HOUSE OF METAL

Holy macaroni, vilken rolig helg jag har haft! Äventyret började redan i fredags kl 15, då jag och Tina styrde kosan mot Umeå. Eller, nåja det första verkligt spännande som hände var när vi kom fram; Johan som vi skulle bo hos skulle komma och hämta upp oss då, så vi stod ute i kylan och väntade. Dessutom stod vi mitt emot Pipes (som har favvis-Staropramen på tapp!!!) och såg ut som två turistas med hackande tänder och megapackning. Vi vart något sugen på att gå in och ta en öl, men eftersom vi trodde att våran hämtning skulle komma avstod vi. Vilket senare visade sig vara ett dumt beslut, eftersom vi fick vänta i 45 minuter och hade hunnit beställa in nåra Staro, och även fått stå inne i värmen. Jaja, vi fick vara glada i alla fall att han tillslut hämtade oss och att vi slapp slita ut våra svaga muskler med att kånka på väskorna...

Väl hemma hos Johan började the preparations. Kajalen, hårsprayen och nitskärpet plockades fram. Och därefter - ölen såklart! Därefter lämnade vi Teg för en promenad till stan. Vi hade hunnit gå ungefär 3 minuter innan vi kom på att vi glömt något. Biljetterna! Så det var bara att traska tillbaka, där vi uppsluppen av förväntningarna inför helgen höll på glömma biljetterna igen, som de senil dementa tanterna vi är. Glömskan resulterade i att vi vart lite sena och anlände till Sonic Syndicate-spelningen fem minuter efter den började. Men det gjorde inte alltför mycket, vi vässade bara armbågarna och vips! så stod vi framför scenen. Spelningen skulle sedan visa sig vara helgens bästa, som vi förväntat oss. Sonic Syndicate levererade verkligen till fulla och som ett extra plus var alla i bandet jäkligt snygga - inklusive basisten Karin Axelsson. Hon är redan tillagd på min girlcrush-lista.

Efter det var det Naglfar som skulle lyssnas på. Dock var Äpplet-scenen verkligen fel forum för dom, vi hamnade den här gången långt utanför moshpiten och såg därmed ungefär nada. Så istället satte vi oss på baravdelningen och avnjöt musiken till en kall öl. Inte helt fel det med!

Kvällens sista band som vi såg var Meshuggah. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket från den konserten, jag stod ungefär mitt i infernot men jag höll ändå på att somna. Haha, jag vet - vem kan somna mitt under en Meshuggahkonsert?! Men jag skyller på ölen vi hade intagit i baren innan. Tur att det var ett sånt tryck bara, annars hade jag säkert slumrat på stället. Läste föresten i VF idag att Daniel Nordström hade delade ut sin första femma för livespelningar till just ovan nämnda band. Så det var nog bra ändå...

När musiken tystnat för kvällen drog vi på Subway för fyllekäk, tillika middag. Måste säga att våra matvanor i helgen har varit direkt udda... Efter tre ramlade vi in hos Johan, där alla 4 pojkarna som bodde där under helgen redan gått och lagt sig (ja, vi var faktiskt 6 pers som bodde i en etta i helgen). Men jag och Tina såg till att de inte fick sova, vi försökte skapa efterfest genom att sprätta öl och gapa lite. Det vart dock en sådär efterfest, ingen hakade på så efter ett tag blev det bädda...

Halv nio tror jag klockan var ungefär dagen efter då vi blev väckta. Tjoho, 4 timmars sömn är ju inte fyskam! :P Huvet var en enda stor värk, men det hindrade inte mig och Tina från att ligga och garva hela morgonen åt dåliga bakisskämt. Det blev tyvärr värre framåt dan - när vi tillslut tog oss ner på stan trappades baksmällan upp och det slutade med att jag ungefär ville nita varenda unge som skrek och grinade, eftersom ljudet fick det att spränga i skallen. Men det är självförvållat, jag vet.

När vi väl återkom från stan slumrade jag till en stund, men väcktes kvart i sex av att morsan ringde. Därmed hann vi inte med alltför många öl innan vi drog ut igen, men jag var ju ändå inte så sugen precis...
Väl tillbaka på HoM drog vi på en gång och såg Nocturnal Rites. Det blev tredje gången jag såg dom - jag tror snart att jag måste börja lyssna på dom för att plugga in låtarna... Men det var en helt okej konsert, gubbarna är riktiga old school-rockare med väl inövade rockposer, melodiösa powermetallåtar, pyroeffekter och långa hårsvall. Dessutom var Noc-publiken helgens snällaste; ingen knuffades och alla luktade gott (hårspray?!). Jag hade föresten velat vara tjejen som fick Nils Norbergs gitarr...

Innan vi gick vidare till nästa konsert köpte jag och Tina varsin In Flames-hoodie. Jag blev faktiskt lite besviken på merchandise-utbudet på HoM; jag hade valt köpa skivor och t-shirts från banden som spelade. Men eftersom det t.ex. bara fanns en Sonic Syndicate-tisha i utbudet vart det istället som sagt en tröja från mina andra Gbg-favvisar. För övrigt hoppas jag att de kommer nästa år!

Kvällens sista spelning som vi var på var lite otippat Caliber 69. Anledningen var mestadels att Tina tidigare bott granne med sångaren, så självklart var man tvungen att fara och lyssna på ex-Forsdalabor. Jag måste dock säga att det inte riktigt var min cup of tea...

Resten av kvällen spenderades i - guess what?! - baren. Där träffade en hel del skumma typer, bl.a. några dryga umebor som verkade gilla att vara just dryga och klaga på vår dialekt. Sorry guys, men jag är glad att jag inte pratar nån jävla wannabe-stockholmska. Så vi smet från dom och träffade istället Jocke, aka Storsnopp Långskägg. Det var verkligen en helschysst snubbe, med kalrakad hjässa och en imponerande skäggväxt, som vi snackade fiske med och fick komplimanger för att vi var så söta och pratade så fint. Trevligheterna avbröts dock plötsligt av att Storsnopp Långskägg tar ett redigt skamgrepp om min tutte, och därefter asgarvar. Varav jag och Tina smiter även från han. Helst hade jag velat ge han en rak höger, men hey - you don't mess with Storsnopp Långskägg.

När HoM klappat igen vart det Subway igen, sedan hemgång.

Igår vaknade jag lyckligtvis nästan helt utan baksmälla, yeehaw. Morgonen spenderades med att spela Guitarrhero (jag och Tina har blivit hyfsat grymma på det i helgen!) och därefter försöka städa upp lite efter oss. Jag förstår verkligen om Johan tröttnade på att ha oss högljudda flickor som lekte bombnedslag i hans lägenhet, hos sig i helgen. Jag är riktigt imponerad över att han stod ut.

För övrigt var helgens roligaste Naglfar-skämten, med Naglfar, Naglmor och så deras lille Nagltrång. Skämtet blev komplett då Åström dök upp med nagellack i lördags...

Jag prickade även in en fint blondiekommentar i helgen då jag och Tina spelade Guitarrhero och jag plötsligt kollade på upphöjningen på mittentangenten (liknar den på 5-knappen på telefoner) och säger: "Är den här till för att blinda ska kunna spela?". Smartass, eller inte...

Nej, nu väntar sängen (10 timmars sömn i helgen har gjort sitt för tröttheten), imorgon väntar ett prov som kommer att sluta med ett fett IG. Bilder från helgen kommer senare!!!