En glad överraskning

I söndags fyllde min bror 30 år. Att hans 30-årsdag skulle infalla just då har han rimligtvis varit medveten om länge, teoretiskt sett sedan han lärde sig räkna. 
Vad han däremot inte hade en susning om var att hans 30-årsfest skulle infalla dagen innan. 
Jag, mamma och syrran har i några månaders tid, i största hemlighet, planerat festen och bjudit in hans vänner. Så i lördags när Linus blev upphämtad för en – vad han trodde – en familjemiddag blev han överfallen av Dwarf Vader som försåg honom med ögonbindel. Sedan kördes han till Furugården där 20 glada släktingar och vänner väntade på att överraska honom. 

Och som han blev överraskad! Han hade verkligen inte misstänkt någonting. Det var så himla roligt att se hans reaktion när syrran slet av honom ögonbindeln och alla började sjunga för honom. En blandning av förvåning och ren glädje. Precis som jag hade hoppats på. 
Sedan väntade ett hejdundrandes kalas där alla bjöd på sig själva. Men exakt vad som hände lämnar jag till oss som var där att veta (haha, lät som att det hände något svinjuicy, men riktigt så var det inte). Ni kan få se några bilder i alla fall:

Vi drar på roadtrip!

Så var den första semesterdagen, i sin rättmätiga mening, snart över. 
Jag har under dagen tagit mig norrut till hemstaden för att fira världens bästa syster som fyller 25 år denna amerikanska nationaldag. Hurra!
När jag kom fram bjöd hon på kaffe och tårta och sedan har vi varit ute och käkat med ena halvan av familjen i strålande eftermiddagssol. Därefter blev det tårta och kaffe igen. Jag borde kanske vara så mätt att det sprutar kaffe och grädde ur öronen på mig, men sanningen är den att jag börjar känna mig lite hungrig igen... Ibland är min mage som ett svart hål. 

Imorrn bär det av söderut igen, men inte hem till Umeå utan längre ner i landet än så. Jag och Lisa ska ut på en liten roadtrip och det första stoppet blir Jämtland. Där är planen att hälsa på en del släkt i byar runt om Krokom innan vi styr vår glänsande Toyota avensis mot bonussyster Malin och bonussvåger Daniel i Östersund.
Som vanligt när jag och Lisa ska göra något är vi sjuka båda två, så jag hoppas på kvicka tillfrisknaden nu. Och att vi ska få en lyckad resa i övrigt, förstås!

Vi hörs längs vägarna!

Sist jag och dagens födelsedagsbarn var ute på en tripp var när vi gjorde Sundsvall osäkert en helg i februari. Ska bli kul att fara ut med henne i veckan igen!

Tjejkväll i pyjamas

I lördags hade jag min birthday pajamas bash. Det var inte så livat som det kanske låter, men helt klart en mycket trevlig kväll! 
Jag hade kokat ihop en mezebuffé (när det saknas en libanesisk/mellanöstisk restaurang här i Umeå får en försöka laga sådana rätter själv, tänkte jag) och när vi hade smällt i oss av den blev det sällskapsspel och slutligen film. 

Jag hade tänkt att vi skulle hinna med fler grejer, men kvällen gick så sablarns fort! Jag tar det som ett kvitto på att det var en rolig kväll, då har ju tiden en tendens att springa iväg. 
Eftersom det var ett pyjamasparty var det flera som sov över och jag fick därmed rå om mina gäris (hehe) lite extra. Så, jag är mycket nöjd över att jag skippade en vanlig pimpla öl-födelsedagsfest i år och körde på en sådan här tillställning istället. Som bonus fick jag ju dessutom glida runt i underställ hela kvällen.

Mat i mängder. Som det ska va.

Systrar i pyjamas. Eller ja, underställ i det här fallet. Fan vad vi ska matcha varandra nu hela påsken med våra Kari traa-uniformer. 

Sandra gav mig den finaste blombuketten jag någonsin fått. Och nästan bäst av allt var att hon förstås hade satt ihop den själv, som det floristgeni hon är.

