Nu har jag varit soloartist i fyra månader och snart hunnit spela igenom hela känsloregistret. Gått från chockad till förkrossad till förbannad till likgiltig och nu slutligen känner jag mig helt okej med situationen. Även om det inte var mitt val från början känns det till och med rätt behagligt att vara singel och bo ensam.
Inom hemmets fyra väggar behöver jag numera bara ta hänsyn till mina känslor, min vilja och mina rutiner. Jag behöver inte diskutera med någon annan om vad som ska lagas till middag, jag får alla garderober för mig själv, jag kan spela musik på hög volym utan att det stör någon annans aktiviteter och det enda stök som uppstår är det jag själv ger upphov till.
Så ett tips till alla kärlekskranka par som lovebombar varandra helt öppet i sociala medier och hånglar i parker: Gör slut!
Tänk bara vad mycket tid du kommer få över till dig själv!
Fast om jag ska vara ärlig blir det förbannat ensamt i längden att alltid somna ensam, för att sedan vakna ensam dagen därpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar