En sjukt fin jul

Sicken fin jul det blev, trots att jag har varit (och är) förkyld som en gnu. 
Vi kickade igång julaftonen med en promenad. Planen var att vi skulle ut och åka skidor, men eftersom hela gänget var mer eller mindre krassliga fick vi välja en lite lugnare utomhusaktivitet. 
Det rådde verkligen julväder med snöfall när vi var ute och jag blev nästan lite tårögd över hur vackert det var. Fick en sådan feeling att jag var tvungen att göra en snöängel. Kanske lite cheesy, men också oerhört stämningsfullt.

Aftonen fortsatte med sällskapsspelande, ett försök att smita från Kalle Anka in i det längsta (håller ni inte med om att det är ett sjukt tröttsamt tv-program?) och därefter hälsade vi på Johan och mormor på deras respektive kyrkogårdar. 
Det blev följaktligen en ganska sen julmiddag – det kändes typ som att vi var sist i Lycksele om att hugga in på käket. Slutligen blev det julklappsutdelning. Jag fick så fina klappar att jag återigen blev snudd på tårögd. Ja, jag är en känslig människa, och kanske lite extra mycket under julen. 

På juldagen blev det, i linje med traditionerna, fest. Det var så himla kul!
Trots att jag var sjuk hade jag mycket energi i kroppen som jag behövde få utlopp för, vilket jag också fick. Syrran beskrev min juldagsform som en Duracellkanin. Haha. 

Nu har jag mellanlandat i Umeå och försöker mest bara samla kraft inför att åka tillbaka till Lycksele igen och gå på nästa firande.

En liten julhälsning

Den ofrivilliga julmodellen

Att försöka ta stämningsfulla julbilder tillsammans med sin katt med hjälp av kamerans självutlösare är minst sagt en utmaning när den ena parten hatar att bli fotad, hatar sin gulliga tomteluva som hon blivit påtvingad, i slutändan hatar den hon ska fotas med och... ja, helt enkelt är en katt. 

Jag ville försöka upprepa fjolårets succéjulkort som jag tog tillsammans med Smilla. I år hade jag dock ingen fotograf att tillgå, så jag riggade helt sonika upp kameran på stativ för någon vecka sedan. Som synes nedan gick det sådär. 
När jag väl hade fått till en någorlunda bild (alltså ingen av dem nedan) och tillverkat ett julkort upptäckte jag att jag hade lagt beställningen två dagar för sent ute för leverans innan jul. Nu damp korten ner i min brevlåda igår som en glad överraskning, men de hinner ju inte nå mottagarna innan julafton ändå. Tur att det även är en gott nytt år-hälsning på korten... 

Att försöka fånga någon som är snabbare än Usain Bolt och halare än Carl Bildt på bild är lite utav ett omöjligt uppdrag.

"Den halslösa martyren" har jag döpt den här bilden till.

Bra idé att försöka gömma sig bakom tomteluvan Smilla. Briljant!

Till slut gick hon med på att vara med på julkortet – på villkoret att hon fick visa den sida av sig hon tyckte att matte förtjänade mest.

Det blir ju jul hur som helst

Nu har jag fått ta jullov! Yeeeey! 
Känner dock att jag inte riktigt hunnit med inför julen i år. Och då menar jag inte att fixa saker – det får bli lite som det blir känner jag – utan att liksom försätta mig i julstämning. Jag känner mig rätt likgiltig inför det faktum att det bara återstår en dag till julafton. Alltså, det ska ju bli kul och mysigt och allt det där med julfirande, men jag är fortfarande kvar i november på något sätt. Jag tror att det kan bero på att jag varit bortskämd med att vara ledig flera dagar innan julafton de två senaste åren, medan julafton blir lite mer "pang på i år". Eller så beror det på att jag inte gjort vissa saker som nästan känns obligatoriska inför julen, såsom att baka pepparkakor (och framför allt äta pepparkaksdeg). Eller så har det att göra med att den här julen inte föregåtts av någon höstdepression för min del, hehe. 

Oavsett julstämning eller inte så åker jag till inlandet imorgon för att fira med familjen. Och oavsett julstämning eller inte så ser jag otroligt mycket fram emot det!