27

Jag älskar ju att fylla år och att bli 27 var inget undantag. Den här födelsedagen inleddes med att mamma levererade mimosa och falsksång på sängen och sedan fortsatte dagen lika ljuvt. 

På eftermiddagen kom en tapper skara för att gratulera mig och inmundiga fika. Jag är inte särskilt bra på att finbaka – sanningen är snarare att det jag bakar ofta ser ut att ha varit med om en olycka, vilket det också har emellanåt – men i lördags lyckades jag få till en tårta som jag var oklädsamt mallig över. Den var faktiskt inte bara snygg (i mina mått mätt) utan den var även jävligt god! Kommer nog bara köra på den framöver, hehe. 

Trots att jag fikade så att det nästan sprutade kaksmulor ur öronen på mig fortsatte firandet senare med middag, innan det var dags för fezt. Förfestade hos syrrans kompis där jag kände ganska få, men hade otroligt roligt innan slutet! Uppviglade bland annat till en väldigt märklig chinstävling, sådär som en kan göra på fyllan. Tyvärr förlorade jag. Skyllde på att jag hade ätit för mycket tårta tidigare under dagen. 

Slutligen blev det utgång på hotellet. Förstås. Det var trångt, varmt och illaluktande, men jag hade kul i alla fall. Fortsätter 27 att vara lika roligt som det inleddes kommer jag klassa det som en bra ålder.

Egg norwegian, mimosa och kaffe. Eller som jag vill kalla det: Breakfast for champs. 

Tårtan som jag mallade mig över. Choklad och hallon kan fasen inte bli fel. 

En klassisk toalettselfie med syrran. Alltså, hur snygg är inte hennes nya hårfärg?!!?!?!?!

Tar ut 26 i förskott

På torsdag fyller jag 26 år. Jag längtar inte. 
Inte för att jag lider av någon form av åldersnoja – tvärtom. Kasta bara åren på mig, så länge jag får många av dem! Så känns det typ. Däremot innebär ju 26 att jag blir officiellt "vuxen", vilket i praktiken bara betyder att mycket blir dyrare: Försäkringar, flygresor, bussresor, tågresor... Helt värdelöst!

Även fast det är några dagar kvar till denna usla ålder infinner sig för min del har jag firat födelsedagen redan idag. Det brukar vara svårt för min familj som inte bor här har dyka upp mitt i veckan och jag hade en stark lust att bjuda de på födelsedagsfika i år, därför fick det bli så. 
Nästan hela familjen och några av mina vänner kom förbi idag och stämningen var nästan som under barndomens födelsedagar. Stojigt, sockerstint och glatt! Fick dessutom superfina presenter, såsom en fallskärmshoppsfotografering (!), flera böcker och annan läsning samt en massa duschkrämer och smorsel. Börjar starkt misstänka att jag luktar illa, haha. 

För en gångs skull kom jag ihåg att rycka fram kameran för att föreviga dagens händelse. Jag skulle gärna ha haft en vassare systemkamera att dokumentera med, så om någon rik välgörare läser min blogg får ni gärna ge mig en Nikon D4 i födelsedagspresent på torsdag! Jag kommer tyvärr inte själv ha råd att köpa en eftersom allt blir så mycket dyrare för en 26-åring.

En positiv grej med att fylla år är att det är ett gott (!) incitament till att baka. Även fast jag tycker det är hemskt kul att svänga ihop en kaka eller bullar gör jag det väldigt sällan då det inte blir uppätet här hemma.

Tina och Lisa hade hysteriskt roligt åt allt och alla idag – som vanligt när de två är tillsammans. Och jag har samtidigt väldigt roligt åt dem!

Ytterligare två favorittjejer som förärade mig med ett besök idag: VD och Emma. 

Johan var snabb på att hugga in på smörgåstårtan. Vi måste förresten prata om smörgåstårta – är det inte en fenomenal uppfinning så säg? Min favorittårta alla kategorier! 

Pappsen hälsade också på idag! Linus, mamma och Micke kom lite senare, men då hade jag glömt bort kameran igen...

Smillas första födelsedag

Igår fyllde vår (inte längre så) lilla Smilla ett år. Som sig bör firades födelsedagsbarnet med en tårta. 

