Jag lyssnade på P3 Dokumentärs program om Södermannen igår. Om en våldtäktsman som härjar i Göteborg under 1970-talet och senare på Södermalm i Stockholm. Han tar sig in genom öppna fönster, bryter upp stängda fönster, petar upp låskolvar på dörrar för att våldta ensamboende kvinnor.
Jag tänker att det är en av mina värsta mardrömmar. Att en främling olovligen ska ta sig in i mitt hem – min borg! – och förgripa sig på mig. Att sådant som inte ska få hända plötsligt händer på en av de platser jag känner mig mest trygg.
Så slår jag på P3 igen imorse. Hör ett nyhetsinslag om att det i Marocko finns en lag som gör att en man som våldtagit minderåriga flickor kan slippa straff om han gifter sig med sitt offer. Mitt värsta mardröm-scenario förbyts hastigt till att vara en marockansk flicka som tvingas in i ett äktenskap med någon som våldtagit mig. Tänk att dela sitt liv med den person man föraktar som mest. Skrämmande tanke.
Lyckligtvis verkar Marocko vara på väg att avskaffa denna barbariska lag. Jag kan bara hålla tummarna. Och så hoppas jag innerligt att ingen människa – någonstans, någonsin – ska ta sig rätten att förgripa sig på en annan människa. Tyvärr tycks det vara en fullkomlig utopi, men hoppet sägs ju vara det sista som överger en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar