tjänst på Folkbladet. Min nygamla roll är numera webbreporter. Jag fick förfrågan om jag kunde tänka mig att byta i fredags, tackade ja på stående fot och påbörjade webberiet idag. Tvära kast. 
Detta innebär att jag jobbar kväll varannan vecka. Vilket innebär tid för morgonpromenader och helgfrukostar på en måndag. Vilket, tyvärr, också innebär att jag är hemma från arbetet när det är läggdags. Jag kom liksom nyss hem från arbetet. 

Men nog om det! Det jag egentligen ville säga var att jag gick in för att se vårig ut idag. Kan ej minnas när jag var en sådan pastellkaramell sist.

Väldigt mycket "la, la, la" över bilderna konstaterar jag nu. Men jag försökte gå all in på vårtemat, antar jag...