Tallinn del tre: Konstig konst och bowl like a boss

Söndagen i Tallinn (för nytillkomna läsare håller jag alltså på gå igenom en Estlandsresa jag gjorde för tre veckor sedan. Trots att jag bara var där i fem dagar har jag inte lyckats sammanfatta resan än, haha) ägnade vi åt den heliga kombinationen konst och bowling. 

Vi åkte först ut till konstmuseet Kumu för att insupa kultur. Det var ett fint museum, men jag tyckte faktiskt att dess arkitektur var snäppet mer tilltalande än själva konsten. Utställningarna bjöd på allt från estnisk konst från Sovjeteran till modern konst med bland annat videoinstallationer, till surrealistisk konst från den belgiska målaren Paul Devaux. 

Roligast – och konstigast – var de kontemporära installationerna, där jag inte riktigt fattade om det var konstverk jag tittade på eller en ombyggnation av lokalerna. När vi skulle gå in i ett rum stoppade Dennis mig och Sandra och bad oss förbereda oss på att snart få se något storslaget. Vi tog ett djupt andetag, klev sedan in i rummet och möttes av detta: 

Ett rep på golvet var alltså det enda som fanns i det rummet! Höll på skrattade ihjäl mig när jag såg det. 
Det ska dock tilläggas att repet löpte genom två hål i golvet och var en enda stor ögla. Så det fanns ju en teknisk finess i det hela, haha. 

När det sedan var dags för bowling chockade jag mig själv genom att vinna båda gångerna. För någon som är så generellt usel på att bowla borde jag prisas för "årets prestation" på nästa års Idrottsgala. 

Dagen efter hann vi mest bara med en flådig frukost på Dennis favoritkafé innan det var dags att påbörja hemresan.
Nu längtar jag redan till att, tillsammans med Sandra, hälsa på honom i Bryssel dit han flyttar inom ort.

Tallinn del två: I hipsterkvarteren och på finsk karaoke

Det var ju åtminstone en person som uppskattade min del ett-sammanfattning av resan till Tallinn (vilket gjorde mig nästan orimligt glad, tills jag insåg att kommentaren faktiskt kunde vara ironisk) så här kommer del två. Varsågoda!

Efter besöket på kattkaféet handlade vi med oss grejer för att äta middag hemma hos Dennis. Eller middag och middag... Vi åt typ ost, chips och jordgubbar och drack bål, haha. Tanken var att vi skulle köpa stearinljus också för att skapa en riktigt mysig hemmapicknick-känsla, men det glömdes bort så vi försökte skapa mysig ljussättning med sänglampan så gott det gick. 
Senare bar det av mot stadsdelen Telliskivi, vilket är ett gammalt industriområde som omvandlats till kreativa hipsterkvarter. Vi orkade bara med två barer innan dagens äventyr började göra sig påminda i form av trötthet, men det var två jäkligt mysiga barer. Tallinn bjöd generellt på ett bra utbud av öl, tydligen har antalet microbryggerier ökat lavinartat där de senaste två åren. 

På lördagen vaknade vi upp till en stålgrå himmel, men det hindrade oss inte från att fortsätta utforska Tallinn. Dennis tog oss först till Linnahall, en betongkoloss i stalinistisk anda som uppfördes inför segeltävlingarna under sommar-OS i Moskva 1980. 
Arenan är stängd sedan många år tillbaka, så vi fick utforska exteriörerna – framför allt taket. Det är så himla fascinerande med dessa gamla sovjetiska byggnadsverk, som ska vara svulstiga men återhållsamma på samma gång. 

Från taket på Linnahall har en förstås utsikt över Östersjön och färjorna, men också över bland annat dessa färgklickar till hus.

Vi åkte sedan ut till Telliskivi igen, för att besöka butikerna som finns där. De sålde mycket fint såsom vintageklänningar, smycken och handsnidade glasögonbågar i trä. De flesta butiker, restauranger och barer i Telliskivi inhyses som sagt i gamla fabrikslokaler, men utanför dessa har det även ställts upp containrar som inretts till små mysiga kaféer och restauranger. Det är sådana som syns på bilden ovan – väldigt bra idé!

