Sagan om de två tornen

I tisdags avverkade vi två världsrekord i Dubai. Så fort vi fått på oss kläderna (långklänning respektive hellånga byxor - viktigt, viktigt!) satte vi oss i en Lexus och gled iväg för att äta frukost. Den här dagen intogs morgonmålet inte på vilken sylta som helst, utan på Burj al Arab. Burj al Arab är världens första "sjustjärniga" hotell och har blivit en ikonisk byggnad för Dubai. 
När taxin gled in på bron till hotellet – som förstås ligger på en egen, konstgjord ö – blev vi stoppade av säkerhetsvakter. Vem som helst får inte sätta sina sandiga skor på Burj al Arabs handknutna mattor. Eftersom vi hade en reservation fick vi dock glida förbi vaktstationen och in mot hotellets entré. Väl där öppnade hotellpersonal bildörrarna och hälsade oss välkomna. Flott värre. 

Men än mer flott skulle det bli. Vi snackar ju faktiskt sjustjärnig standard här. Hur hotellet riktigt ser ut inifrån tror jag bilderna får tala för. Lite kort bara är 2000 kvadratmeter av hotellets yta täckt av 22 kvadrats guld – inklusive papperskorgarna och varningsskyltar för vått golv. 
Själva frukosten fick vi inta i hotellets asiatiska restaurang. Det var mycket nudlar, vårrullar, dumplings och sådant jag inte kan namnet på på buffén – men även ostar, frukt, yoghurt, gröt, ägg, sötsaker... Ja, det mesta man kan tänka sig vara sugen på under dagens arla timmar. 

För en hotellfrukostälskare som undertecknad kan jag konstatera att jag nådde något typ av lystmäte den där morgonen. Även om det är högst tveksamt om jag skulle betala så mycket för en frukost annars, om det inte vore för att det (alternativt middag, afternoon tea eller ett drinkbord) är den enda biljetten in till Burj al Arab. Och att se det här hotellet på nära håll och till och med inifrån var en upplevelse, vill jag lova. 

När det inte gick att pilla i sig mer frukost och våra ögon sett sig mätta på allt överdåd åkte vi vidare till nästa torn – Burj Khalifa. Som tidigare nämnt är det världens högsta byggnad med sina 828 meter av armerad betong och stål. Vi åkte upp till våning 124, 452 meter över marken, till deras utsiktsplats. Lite tråkigt att man inte får åka upp högre (allt ovanför våning 124 är privat), men 452 meter var rätt högt det med. Fast nog skulle det vara häftigt att få hälsa på hen eller dem som har lägenheten/kontoret på översta våningen...

Tisdagens frukostställe – Burj al Arab.

I lobbyn, i väntan på att få gå och äta frukost. Av någon anledning såg vi till att vara tidiga till frukosten...

Varningsskylt i guld. Väldigt nödvändigt.

I hotellets lobby får man in en Frihetsgudinna på höjden.

Fint frukostsällskap och fin utsikt från frukostbordet.

Frosseriet startade vid yoghurtsektionen.

Tallrik nummer två – koreanskt, omelett och kinesiskt samt japanskt. Den där gröna, slajmiga saken var oväntat god!

Avslutade med en våffla, persikostrudel och en "cleansing carrot juice".

Dubai sett från Burj Khalifa.

... och från en annan vinkel.

Även om jag inte är särskilt höjdrädd ska det erkännas att jag nojade lite när vi befann oss på utsiktsplatsen. Jag såg noga till att inte luta mig mot fönstren, om vi säger så...