Har slagit in de få julklapparna jag köpt ikväll, för att sedan slänga ner de i resväskan. Undra just vilket skick de kommer vara i när jag kommer fram till Lycksele...

X-mas snapshots

Helt sjukt att det redan gått två veckor sedan julafton! Var tog de två veckorna vägen? 
Innan julen är helt förbi (och det är den ju först på Tjugondag knut, ni behåller väl julpyntet till dess? Vavava?) tänkte jag posta några av de få bilder jag tog av mitt julfirande. Rubriken är förresten på skoj – ville leka internationell storbloggare för en stund. Hehe.

Jag och mamma körde ett bakmaraton två kvällar innan julaftonen. Det hela resulterade i snickerskakor, lussebullar och kvinnorättskakor. 

Uppesittarkvällen tillbringade vi hos pappsen. Det blev Janssons (ska uttalas med ett läspljud! Viktigt!), Bingolotto (fastän jag inte gillar det. Men alla var för slöa för att hitta på nåt annat, haha) och ögonbrynsfärgning. Pappas rest från Mustaschkampen fick också en ny, mörkare nyans. Konstigt nog hade han rakat bort muschen dagen efter...

Själva julaftonen firade vi hos mamma, men vi hann också med en grötlunch och fika hos pappa. Himla kul att träffa Malin och Daniel som jag inte sett på ett tag!

Innan vi syskon skulle dra vidare passade vi på att ta några fina gruppbilder. 

(Förra) årets jul var grön! En ny favorit på julbordet var panerade brysselkål och en gammal favorit på kroppen var klänningen jag bar.

 Innan jag åkte tillbaka till Umeå hann järngänget sammanstråla för en något kylslagen promenad och en kul spelstund. 

Det traditionella, tillfälliga förfallet

God fortsättning!
Satan vad sliten jag varit idag, såhär dagen efter juldagen. Jag har alternerat mellan att ligga i sängen och i soffan och vältrat mig i bakisångest och självömkan. Först när det var 45 minuter kvar innan vi skulle på middag hos min bonusfarmor tog jag mig i kragen och fräschade till mig en aning. Dessförinnan hade jag på riktigt övervägt att dra dit i mjukisbyxor och med svettiga armhålor, men det fick jag inte för mamma... Är dock glad att hon förbjöd mig, för att duscha, dra en borste genom håret och sätta på sig anständiga kläder är fasen den bästa medicinen mot baksmälla!

För er som inte hänger med på orsaken till detta tillfälliga förfall är det så att juldagen är lika med hemvändarfest här i Lycksele, den traditionen är snudd på lika stark som skinkan på julbordet och att tomtebesöket föregås av att någon måste köpa tidningen. 
Mitt juldagsfirande startade hemma hos syrran innan det bar av till Hotell Lappland och däremellan stormade vi brorsans väldigt lugna fest. Jag hade en kul kväll, även om det kanske blev någon öl för mycket. Det har jag ju som sagt fått sota för idag. 
Nu ska jag försöka ta igen för sömn jag missade i natt, så att jag är pigg när jag ska sluta upp med järngänget imorgon! Natti natti!

Här var en ju på topp, hehe.

God jul!

Äntligen julafton!

Jag vet inte om jag befinner mig i någon direkt julstämning – men vad tusan är det egentligen? Jag ser åtminstone väldigt mycket fram emot den här dagen! Att få umgås med min familj hela, långa aftonen. Äta mat och godsaker tills jag börjar må dåligt. (Förhoppningsvis) Se andra bli glada över mina julklappar till dem. Och (förhoppningsvis) få öppna några julklappar själv (ja, jag erkänner att jag fortfarande är barnsligt förtjust i att få julklappar).

Jag hoppas att er julafton blir vad ni hoppas på! Med dessa bilder vill jag och Smilla önska er en god jul!

Veckans låt: Min bästa jullåt

Veckans låt måste förstås bli en julsång! Jag är inget jättestort fan av julmusik då det mesta känns uttjatat och tröttsamt, men det finns ju några guldkorn även i den genren. Det mest gnistrande guldkornet av dem är i mitt tycke Beyoncés version av Ave Maria.

Klicka på bilden för att spela låten i Spotify.

