Väck mig ur denna utdragna mardröm

Såg att det fanns funderingar över var jag befinner mig just nu. Jag åker som en jojo mellan Piteå och Lycksele. Försöker hänga med i skolan. Inte hamna efter, inte samla en massa arbete på hög, jag ska vara klar till våren som planerat (även fast det känns som att alla framtidsvisioner ändå har grusats samman). Såklart vill jag också försöka hinna träffa mina vänner här uppe. De är väldigt viktiga för mig och så fina människor att jag inte vill "glömma bort" de mitt i all kaos som råder.
Nu mer än någonsin skulle jag vilja att Lycksele och Piteå bara var olika kvarter och inte städer 22 långa mil från varandra. Att hela mitt liv, allt som betyder något, var samlat på ett och samma ställe.

I helgen befann jag mig i Lycksele igen och försökte jobba. Tror jag lyckades ta mig an arbetsuppgifterna bra under omständigheterna även fast jag inte vet hur det gick till? Igår när jag skulle gå hem från jobbet snörde jag på mig kängorna på fel fötterna och gick halvvägs till pappa och farsdagsmiddagen innan jag insåg att jag hade glömt att ta på mig jackan. Och nej, det är inget skämt. Hjärnan fungerar inte alls som den ska.

Jag saknar min Johis, jag vill inte att han ska vara borta, jag vill att det här ska vara en ond dröm som någon vänlig själ väcker mig ur snart. Verkligheten kan bara inte vara såhär rutten.