Vilken tur att vi inte är bäst på allt

I lördagskväll utspelade sig Mack-kampen i vilken vi Shellare mötte fyra andra bensinstationer i den ädla sporten bowling. Det är väl ingen idé att sticka under stol med att det gick skit för vårt lag. Vi kom sist av alla men hade roligt ändå. Ni vet - det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga, and all that crap.
Fast viktigast av allt: Det var inte mitt fel att vi förlorade eftersom jag vann den interna serien vi spelade på slutet. Helt galet med tanke på att jag var sämst när det gällde.

Käglorna flög för team Shell, men ändå räckte det bara till ett föga smickrande femteplats.

Julia var on fire!

Sussi fick något mörkt i blicken när vårt lag låg under

Linda var lika frän som vanligt...

... precis som hennes coola son som gömde sig för min kameralins.

Jullan var nog rätt nöjd trots allt.

I slutet av kvällen förvandlades bowlinghallen till ett discotek där vi försökte kasta kloten i mörkret och personer förvandlades till skuggestalter.

Efter nederlaget ägnade vi oss istället på något vi verkligen kan: Skönsång!