Just nu har jag varit snusfri i 54 timmar. Det känns som att jag gett upp en del av min identitet och som att ett tomrum uppstått inombords.
Nu överdriver jag förstås. Det har gått bättre att avstå snuset än vad jag trodde det skulle göra, även om hjärnan känns lite luddigare än vanligt och humöret svänger fort. Ibland vill jag bara abstinensskrika rakt ut. Nätterna är värst, då vaknar jag stup i kvarten. Men jag försöker intala mig själv att om jag genomlidit de här första dygnen, då tänker jag inte börja om med den där skiten. Skulle jag göra det hade jag lika gärna kunnat låta bli att sluta från första början och sluppit genomlida abstinensens kval.
Dessutom har jag lovat min tandläkare att sluta snusa. Jag var där i fredags för att kolla upp en knöl jag fått i överkäken och den var visst snusrelaterad. En godartad knöl, turligt nog, men kanske inte så bra för tandhälsan.
Så vi har gjort en pakt, min tandläkare och jag: Jag ska sluta snusa och sedan ska han bleka mina tänder. Så byebye snusbruna tänder och hello Andreas Carlsson-smile!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar