Varde höstljus!

Om du har läst min krönika i veckan vet du vilken inställning jag har till höstmörkret. Har du inte läst den är dess andemening att jag hatar detta svarta hål till årstid och att det inte finns något botemedel mot svårmodet som föds ur det becksvarta. 

Ingen regel utan undantag heter det ju däremot och igår fick jag, bokstavligt talat, se några ljusglimtar. Johan och jag spenderade hela eftermiddagen på stan, inte för att strosa i några butiker, utan för att spana in railtävlingen som pågick på Renmarkstorget samt ljusfestivalen Höstljus. Jäklar, vad glad jag är att bo i den här stan och ta del av det mycket fina som finns här! För det var riktigt kul att se en skidbacke, om än i miniatyr, uppsmälld mitt på shoppingstråket och en massa åkare som tog del av det hela. Och Höstljus var väldigt fint anordnat, fastän det var svårt att hitta åt vissa installationer. 

Min favorit, förutom den nya järnvägstunneln (som av förklarliga skäl är en permanent installation), var alla ljuslyktor i Vänortsparken. Riktigt kul att det är barn som är konstnärerna bakom lyktorna. Det enkla är oftast det finaste.

Hade inte mitt knä varit trasigt hade jag såklart varit med i railtävlingen och visat vart skåpet ska stå!

Sara Lidmans ord genomsyrar hela järnvägstunneln.

Johan gjorde en egen installation i installationen Vävda tält. Konsumtionshetsen, kallar han sitt verk.

Lyktorna får mig att tänka på ett UFO som just landat.

En strålande utsikt utanför Norrlandsoperan var rätt spektakulär, den med.