Tårtan innefattade tre av Smillas favoritsmaker: Kattmat, messmör och ostkrokar. 

Innan hon fick hugga in på det skräddarsydda bakverket var hon förstås tvungen att blåsa ut "ljuset".

Sedan fick hon äta helt ohämmat. När man fyller år är det helt okej att ha tassarna på bordet. 

Ganska snart var tårtan slut.

Antagligen var den det godaste Smilla ätit hittills i sitt liv.

Festen som krympte – men blev bra ändå

Under de senaste månadernas helger har livet varit en fest. Jag har hälsat på Idamari i Gällivare. Varit på Umeå Open med Tina. Vistats utomhus för att avnjuta det underbara vårväder. Bland annat. 
Och för två veckor sedan var det bokstavligen talat fest. Min 25-årsfest. 

Jag och Johan hade länge tänkt att vi skulle ha ett stort baluns tillsammans, eftersom vi båda fyllde halvjämnt i mars. Helt tokiga hyreskostnader för festlokaler gjorde att vi fick kalla fötter och istället hade jag en liten tillställning här hemma i lägenheten. Men det blev hur roligt som helst det med: Uppslutningen av folk var bra och alla kändes glada. Det sista jag (och grannarna) hörde innan vi drog till krogen (som tyvärr sög denna kväll) var hur någon skreksjöng Tommy tycker om mig – vilket visserligen inte nödvändigtvis behöver tyda på en bra kväll. Men jag väljer det att tolka skriksånginsatsen som det och börjar smida planer på hur jag kan ljudisolera lägenheten till nästa fest.

Järngänget ♥

25.

Förra veckan fyllde jag 25. För kanske sju år sedan såg jag framför mig att jag skulle ha barn, en "vuxen" bostad och fast jobb vid den här åldern. Nu har jag katt, hyresrätt samt provanställning och när jag tänker på att jag faktiskt är 25 år slår det mig mest att det är lättare att komma ihåg den åldern än 24. Det, plus att jag fortfarande känner mig rätt ung. Jag har faktiskt väldigt liten förståelse över jämnåriga som redan börjar klaga över att de "börjar bli så gamla". 

Själva födelsedagen i onsdags var en lugn tillställning. Johan var lite för sjuk för att orka uppvakta mig med frukost på sängen, jag jobbade som vanligt på dagen och på kvällen kom Emma och VD förbi och fikade. Visst saknar jag de högljudda, något stökiga födelsedagarna från förr med hela tjocka släkten, men 25-årsdagen var ändå fin i sin stillhet. Dessutom ringde ovanligt många och sjöng för mig, vilket är en fet stjärna i min bok!

Till det har jag även fått inte mindre än tre födelsedagsmiddagar av och tillsammans med familjemedlemmar, både före och efter själva bemärkelsedagen. Så det har definitivt sina fördelar att inte så många kan komma just när en fyller år, då får en istället dra ut på firandet!

I söndags lagade pappa middag åt oss här hemma. Förra tisdagen bjöd mamma mig på middag på stan, vilket även Lisa gjorde i lördags. Mycket mys!

(Älskar förresten pappas konstlade min och Johans sjuka uppsyn på den här bilden.)

Idag skulle du ha fyllt 25

Om inte livet vore så förbannat orättvist skulle Johan ha fyllt 25 år idag. Men eftersom livet är outgrundligt och slocknar alldeles för tidigt för somliga kommer han för alltid vara 21. Det är åtminstone så jag alltid kommer minnas honom – som ung, levnadsglad och fylld av en smittande energi. 

Trots allt: Grattis på 25-årsdagen Johan! Jag hoppas du firar den kungligt i ditt universum.

Glider runt, hänger runt, tänker onda tankar om kråkjävlar

Allra käraste syster Lisa fyllde år igår. Jag kastade mig därför på ett tåg direkt efter jobbet och drog till Lycksele för ett överraskningsbesök. Trodde faktiskt att syrran hade på känn att jag skulle dyka upp, hon brukar känna på sig vad jag har i kikar'n. Men den här gången lyckades jag överrumpla henne! 
Var riktigt kul att se hennes glatt förvånade min när hon öppnade dörren och fick syn på mig. 

