söndag 28 februari 2016

En idol skulle ha fyllt 90

Idag är det en speciell dag – och ändå inte. Idag är det mormors 90-årsdag, men eftersom hon dog för snart fyra år sedan kan vi inte fira jubileet med henne. Ingen hade varit gladare än jag om tjocka släkten hade åkt ut till torpet och trängts i det lilla köket och ätit tårta med ankägg i samtidigt som en massa katter sprungit runt fötterna och något hade gått snett som det brukar göra när mormor fyller jämt (på hennes 60-årsdag sköts Palme, när hon fyllde 70 rasade carporten ihop över hennes bil). Men nu går ju inte det. 
Istället har jag ägnat en stor del av dagens tankeverksamhet åt mormor och mints tillbaka på hurdan hon var: Stark. Självständig. Envis. Välkomnande Avslappnad. Oförställd. En av de häftigaste personerna jag någonsin mött. 

Mormor är en av mina stora förebilder i livet. Jag grunnar på en längre text om henne, jag hoppas jag får till det. De här minnesorden skrev jag om henne i tidningen när hon hade gått bort:

Lördagen den 24 mars avled vår älskade mormor och farmor Gulli Hallgren vid en ålder av 86 år. 
Gulli föddes och växte upp på ett litet torp i Granåsen utanför Lycksele. I augusti 1954 flyttade hon till Joelstorp, gården som skulle bli hennes hem i nästan 60 år. Fastän maken Håkan avled 1971 och de fem barnen flyttade hemifrån en efter en har Gulli aldrig varit ensam. Hon har alltid haft sina djur. De djur som levt med Gulli har inte bara varit redskap i hennes jordbruk eller föremål för hennes intresse. De har varit hennes vänner. Såväl kor och hästar som höns och ankor har haft en egen historia som Gulli gärna berättat om över en kopp kaffe. 
Gulli hade ett stort hjärta och till henne var alla välkomna. Hon hade en förmåga att se det positiva hos personer hon mötte och acceptera allas olikheter. För oss, Gullis familj och släkt, har Joelstorp varit en lika naturlig som trivsam mötesplats där många fina minnen har skapats. Denna starka kvinna lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi kommer att sakna vår mormor och farmor så. 

2 kommentarer:

mami sa...

Jättefina bilder båda två! Man ser kärleken mellan er och det gör så himla gott:) Saknar min mamma och din (er) mormor så ofantligt mycket. Kram

Anna sa...

Mami: Jag saknar henne också något otroligt! Hon har verkligen gett mig så himla mycket! Kram