Alla goda ting är tre

Kanske den bästa saken med den här julen var att jag fick fira den tillsammans med båda mina syskon. Vi har hamnat i "osynk" de senaste åren, då Linus har varit hos pappa medan jag och Lisa varit hos mamma och vice versa. Men i år hamnade vi på samma ställe minsann! 

Detta firade vi genom att ta en ny syskonbild, med inspiration från den som vi tog under julaftonen 2012 när jag och syrran tvärt svängde förbi pappa för att lämna julklappar. Vi ser kanske inte lika kärvänliga ut såhär två år senare, men det beror på att det här är typ sjuttielfte bilden som togs efter en rad suddiga varianter. För älskar mina syskon, det gör jag verkligen!

Det bör tilläggas att det även var kul att få fira jul med extrasyster Malin (för första gången, tror jag?)!

Julafton 2014

God jul! får jag väl lova att säga, fastän den börjar lida mot sitt slut nu. Jag har befunnit mig i internetskugga under min vistelse i Lycksele – min käre far har inget ordentligt trådlöst nätverk och jag orkade inte starta hans kärnkraftverk till dator... Tur att det fanns så mycket annat roligt att göra under julen än att sitta vid datorn!

Julaftonen blev en livlig tillställning, som vanligt. Jag är uppväxt med bullriga, stojiga jular och trivs fint med det. Men tro inte att jularna är högljudda för att det är en massa alkohol inblandat – jag är en stark ivrare av vita julaftnar! – min familj tenderar bara att vara sådana. Till exempel visade min kära syster sina nyvunna thaiboxningsskills på mig strax innan middagen, vilket resulterade i att jag stöp i golvet och att hon landade ovanpå mig sekunden efteråt och skadade sig mer än mig. Så mycket för de "skillsen". 

Stojet nådde sin kulmen under den sena kvällskvisten. Då var det nämligen hög tid att spela julklappsspelet. Det blev en riktig familjefejd över den stora högen och det blev riktigt krig omkring vissa, speciella klappar. Själv gick jag minus ur leken, då vi hade köpt tre klappar var till den och jag bara fick med mig två. Men jag var ändå nöjd eftersom jag lyckades lägga vantarna på ett par tofflor som även Lisa och Monika kämpade om under lekens gång. 

Hoppas ni också haft en fröjdefull jul – vare sig den varit lugn som en filbunke eller lite mer livlig. 

Vårt första försök till en gruppbild med julfirarsällskapet. Den blev ju jättebra!

Där fick Monika minsann till hållningen! (Det är förresten en hopplös tid att fota med min kamera nu, med noll ljus. Ser mest ut som att jag har en digitalkamera från 2001.)

Pappas och Monikas gran är minst sagt en kontrast till den mer stilrena trenden som råder just nu.

Mästerjulkockarna...

... och mästertv-tittarna!

Min favorit på julbordet? Fisken! Äter mest gravad lax och allra helst Monikas sillagott (ej med på bilden). Själv bidrog jag med gravad regnbåge som blev alldeles förträfflig, för att vara första försöket.

Julvärdarna hade fixat jättefina bordsplaceringar.

Julklappslekshögen. Förutom de två grejerna jag roffade åt mig där fick jag en massa roliga julklappar av tomten.

Hej, mitt vackra vinterland!

Idag har varit en sådan dag då jag nästan velat gråta av tacksamhet över livet. Det kan låta en smula obehagligt, men låt mig berätta:

Efter en lugn söndagsfrukost gick jag och Johan ut på en promenad. Bara att få med honom ut på det var smått otroligt, eftersom han sällan brukar vilja promenera. Väl ute blev det ännu bättre då vi möttes av solljus och ett landskap som såg ut att vara pudrat med florsocker. Väldigt vackert var det – och glädjande att det går att bli bländad en dag som ska vara årets mörkaste. 
Vi traskade runt broarna en timme och när vi kom hem drack vi varm choklad och mulade i oss varsin saffransbulle. Jag var tvungen att baka nya igår eftersom jag hade råkat glufsa i mig förra satsen jag bakade... 

Lyckan fortsatte sedan på gymmet. Innan jag for sa Johan åt mig att "öka på allt", vilket jag faktiskt lyckades med också fastän det var ben som stod på schemat. Är fortfarande väldigt svag i benen, så varje framsteg känns som en seger. Tog en belöningsbastu efteråt och när jag satt där i värmen kände jag bara "fan, vilken bra dag det här har varit". Ibland behöver jag inte mer än en solig vinterdag, en kopp varm choklad och en bastusejour efter ett lyckat benpass för att uppleva eufori. 