Och vilken tur att jag var med under hennes firande igår. Tårtan hon hade svängt ihop kan ha varit den godaste jag ätit någonsin. Sedan var det förstås, som alltid, trevligt att träffa Lisa och resten av familjen. Det var faktiskt snäppet bättre än tårtan när jag tänker efter. 

Nu är jag hemma i Umeå igen och har kämpat sedan klockan 19 för att hålla mig vaken. En kråkjävel väckte mig vid sjurycket imorse med sin hesa stämma. Hade jag fått tag på kråkjäveln hade hen inte haft några stämband kvar att kraxa med.
Klockan börjar ju dock närma sig legitim tid för att lägga sig, så snart ger jag upp kampen.

Imorgon väntar förresten barndop i Vännäsby, där jag förutom god vän till barnets mamma ska agera förste dopfotograf. Hörde ryktas om att jag bland annat ska försöka fånga 8 barn i åldern 0-8 år på samma bild. Då kan ju all sömn jag lyckas uppbåda behövas...

Födelsedagsbarnet i full färd med att skaka ett av paketen hon fick av mig.

En present för två!

Jag tror att Johan uppskattade sin födelsedagspresent/uppvaktning. Om inte annat hade jag en förjäkla trevlig gårkväll i alla fall! 
Jag inledde med att ta med honom till bästa restaurang Viktoria. Precis som sist lyckades de röra ihop en middag som smekte smaklökarna ömt. Den här gången valde vi mixed grill = ryggbiff, tryffelkorv och högrev. 
Betyg på maten: 4/5 mums.

När frosseriet var avklarat gick vi snett över vägen för att se Björn Gustafsson och Henrik Schyffert och deras föreställning Gustafsson & Schyffert - roligt för delar av familjen. Och visst var det jäkligt roligt! 
Förvånansvärt nog kanske tyckte jag att Schyffert var något kuligare. Även om jag fnissade mig igenom Björns historier om hen och hen, gymnastiklektionerna i skolan och Måns Zelmerlöws bastupung. 
Betyg på föreställningen: 3/5 gapflabb.

Jo ni, ovanstående var minsann en väldigt bra presentidé från min sida. Om ni frågar mig alltså. 

Det blev inga bilder tagna igår, så jag kör på en somrig och kärleksfull variant istället.

Zomg black

Det har varit mycket födelsedagsrelaterat här på sistone, jag vet. Jag lovar härmed att dra ner på de inläggen – för nu dröjer det faktiskt ett tag innan det blir något sådant firande! – men först måste jag bara visa vad jag fick av mina fina syskon i present. Nämligen skorna jag önskade mig!!!

 I love those!
Längtar tills jag kan kasta kryckorna helt och stylta runt i dessa.

Idag fyller karl'n min år!

Hurra! Hurra! Hurra! 

Idag är det Johans tur att fylla 24! ... Plus några år till, fast det har jag fått instruktioner om att tala tyst om. 

Imorse smög jag upp tidigt för att kunna servera födelsedagsbarnet frukost på sängen samt langa fram några paket. Fast Johan vet ännu inte vad ena presenten består av, förutom att han ska vara redo klockan 17.15 för att ta emot den. Jag älskar att han blev frustrerad över att inte få veta på en gång!

Grattis igen på din dag snuttipluttirutt (antar att du läser detta, Johan!) än en gång! 

Sömndrucken paketöppning under morgonen.

Födelsedagsbarnet under sin "23-årsdag" i fjol. 

Vi skrattade tills armhålorna värkte

Min vistelse i Lycksele utmynnade i en sann familjehelg. En jäkligt rolig sådan, helt utan Lars Norénska förtecken. 
Jag inledde helgen hemma hos mamma, där vi åt en försenad födelsedagsmiddag till min ära. När brorsan avslutade sitt kvällspass fortsatte uppvaktningen med sång och presenter. Jag måste bara visa vad mina söta syskon gav mig lite senare! Därefter följde vilt sällskapsspelande långt efter midnatt där undertecknad gick segrande ut striden. Att jag fick vinna var inte en del av födelsedagsfirandet, bör tilläggas. Jag var helt enkelt bäst. Hehe. 

