torsdag 16 juni 2016

Djävulens avkommor

Fastän livet leker (typ) just nu verkar det som att dessa jäkla rövdagar måste infalla emellanåt ändå. Igår var just en sådan rövdag. 
Jag vill inte gå in på allt skit som hände, men ett riktigt bottennapp inträffade under lunchen när jag skulle traska den korta biten från det intilliggande köpcentret till jobbet. Helt plötsligt får jag en smäll mot skallen, vilken följs upp av ett skränande ljud. "Nu blev jag påkörd" är min första tanke, innan jag tittar upp mot himlen och ser två tärnor cirkulera oroväckande nära mitt huvud. 

Först då förstår jag att det är en fågel som attackerat mig och pickat mig i skallen.
För att undvika att situationen ska upprepas lägger jag benen på ryggen, samtidigt som jag viftar med min lilla shoppingpåse och skriker som en galning. Trots detta följer fågeljävlarna efter mig över hela parkeringen. 

Så otroligt jävla obehagligt! Jag lider av fågelfobi sedan tidigare och det är just sådana här situationer som varit skräcken. Förutom att det gjorde förbannat ont i huvudet att bli pickad vacklade jag dessutom till vid angreppet och gjorde illa knäet. Tack för det, fågeljävel.
Fast det värsta är ändå att jag är rädd för att jag smittats av någon livshotande sjukdom som gör att hjärnan håller på ruttna i detta nu.
Nu överväger jag att inte sticka ut huvudet utan hjälm, så länge de där djävulsavkommorna har ungar. Jag har länge sagt att fåglarna är ute efter oss – nu har jag fått det bevisat att det verkligen är så. 

1 kommentar:

mami sa...

Jag tror inte att fåglar är elaka. Det var nog "bara" en beskyddande fågelmamma som gick till försvar när hon såg din hotfulla blick och hörde vad du tänkte om fågelsläktet.
Hoppas både knäet och huvet mår bra nu :)