Ikväll har jag slagit in de flesta av julklapparna och Smilla har gjort sitt bästa för att förstöra. Bland annat slet hon upp tejpen (!) på långsidan av ett paket medan jag fixade kortsidorna. Det är allt bra att ha en sådan katt som jag kan lägga skulden på när min inslagning ibland kan tendera att se ut som ett barns.

Jag tog några bilder på vår gård innan vi gick ut på promenad idag. När solen väl visar sig här uppe strax söder om polcirkeln måste det liksom förevigas.

Det ska bli spännande att se om Smilla slitit upp något av paketen imorrn när vi vaknar. Det största paketet har hon redan lyckats välta när det stod på hög kant, för att sedan lägga sig tillrätta på det.

Granen står så sned och vind i stugan

Så var jullovet kommet!
Jag har firat genom att gå på årets sista (det börjar bli den tiden när mycket blir "årets sista") ridlektion där vi fick testa att galoppera för första gången. Alltså jag har faktiskt galopperat på en häst tidigare, men idag var första gången vi fick göra det på ridskolan. Kändes mycket behagligare än travet som vi knagglat halva hösten, så jag ser fram emot att köra mer galopp till våren då jag bestämt mig för att fortsätta rida. Lyckligtvis är det bara två veckor tills vårterminen drar igång och därmed behöver jag inte sakna pållarna allt för mycket!

Resten av kvällen har jag tillbringat i soffan tillsammans med Johan och en smarrig halloumilasagne framför På spåret. Johan hade visst missat att jag gick på julledighet redan idag, så jag har också passat på att reta honom för att han har två dagar kvar tills han får göra detsamma. Jäklar vad jag ska sova gott på måndag när han kliver upp för att jobba! 

Men nu ska jag gå och lägga mig (igen! Det känns som att det är det enda jag skriver om). I morgon inväntar julklapps- och julmatsinhandling och med tanke på vilken hysteri som kommer råda på stan måste jag vara utvilad. Kommer nog bli tillräckligt grinig ändå av trängseln. 

Såhär ser förresten årets plastgran ut hemma hos oss. Tycker ni den ser gles och sned ut på sina håll beror det inte på att ni druckit en fredagsöl för mycket, utan ni ser hel rätt. Precis som i fjol tror Smilla att julgranen är ett klätterträd och att julgranskulorna är leksaker till henne...

Mina önskningar slog in!

Jag fick precis vad jag önskade mig inför denna högtidernas högtid: En lugn, härlig och mysig jul. Därtill uppesitterkvällsbastu, sockertrippar, vitt på backen, en drös fina julklappar, Karl-Bertil Jonsson på tv och att omges av människor jag tycker väldigt mycket om. 

Det här var den första julaftonen som jag inte firade tillsammans med mitt kött och blod. Visst saknade jag mina kära syskon och föräldrar, men det kändes helt naturligt och bra att vara med Johans familj också. De har ju faktiskt blivit min familj med. 
Sedan, på juldagen, åkte jag faktiskt till Lycksele för att träffa de mina. Och så hamnade jag förstås på hotellets hemvändarfest, fastän jag sagt att jag inte skulle gå dit. Bortser man från en irriterad inledning på kvällen – där folk som tycktes ha ersatt hjärnan med julskinka höll på reta gallfeber på mig – var det en väldigt rolig kväll. För bortom julskinkshjärnorna fanns en hel hög trevligt folk jag inte träffat på ett tag och vänner som jag träffar rätt ofta och som är väldigt kuliga. 

Ja, ni hör ju. En helt ljuvlig jul har jag haft. Är faktiskt lite ledsen över att den redan är över. 

Med önskan om en fröjdefull jul

"I år ska jag ha köpt alla julklappar innan december", tänkte jag i höstas. Precis som jag tänkt de senaste åren. Lika förbannat stod jag i långa köer igår för att göra de sista inköpen. Precis som jag gjort de senaste åren. 

