Invigning av casa de Anna

Playlist är skapad, lägenheten är städad (nåja...), den lilla vita samt monsterfransar är på. Nu inväntar jag bara en handfull av mina bästa vänner som ska hjälpa till att uppmärksamma grannarna på min existens!

På min inflyttningsfest serveras inga välkomstdrinkar men väl välkomst-hot shots! Ska sätta i gång med tillverkningen nu!

En kornig idolbild kvällen till ära!

VK-galan 2012

I lördags hade jag äran att vara bjuden till VK-galan på Bistro Le Garage. Fast det var med hjärtat i halsgropen jag klev in på restaurangen! Dels för att jag fick stressa järnet innan eftersom jag kom hem från en shoppingrunda drygt en timme innan jag var tvungen att åka. Rundan var ämnad för att hitta något att ha på mig till kvällen men självklart fanns det inga kläder i någon av stans alla butiker när jag var i skriande behov av något fräsigt...
Dels var jag skakis för att jag dragit på mig ett par jättehöga klackar fast jag knappt kan gå i vanliga skor just nu. Måste ha sett väldigt lustigt ut när jag haltade fram i stilettklackar.

Stressen och nervbesvären lade sig i alla fall fort och det blev en finfin kväll. Förutom att sällskapet var ypperligt och maten utsökt fick jag med mig ett pris från galan. Fjolårets mest kommenterade artikel på vk.se - den skrev jag!

VK:s chefredaktör - och i lördags även mingelfotograf - mejlade ut några bilder han tagit från festen och jag blev lite lätt fnissig när jag såg bilderna av mig själv. Tyckte ändå att jag såg helt okej ut när jag haltsprang ut ur lägenheten, fast på hans foto ser jag snarare helknäpp ut... Kolla bara:

Det var jävlar i mig ett stadigt grepp jag höll om micken när jag fick priset! Kommer inte ihåg ett ord av vad jag sa men det var säkert inget vettigt...
Vilken hållning! Vilken blick! Man kan ju nästan tro att jag var packad, trots att så inte var fallet. Hanna till vänster och Emma till höger, för övrigt.

Fabulous friday!

Bitterheten sköljde just över mig när jag ställde alarmet för att jag ska ta mig upp till en ny arbetsvecka. Svisch, säger det bara och sedan är dessa två lediga dagar slut. Nåja. Helgen inleddes majestätiskt med fredagsmiddag tillsammans med VD och Jennie. Ett vilt tjatter utbröt kring matbordet och för att orka prata så mycket som möjligt blötte vi strupen med oansenliga mängder vin... Tror det var det sistnämnda (alternativt den då avslutade arbetsveckan?) som gjorde att jag sedan somnade under filmen. Men det gjorde inte så mycket eftersom Crazy, Stupid, Love som vi såg var totalt intetsägande.

Nu ska jag försöka somna minst lika gott (rekordtidigt för att vara mig!) för att kunna tackla väckarklockans omilda behandling så bra som möjligt imorrn. Go' natt!

Kneegate fortlöper

I fredags fick jag svar - domen - på vad det är som spökar i mitt knä. Ett halvt åk i Kittelfjäll resulterade i ett avslitet korsband. Inte kul.

Nu väntar rehabträning i 3-4 månader innan någon kan ge ett besked på om jag måste opereras eller inte. Jag ser framför mig hur jag får utföra några pensionärsövningar som inte ger några häftiga muskler utan enbart är till för att jag ska slippa rollator. Men oavsett hur de ser ut ska jag utföra de till punkt och pricka, för jag ska inte upp på något operationsbord igen. Därmed basta!

På onsdag har jag min första dejt med sjukgymnasten. Efter det återkommer jag med en rapport om mitt träningsprogram! Och jag skiter i om det är totalt ointressant för just nu befinner jag mig i en grav tycka synd om mig själv-fas som jag måste trycka upp i ansiktet på andra.

Fastän min kära syster sportat rollator sedan hon var i studentåldern har jag inga planer på att göra henne sällskap...

Knegartider

Min bloggfrekvens är under all kritik för tillfället men det har sina skäl. Sedan i torsdags och en månad framöver vikarierar jag ständig dagtid på VF. När jag väl kommer hem är jag kräkless på att sitta framför en datorskärm. Dessutom är jag kvällstrött för första gången på jag vet inte när! Eller jo, det vet jag förresten: För första gången är jag kvällstrött sedan i somras. Det var nämligen då jag endast arbetade vanliga knegartider senast.

Annars känns det ruskigt fint att ha vetskap om att jag har jobb ända till i mars nu, efter att ha harvat på med inhopp hela hösten!

Lektion 2

Nu har jag sett min andra UFC-gala någonsin! Denna gång var det mer spännande än sist då vi tippade utgången på varje match. Undertecknad var rakt ingen stjärna på det här med betting, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har känner ju inte till någon av utövarna (än!). På något sätt lyckades jag ändå spöa (!) pojkvännen med 12 poäng över hans fjuttiga 8. Det lär han få höra under lååång tid framöver! Hehe.

Upptäckte dessutom min första favoritfighter i kväll, i form av Nick Diaz. Som bekant gillar jag knäppisar och det epitetet kan man väl lugnt säga att han lever upp till. Att J dessutom avskyr Diaz gör det bara ännu roligare att heja på honom!
Nu gäller det bara att knäppisen inte gör verklighet av sina hot och lägger av. Vore ju just typiskt när jag väl lärt mig namnet på en fighter.......

Ni kan ju förresten notera i artikeln jag länkat ovan att den regerande weltervikt-mästaren dras med en ligamentskada. Det är jag och de hårda grabbarna med andra ord!

Topp fem över dåliga saker med att skada knäet:

5. Att ha på sig högklackat är bara att glömma.

4. Jag ser ut som en idiot när jag linkar fram.

3. Brorsan får ett klart försprång i löpträningen inför vårt syskonlopp i juni.

2. Det gör ont.

1. Roliga aktiviteter såsom punch out, fartfylld bugg, videoinspelningar (som innefattar att man gör mer än bara sitter rakt upp och ner) och den livsfarliga sporten utförsåkning är uteslutna.

I torsdags ringde de från ortopeden och flaggade för att jag kan ha ådragit mig en ligamentskada. Jag vet inte vad det innebär och jag hoppas att jag slipper bli varse. Något säger mig att jag får dras med ovanstående punkter om så skulle vara fallet.