Jag bär med mig den här semestern som ett varmt minne

Sommarens sötebrödsdagar är över. Igår kväll stod jag och Dennis (som är inneboende hos mig i två veckor nu!!) på balkongen och tittade på blixtarna som spelade över den mörka kvällshimlen. Det var som att åsknedslagen – och den sjunkande temperaturen – liksom satte punkt för min semester. Och det kändes faktiskt inte alls ångestfyllt, för som jag skrivit förr är jag så himla nöjd med den här ledigheten.

Tänk, att en vecka innan jag gick på semester hade jag inte gjort upp några planer för mina fyra lediga veckor. Ändå blev det långa bilresor till olika delar av landet, bad i allt från pool till hav och älv, sena nätter, tomma glas, karuseller, dejter, fester, dans... Ja, helt enkelt en massa roliga aktiviteter under en hel månad. Ibland, eller kanske till och med ofta, löser sig saker och ting utan att de måste planeras i detalj. 

Och nu är alltså Dennis här, vilket helt klart underlättar för övergången till vardagen igen. Just nu står han i köket och lagar en paj som han lovat ska bli något extra. Så fint att ha en sådan sambo, om än bara för en begränsad period.