Nåja. Jag får åtminstone ge mig själv att jag var otroligt organiserad och färdig innan klockan slagit 13 igår. Och då hetsade jag inte ett dugg, utan hann till och med sitta ned och dricka en kaffe i tjugo minuter. 

Nu har alla omsorgsfullt inslagna paket levererats till Lycksele och själv åker jag ut på landet i Vännäs-trakten imorgon för att fira jul. Må det bli en fridfull högtid nu, för december har varit en jobbig månad. Mycket roligt har förvisso hänt de senaste veckorna, men jag har mest känt mig stressad och pressad – – trots att jag låtit julstöket få bli vad det blivit. 

Hoppas ni får en fin jul också! Här får ni tre julkort från mig: 

Årets julgran har blivit en historia för sig. Marodören, som kan anas där i bakgrunden, har betraktat den som världens största leksak och därmed ser granen ut som skit. Sedan vi satte upp den i tisdags har vi fått rikta och pynta om den tre gånger. Nu orkar jag inte mer. Nu får polkagrisstänger skrota runt hela lägenheten och toppstjärnan hänga på sniskan. Nästa år får det bli en riktig gran – en riktigt, jäkla stickig sådan. 

Julklapparna till andra har legat väl undangömda, eftersom Marodören inte skonat de heller från sina klåfingriga tassar. Klapparna ämnade för mig och Johan ligger däremot under granen, säkerligen med lite söndertuggade hörn. 

Det slog mig ikväll att vi bakade stora pepparkakshjärtan för några veckor sedan, som inte hade garnerats. Nu hänger de dock på plats, piffade och klara. Märk väl att det är ett pepparkakshus där i mitten. 

Se det som en inspiration...

Till min familj (och om någon annat, mot förmodan, skulle vara intresserad): Nedan finner ni min önskelista inför jul! 

Jag insåg när jag författade den att jag bara önskar mig dyra saker i år, så ni kan ju se den som en inspiration. Och som jag alltid brukar konstatera: Önska kostar ingenting... 

Belila Shirt – Thiger Jeans (storlek S) // Tavla: Life is beautiful // 180 colour eye shadow set // Shape Swoosh Tank – Nike (storlek S) samt träningskläder i största allmänhet!) // Skor: Yen – Jennie-Ellen (storlek 37) // Skor: Rockstud Pumps – Valentino (storlek 38) – som sagt, önska kostar ingenting... // One night stand blush palette – Nars (misstänker att denna är slutsåld, men jag önskar mig även rouget Orgasm från Nars!) // Råsaftcentrifug (har inga preferenser gällande märke)

(Nu känner jag mig som en girigbuk efter att ha sammanfattat mina önskningar, men det här var det enda konkreta jag kom på. Men ni, min familj, vet ju att jag älskar nagellack, hud- och handkrämer och sådant smått och gott.)

Alldeles för kort

Jaha. Då var den glada julen bortstökad hemma hos oss. 
Först nu? kanske några av er tänker. Redan? är snarare det ord som ekar uppgivet i mitt huvud. 

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli den här julvurmaren jag nu (tydligen?) är. Men jag har verkligen uppskattat Sandras krans som prytt vår trappuppgång så fint. Och julstjärnan och adventsljusstaken som lyst upp våra fönster. För att inte tala om julgranen som stått så grön och grann i lägenheten, fastän den är högst artificiell. Nu gapar lägenheten liksom tom. 
Eller nästan tom, rättare sagt. Jag hade tänkt göra bortstökandet till en dra av plåster-process: Snabbt och känslolöst. Men så insisterade Johan på att behålla pepparkakshuset och -hjärtanen, så de får stå/hänga kvar ett tag till (man är väl inte den som är den.......). Kanske blir det en repris av fjolåret, när pepparkakshuset fick följa med ända in i april? Eller det kanske rent av går att konservera det på något sätt så att det kan utgöra en permanent dekor här hemma..? 

Nej, nu får det vara slut på julpyntsfunderingsfånerier för ikväll. Fast säg gärna till om ni känner till någon bra pepparkakshuskonserveringsmetod!    

Snart som året runt-pynt?

Kossor, tramptag, träning och svackor - Årsresumé del 2

Här kommer då andra och avslutande delen av min årsresumé. Del 1 hittar ni HÄR. 

