I torsdagskväll var jag ute på en kvällsrunda just när solen höll på gå ner. När jag sprang genom den nya parken, den som heter Årstidernas park, shufflade min telefon fram UÅ med Random Bastards. Trots att jag var inne på sluttampen på min runda och höfterna värkte sprang jag sista kilometern med ett leende på läpparna.
Det var liksom fint att passera det ännu så glänsande skrytbygget Väven, restaurangbåtarna som gått i dvala för hösten, skejtparken Sparken som aldrig tycks sova, fortsätta upp genom Broparken, accelerera över den upplysta cykelbron för att slutligen komma hem – och allt detta med en Umeåhyllning i lurarna. Där och då slog det mig att jag verkligen tagit till mig denna stad som min egen.
Sedan några år tillbaka har jag haft som tradition att spela Säkert!:s Wannadies-cover Min hemstad när jag anländer till Lycksele. Igår införde jag och VD traditionen att spela UÅ när vi glider in i Umeå. Självklart måste denna stad få en egen liten kärleksritual varje gång jag kommer hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar