Grattis, saknade stålmormor!

Idag skulle mormor ha fyllt 87 år, om hon bara inte dött för elva månader sedan. Vad konstigt det känns att inte kunna ringa och gratta henne idag, fråga hur hon mår och få en fem minuter lång redovisning om hennes sinnestillstånd. 
Och vad konstigt det fortfarande känns att mormor är död. Stålkvinnan som alltid har funnits med, som jag ibland lurades tro alltid skulle finnas med, med tanke på hennes järnvilja och jävlar anamma. Konstigt och tomt. 

Mormors dag till ära publicerar jag ett utdrag ur dödsrunan jag författade någon dag efter hennes sorti från jordelivet. Grattis till dig mormor, fast du inte är med i fysisk form! I minnet lever du alltid kvar. 

Lördagen den 24 mars avled vår älskade mormor och farmor Gulli vid en ålder av 86 år. 
Gulli föddes och växte upp på ett litet torp i Granåsen utanför Lycksele. I augusti 1954 flyttade hon till Joelstorp, gården som skulle bli hennes hem i nästan 60 år. Fastän maken Håkan avled 1971 och de fem barnen flyttade hemifrån en efter en har Gulli aldrig varit ensam. Hon har alltid haft sina djur. De djur som levt med Gulli har inte bara varit redskap i hennes jordbruk eller föremål för hennes intresse. De har varit hennes vänner. Såväl kor och hästar som höns och ankor har haft en egen historia som Gulli gärna berättat om över en kopp kaffe. 

Gulli hade ett stort hjärta och till henne var alla välkomna. Hon hade en förmåga att se det positiva hos personer hon mötte och acceptera allas olikheter. För oss, Gullis familj och släkt, har Joelstorp varit en lika naturlig som trivsam mötesplats där många fina minnen har skapats. Denna starka kvinna lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi kommer att sakna vår mormor och farmor så. 

♥