Juli: Till skillnad från alla lyckliga semesterfirare jobbade jag som en dåre under juli, men försökte ta tillvara på de lediga stunder jag fick. I början av månaden hälsade vi på Johans moster och hennes kor. Timmen vi spenderade i kohagen blev en av sommarens - ja, till och med årets - finaste stunder. 

Självklart åkte grillen fram med jämna mellanrum. En kväll när VD grillade med oss fick vi dock skäll av grannen (turligt nog satt jag själv på toan när han skrek och gormade om att han fick in grillrök i lägenheten...).

En helg åkte vi upp till Piteå, där vi bodde på havsbadet och Johan fick en guidad tur genom min forna hemstad. 

När jag väl fick fyra dagar ledigt i rad spenderade jag de i Lycksele. Där blev det rockabillyfest med ett gäng lika välklätt som kärt folk!

Augusti: Jag blir erbjuden jobb på VK-koncernens nya - då ännu hemliga! - gratistidning Totalt Umeå. Jag säger att jag vill tänka över beslutet en dag, men redan när jag kommer hem den eftermiddagen öppnas champagneflaskan för att fira erbjudandet. Att få börja arbeta på en helt ny tidning - vilken dröm!

Vi klämmer in 17 personer på våra drygt 60 kvadrat för att kalasa på kräftor. Det är trångt, men festligt kul! 

Jag genomför årets fysiska utmaning - att ta mig från Umeå till Lycksele med cykel. En strapats på 135 kilometer genom duggregn. Planerar redan att göra om denna cykeltur i sommar, då med mamma som sällskap!

Hälsar på min älskade lillasyster i Uppsala. När jag ändå befinner mig i de trakterna drar jag med mig Lisa till Globen för att avnjuta en magnifik konsert signerad Lady Gaga. 

September: En månad som andas nystart. Den 3 september börjar jag inte bara mitt nya jobb, jag tar även upp träningen igen "på riktigt" (och ja, motivationen håller fortfarande i sig!). 

Jag och Johan är ute och fiskar på helgerna, med varierad nappfrekvens. 

Jag gör även mitt första besök på Umedalens skulpturpark. 

Den 25 september trycks första numret av Totalt Umeå. Upprymdheten var total (!) när tryckpressen rullade igång. Dagen efter landar tidningen i brevlådor runt om Umeå kommun.

Oktober: Johan och jag axlar det ärofyllda uppdraget som faddrar (tidigare kallat "Gudföräldrar" till fina Kerstin under hennes dopcermoni. Jag har dock inte känt någon ökad lust att placera hästhuvudet i folks sängar... 
Däremot börjar jag dressera getabockar. 

I övrigt går jag in i höstlunken med mycket jobb, mycket tv och en massa god mat.

November: Mörkrets månad, både bokstavligt och bildligt talat. I slutet av månaden får jag beskedet att jag bara får jobba kvar på tidningen till i februari, vilket försätter mig i en tillfällig känslomässig svacka.

Men november innehåller också några ljusglimtar, såsom föreställningen Ljust & Fräscht samt några installationer i Umeå Höstljus (som bilden ovan föreställer). 

December: Ställer till med överraskningfest med Kuba-tema för Micke som fyller 50. Eller ja; mamma är den verkliga festfixaren, men jag har ett finger med i spelet som lekledare. Och festdeltagare, förstås!

Månaden kantas av julförberedelser: Julbak, julpyssel, julklappsinköp och julfest med jobbet. Själva aftonen firar jag i huvudsak med Lisa, mamma och Micke. 

Under mellandagarna fortsätter jag hänga i Lycksele, hälsar på nära och köra samt varvar mellan att trycka i mig mat och fika. 

Nu när jag sammanfattat hela året slår det mig att vad mycket jag hunnit med! Det känns som att 2012 varit ett relativt lugnt år i min levnadshistoria, men när jag satt mycket på pränt (och då bara utvalda delar!) inser jag att man hinner uppleva en mängd skilda saker under 366 dagar. Precis som jag konstaterade inledningsvis. 

Visst har 2012 bjudit på sin beskärda del av motgångar, bortgångar och andra tråkigheter. Men i det stora hela var det ett bra år.
Nu tar jag med mig erfarenheterna från det och fokuserar på 2013. Jag hoppas året slår mig med häpnad!