Glädjetårar, pirr och lyckade ekvationer

Vad fint det var att träffa Tina idag. Det blev ett riktigt filmiskt återseende, där hon sprang ur bilen när hon fick syn på mig och kastade sig gråtande i min famn. Självklart kunde jag inte hålla känslorna i schack då jag heller, så jag fällde också någon tår.

Tyvärr hann vi inte umgås speciellt länge eftersom jag var tvungen att återvända till jobbet. Förhoppningsvis kan vi dock hänga mer i helgen – för då ska jag vara i Lycksele!

Jag känner mig på riktigt pirrig av glädje över att få åka hem imorrn. Jag när inte alls någon längtan om att flytta tillbaka Lycksele, likväl upplever jag (nästan) alltid en sådan lycka inför att fara dit. Jag tror att det är en bra strategi att inte hälsa på födelseorten alltför ofta för att upprätthålla den känslan. 

Förresten känns det lite extra kul med helgens Lyckselevistelse, för på fredag – självaste midsommarafton – är jag bjuden på bröllop. Detta utspelar sig dessutom på en av mina favoritplatser i världen, vilket talar för att det blir en härlig tillställning. Jag menar, bröllop + midsommarafton + favoritplats är ingen dålig ekvation i min värld.

Från förra midsommaraftonen. Jag hade en idé om att jag skulle återanvända denna härliga klänning i år, men vitt på bröllop blir kanske lite fel...