Lördagskvällen gick i samma anda, fast tillsammans med pappa-delen av min familj. Och då var det helt plötsligt honom vi uppvaktade eftersom han fyllde år igår. Under kort- och sällskapsspelandet bjöd Linus på Björn Ranelid-imitationer, vilket pappa inte var sen med att haka på. Så jävla roligt! 
Eller som Judith tydligen hade beskrivit kvällen efteråt: "Jag har skrattat så mycket så att jag har ont i armhålorna." Kunde inte sagt det bättre själv. 

Igår, under självaste pappa fyller år-dagen, blev det förstås tårtätande. Monika stod för själva bakningen medan jag och Lisa improviserade dekorationen utifrån vad huset hade att erbjuda.

 Eftersom närbilder är lika osmickrande som härliga sköt jag av en på pappsen och Lisa. Söton!

Berit har blivit satt på diet, vilket plötsligt har väckt en sällan skådad leklust hos henne. Hon föredrar dock att leka med mattor och andra döda ting framför homo sapiens. 

Stretchar gör hon också så fort tillfälle ges. Jag förutspår att hon kommer bli en sann fitnesskisse. 

Robban, booze & rock 'n' roll

Jag blev förresten också firad idag, såhär en vecka efter min egen födelsedag. Vid 13-snåret plingade det på dörren. När jag öppnade var jag övertygad om att det var hyresvärlden som kom för att inspektera våra vitvaror. Döm av min förvåning när så inte var fallet, utan att det var min vän Robban som stod där utanför! 
Han hade kört hit från Lycksele för att hälsa på och gratta mig i efterskott (samt ytterligare en kompis till honom som fyllde år igår). Ett himla fint initiativ tycker jag. Speciellt med tanke på att jag annars är ensam dagarna i ända. 

Presenter hade han också med sig i form av sjukskrivningsläsning och likör. Jag kommer dock inte dricka spriten som medikament – det kan sluta dåligt i kombination med morfintabletterna jag knaprar... 
Eftersom jag vet att Robban kommer läsa det här vill jag passa på att tacka honom ännu en gång. Tack, tack, TACK för titten. Du gjorde mig paff och förgyllde min dag! 

Idag är ingen vanlig dag, minsann!

Mars = födelsedagsmånaden framför andra. Och idag fyller inte mindre än två dejliga damer i min närhet år: Min farmor blir respektabla 80 jordsnurr och vårt fadderbarn Kerstin firar sin allra första födelsedag. 
Eftersom farmora bor i Lycksele har jag distansgrattat henne över telefon. Jag ska förstås fira henne mer framöver, när tillfälle ges!

Däremot kunde vi närvara vid Kerstins 1-årskalas. Och vilket kalas det blev! Kerstins föräldrar hade både lagat middag och fixat tårta. Jag har sällan sett någon njuta så mycket av en gräddtårta som födelsedagsbarnet själv. Glad i hågen greppade hon en bit och stoppade lika mycket i som utanför munnen. Och kladdet som blev kvar på händerna gick ju finfint att gegga runt med på bordet, förstås. 

Så himla skönt det var att komma ur säng- och soffträsket för en stund. Nästa jubilar jag planerar fira är ingen mindre än min kära far; då hoppas jag också kunna gå (nåja: Halta!) på kalaset. 

24

Förresten! Jag fyllde ju år i tisdags! Det var en trevlig födelsedag, om än på tok för kort. När jag var yngre fyllde jag alltid år under sportlovet och då var ju födelsedagarna oändligt långa. Firande hela dagen med tjocka släkten som kom och gick. 

Nu för tiden svischar bemärkelsedagarna förbi. Jag hinner knappt uppfatta att jag blir ett år äldre. Men som sagt, det blev ändå en väldigt trevlig kväll i tisdags och det var kul att lite folk som jag tycker om hann kika förbi trots att det var mitt i veckan.