När vi gick längre in på området uppenbarade sig plötsligt en marknad som kändes som en loppmarknad – bokstavligt talat. Allt kändes ärligt talat rätt lortigt och när vi kollade närmare på utbudet insåg vi att det fanns många smutsiga föremål även i bildlig mening. Eller vad sägs som en askkopp med Hitler på? Kanske en flagga med ett hakkors? Gamla naziuniformer? En Stalinbyst i guld? 
Jag och Sandra kände oss rätt illa till mods inne i en liten butik som bland sina miljoner prylar bland annat saluförde sådana saker. Dennis var däremot i sjunde himlen, eftersom han hittade andra saker från den gamla Sovjettiden. När han fann en tändsticksask med OS-björnen Misja på tjöt han av glädje och halade gladeligen upp fyra euro för denna. Sedan lyckades vi dra honom därifrån, med ursäkten att vi var hungriga. 
Tyvärr fick omständigheterna mig att helt glömma bort att fota marknaden, bilden ovan är från en gata intill. 

De kurrande magarna mättade vi på Frenchy. Jag tog en provencalsk auberginesallad, vilket kan låta jättetråkigt – MEN, det var det absolut godaste jag åt under hela resan. Och då åt jag mycket gott, som ni kanske redan har förstått. Hehe.

Även en efterrätt i form av chokladfondant slank ner. Den var också helt ljuvlig!

Vi hann mer lite fler saker under lördagen, men den dagens stora happening var att vi skulle dra på karaokebar! Tidigare under kvällen övade vi in Spice Girl's Wannabe för att vi skulle kunna bjuda på ett bländande framträdande och efter några drinkar på Sigmund Freud (den där fantastiska baren jag skrev om i förra inlägget, ni vet?) var det äntligen dags. 
När vi klev in på karaokebaren var det första vi slogs av en stark lukt av urin. Vi lät dock inte det stoppa oss, utan vi tog oss längre in i lokalen för att komma till själva hjärtat – karaokescenen. Där stod ett par och sjöng en melankolisk låt på finska. Vi blev lite förvirrade över låtvalet för en sekund, men sedan kastade vi oss över låtkatalogerna för att se om de hade Wannabe. Det hade de inte. 
Däremot hade de ett hundratal låtar med finska titlar – faktum var att alla låtar var på finska. Vi lommade därför ut från kissbaren och vidare till nästa karaokebar vi hade sett ut. Då vi stegade in där fanns det fyra personer på plats – tre överförfriskade gäster och bartendern. Vi gick genast fram till baren för att kolla låtlistorna, och tro ni inte på fan att alla låtar var på finska även där?
Karaoke är tydligen jävligt stort i Finland, vilket även avspeglar sig på grannlandet dit många finnar åker för att... Supa och sjunga? 
För oss blev det däremot ingen sång alls, då våra finskakunskaper är under all kritik.

Eftersom jag råkade sväva iväg i min reseskildring och skriva lite väl långt kommer det en del tre inom kort. Ni får ha överseende med eventuella stavfel och språkliga fel, jag är på tok för trött för att läsa igenom vad jag skrivit just nu. 

Första timmarna i Tallinn

Vad bra det gick för mig att uppdatera om Tallinn-resan förra veckan. Men jag har tillbringat typ tre sekunder av min vakna tid här hemma sen jag landade förra måndagen, så det har inte funnits tid riktigt. Sedan tror jag inte preis att det är någon som har längtat särskilt mycket efter det? 
Men skit samma. Här kommer en liten sammanfattning av våra estniska äventyr. Åtminstone från de cirkus 35 första timmarna. 

Jag och Sandra möttes upp på flygplatsen i Helsingfors och åkte sedan samma plan därifrån den sista sträckan till Tallinn. En rolig parantes är att vi inte hade pratat ihop oss om vilka flyg vi skulle ta, utan det var en lycklig slump. 
Vi anlände sedan till Dennis kring middagstid – och gå ut och käka var det första vi också gjorde. Så himla mysigt att vara samlade alla tre för första gången på nästan fem (!) år. 
Om någon tänkt åka till Tallinn hette denna restaurang Von Krahli Aed, kan verkligen rekommendera den!

Jag åt en rätt med bland annat en kräm på vita böner, palsternacka och getost. Tallinns utbud av vegetarisk mat imponerade verkligen på mig under resan, åt så himla goda grejer där.

Kvällen fortsatte på baren Sigmund Freud. De hade en till synes oändlig drinklista med innovativa cocktailnamn. Jag drack Sex and the city och Don't trust the guys – så bra! Sedan gick vi hem och sov, trötta efter arbetsveckan och resan. 

Under fredagsförmiddagen traskade vi omkring på Old town's steniga gator och knatade upp till utsiktsplatsen med vy över staden. 

Vi gick också upp i Sankt Olavs kyrkas torn och spanade in Tallinn från ovan därifrån. En kunde inte anklaga oss för lättja den här dagen, för fy tusan vad vi knallade i trånga trappor. Och jag som blir yr av minsta lilla kände mig lätt svajig för att trapporna gick i sådana snäva spiraler.

