Så när hon frågade om inte jag också kunde åka hem (som i "hem till Lycksele") blev svaret förstås nej, med en klump i halsen. Även om vi inte träffats speciellt ofta de senaste åren, då jag först bott i Piteå och nu i Umeå, har träffarna varit långt mer frekventa än nu. Och jag gillar det inte.
Turligt nog mitt i all otur hann vi käka middag tillsammans i söndags innan hon satte sig på nattbussen igen. Jag måste nog boka in en Uppsalaresa snart igen.
Den här bilden på mig och systeryster (tillsammans med världens minsta människor?!) är tagen för exakt ett år sedan. Det finns så många fel i den så att jag inte vet var jag ska börja (ja, jag garvar också högt när jag ser den...).
4 kommentarer:
Haha! fyfan hur jag ser ut... det är absolut det största felet på bilden ;) Det där med att boka en resa till Uppsala inom en snar framtid låter som en riktig bra idé!
Kram på dig syster!
Lisa: Haha, vi är inte vackra någon av oss (åtminstone inte på den bilden). Sedan är det såklart till din nackdel att du tar en tupplur under fototillfället... Men det får du bjuda på! ;)
Ja, det vill jag verkligen göra! :D
Kram!
Ja den gav ju inte den rätta bilden av er.. men va fasen ni ÄR ju dom snyggaste tjejerna! :)
Gissa vem?: Jag gissar på mamma... :)
Skicka en kommentar