Utveckling kommer på köpet

"Anna, hur känner du egentligen inför att bli 24?" frågade en jämnårig vän mig för några veckor sedan, några dagar innan hon själv skulle uppfylla denna inte så särskilda ålder. 
Jag har faktiskt aldrig tänkt på att jag borde känna något speciellt inför att bli 24. Och om någon tanke skulle ha fladdrat förbi angående detta är det nog snarare en förvåning om att jag bara blir 24. 

Nej, det där med ålderkris vette sjutton om jag någonsin kommer att ha. Jag kan krisa inför mycket annat, men att bli äldre är ju i princip bara skönt. Med åldrandet följer ju en slags utveckling liksom på köpet och jag skulle verkligen inte vilja stå och stampa på samma ställe livet igenom bara för att bli för evigt 21. Dessutom – även om jag avskyr det och verkligen inte vill att det ska vara så – upplever jag att man får mer respekt ju äldre man blir. Det var länge sedan någon "lilla gumma:de" mig, fast det kan i och för sig också bero på att jag blivit bättre på att fräsa ifrån vid sådana tilltag. Eller att det allmänna vettet ökat. 

Så. Det känns fint att jag fyller 24 år imorrn, vilket faktiskt är redan om fem minuter. Men återkom om sisådär 15 år så kanske jag håller på klappa ihop av åldersnoja. 

Grattis, saknade stålmormor!

Idag skulle mormor ha fyllt 87 år, om hon bara inte dött för elva månader sedan. Vad konstigt det känns att inte kunna ringa och gratta henne idag, fråga hur hon mår och få en fem minuter lång redovisning om hennes sinnestillstånd. 
Och vad konstigt det fortfarande känns att mormor är död. Stålkvinnan som alltid har funnits med, som jag ibland lurades tro alltid skulle finnas med, med tanke på hennes järnvilja och jävlar anamma. Konstigt och tomt. 

Mormors dag till ära publicerar jag ett utdrag ur dödsrunan jag författade någon dag efter hennes sorti från jordelivet. Grattis till dig mormor, fast du inte är med i fysisk form! I minnet lever du alltid kvar. 

Lördagen den 24 mars avled vår älskade mormor och farmor Gulli vid en ålder av 86 år. 
Gulli föddes och växte upp på ett litet torp i Granåsen utanför Lycksele. I augusti 1954 flyttade hon till Joelstorp, gården som skulle bli hennes hem i nästan 60 år. Fastän maken Håkan avled 1971 och de fem barnen flyttade hemifrån en efter en har Gulli aldrig varit ensam. Hon har alltid haft sina djur. De djur som levt med Gulli har inte bara varit redskap i hennes jordbruk eller föremål för hennes intresse. De har varit hennes vänner. Såväl kor och hästar som höns och ankor har haft en egen historia som Gulli gärna berättat om över en kopp kaffe. 

Gulli hade ett stort hjärta och till henne var alla välkomna. Hon hade en förmåga att se det positiva hos personer hon mötte och acceptera allas olikheter. För oss, Gullis familj och släkt, har Joelstorp varit en lika naturlig som trivsam mötesplats där många fina minnen har skapats. Denna starka kvinna lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi kommer att sakna vår mormor och farmor så. 

♥

På begäran: Min 24-årsdagsönskelista!

Om tio dagar fyller jag år. 24 år närmare bestämt – ingen ålder på en häst, om ni frågar mig. 

Med anledning av denna kommande, stora dag har mina kära föräldrar tjatat och tjatat om en önskelista (spoiled much? Hell Yeah!). Deras önskan är min lag, så här har ni mamma och pappa (och kanske, eventuellt någon annan som vill ge en gåva till undertecknad, förstås!):

Solglasögon från E&E Glasses, modell Sahara Hotnights // En fin köksklocka – gärna en färgglad men ändå stilren i retrostuk // Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare av Hannes Råstam // Torka aldrig tårar utan handskar-triologin av Jonas Gardell //  Tidningsställ – antingen ett transparent eller raka motsatsen: Ett rustikt, rejält – kanske en gammal låda? // Matt foundation från Make Up Store, i färgen vanilla // Ett fett presentkort på Intersport // Vas från Design House Stockholm, den större modellen (finns på Hemtex) // Tjusiga blomkrukor, gärna pastellfärgade