Lunchen inmundigades på Vegan Restoran V. Bärs och burgare. Så borde fler fredagsluncher vara.

Därefter var planen att besöka ett kattkafé som kattkvinnan Sandra hade nosat rätt på. När vi kom dit var lokalen helt nedsläckt, vilket visade sig bero på strömavbrott. Medan vi väntade på att strömmen skulle komma tillbaka så att vi skulle kunna dricka kaffe samtidigt som vi klappade katter spanade vi in utbudet på en second hand-butik. Både den gula skjortan med pyjamaskänsla och den mönstrade jackan fick följa med mig ut ur landet. 

Katterna på kattkaféet visade sig vara rätt osociala (fast säg den katt som inte är det?), men ack så gulliga. Den här fulsöta krabaten ville jag ta med mig hem! Dock var det flera andra katter som gjorde anspråk på att få följa med mig, genom att krypa ner i min påse med second hand-fynden. Med hänsyn till den introverta divan jag har här hemma fick de dock stannar kvar. 

Fredagen rullade sedan vidare med ännu fler aktiviteter. Men de och de resterande typ 60 timmarna får jag ta i helgen. 
Så – fortsättning följer.

Estniska vykort

Wooow, vilken långhelg Tallinn och Dennis bjöd på. Hade det fint som snus där vid Finska viken. 

Jag ska berätta mer om mina estniska upplevelser – den finska karaoken med Twin Peaks-vibbar, loppmarknaden med nazikitsch, besöket på ett kattkafé – men det får bli först i morgon. Stay tuned, kids!

Mot nya öststatsäventyr!

Imorrn (eller faktiskt idag, med tanke på hur mycket klockan hunnit bli) ska jag äntligen få fara ut och resa! Utanför Sveriges gränser till och med.
Jag flyger först till Helsingfors och möter upp Sandra där. Sedan har vi – helt utan att prata ihop oss om det! – lyckats boka samma flyg till Tallinn, där vi ska hälsa på Dennis. 
Våra planer såhär långt, och så vitt jag vet, är att vi ska gå på kattkafé och äta kikärtsburgare på en vegansk restaurang med gott renommé. 

Sist jag var utomlands var när jag hälsade på densamme Dennis i St Petersburg. Ändå lite lustigt att jag håller mig till öststaterna när jag ska ut och se världen. 

En finfin selfie jag hittade på telefon från min förra resa till Dennis, då vi gjorde en utflykt till Katarinapalatset i Pushkin.

Middag i Sovjet

Höstens St Petersburgsresa känns väldigt avlägsen numera, men jag måste ändå berätta om min sista middag där eftersom jag glömde bort att göra det när det begav sig. 
Efter att vi hade tillbringat måndagen på varsitt håll – Dennis på sitt universitet och jag på olika sevärdheter (vilket förutom en katedral och Ryska museet inkluderade en mysig bar. Så bra sevärdhet!) – möttes vi upp för att äta på USSR. Precis som namnet skvallrar om är det en sovjetisk kitschrestaurang, inredd som jag kan tänka mig att det såg ut i en öststatsbostad under 1960-talet. 

Vi beställde in borsjtj och vodka till förrätt och jag tog en pork a la russe till varmrätt. Under tiden vi åt föll vi in i rollerna som ett ryskt arbetarpar som var slitna efter ytterligare en hård arbetsdag i grönsaksståndet på det vindpinade torget respektive i den hårda fabriken utan några som helst krav på arbetsmiljön. 
Det var nog inte så jävla lattjo att leva bakom järnridån, men lite spännande var det att få göra en fiktiv tidsresa dit. 

Efter en hård dag på fabriken.

Utsikt från mitt strövande under dagen. 

En extraordinär söndag i Ryssland

Jag insåg att jag inte har skrutit färdigt om Rysslandsresan jag gjorde för en månad sedan. Måste liksom berätta om min söndag i St Petersburg, eftersom den var så himla flådig!

Jag vaknade, som vanligt numera, på tok för tidigt med lite lätt huvudvärk efter barrundan kvällen och natten innan. När Dennis äntligen vaknade några timmar senare gav vi oss ut för att äta brunch på ett café, och där lämnade jag sedan honom för att han skulle få plugga ifred. Under tiden passade jag på att gå de 230 trappstegen upp i Saint Isaac's Cathedral och blicka ut över staden. Sedan satte jag mig i parken intill och njöt av sensommarvärmen, i väntan på pluggisen. 

På eftermiddagen hade vi bokat in en massagetid på hotell W:s spa. Massagen visade sig dock vara något speciell: För det första ägnade massören väldigt mycket uppmärksamhet åt mina sätesmuskler (vilket visserligen var väldigt skönt och säkert välbehövligt, men när någon knådat ens röv i fem minuter känns det lite som "jaja, nu får du ta och gå vidare). Sedan när jag vände mig om till ryggläge började hon först massera mina magmuskler, vilket enbart kittlades, för att sedan klämma på mina bröst. Haha, alltså vafan? Visst att en masserar bröstmusklerna, men i själva tuttarna finns det ju inte så mycket som behöver masseras ut. 
Eller? Har jag missat något?

Bortsett från mag- och tuttbehandlingen var det trots allt en väldigt skön massage och när den var klar fick vi dricka champagne, äta choklad och bada jacuzzi. Sicket jäkla lyx!

Som final på denna flådiga söndag åt vi middag på en georisk restaurang, med fantastisk mat och superb service från en charmig servitör som tyckte det var roligt att Dennis kunde en del ryska. 
Ge mig fler sådana här söndagar i mitt liv, tack!

Utsikt från Saint Isaac's Cathedral.

Utsikt över Vinterpalatset. 

Och så katedralens exteriör i alla sin prakt!

Peppad på massage, fast inte riktigt förberedd på vad som komma skall... Haha.

Vilka jäkla njutare vi var, alltså.

Mätt och belåten i SPB

När vi hade återvänt till St Petersburg från Pushkin och vinkar adjöss till vår nyfunna, excentriska konstnärsvän lotsade Dennis mig mellan några av stadens, kanske lite förvånande, hippa krogar. 

Kvällen tog sitt avstamp i en utsökt trerättersmiddag med fördrink och hela köret på en bistro. Jag kunde verkligen vräka på i Ryssland eftersom det är mycket billigare där än här hemma. 
Sedan gick vi vidare till en polsk bar med porrig inredning och – kanske det bästa på hela kvällen – en gullig hund som sprang runt mellan borden. När vi hade svept varsin öl och jag klappat hunden färdigt fortsatte vi till en israelisk bar som var så hipp att det nästan var slagsmål om platserna. Efter lite tjafs med en snorkfröken som tjuvhöll stolar till sina låtsaskompisar fick vi dock sätta oss ner. På det stället beställde jag – hör och häpna! – in kaffe. Fast inte vilket kaffe som helst, utan jemenitiskt kaffe. Det smakade väldigt annorlunda, lite åt glögghållet, men var otroligt gott. Jag tror det var en bra taktik att byta ut alkoholen mot koffein för en stund också. 

Kvällen avslutades på det ställe som Dennis utnämnt till sin favoritbar i St Petersburg. Ett litet, mysigt ställe med snygga bartenders som vi spanade på från våra platser vid bardisken. När vi satt där och trånade drog dj:n helt plötsligt igång Spice Girls Wannabe och både jag och Dennis fullkomligt exploderade av lycka. Det blev sittdans och sjunga med och när det till slut var dags att tänka på refrängen sjöng vi Wannabe hela vägen hem så det ekade mellan stenhusen. Ett verkligt fint ögonblick. 

Inte bara under den här kvällen, utan hela resan, imponerade St Petersburgs restaurang- och krogliv på mig. Jag åt och drack otroligt gott på såväl azerbadjanska och georgiska restauranger som på ett veganskt ställe och ett supergulligt café. Och barerna där, de drömmer jag om att ha här hemma.

Jag fotade en bildserie under min resa som vi kan kalla Dennis förtär alkoholhaltiga drycker med stil. Från vänster uppifrån: En mojito på Mickey & Monkeys innan middagen. Ett glas rött på en azerbadjansk restaurang med storslagen inredning. Ytterligare ett glas rött på en georisk restaurang med lika charmig lokal som servitör. En GT på baren med Wannabe i högtalarna. 

Stor konst i Pushkin

Förra lördagen, dagen efter att jag landat i St Petersburg, gav jag och Dennis oss ut på ett litet äventyr till Pushkin. Staden ligger bara 25 kilometer från St Petersburg, men färden dit var en närstudie i den ryska bristen på information. För att göra en lång historia kort var det en smärre vetenskap att köpa tågbiljett, men till slut kom vi fram. 

Målet i Pushkin var Екатерининский дворец, eller Katarinapalatset som det heter på svenska. Palatset är nästan en kilometer i omkrets och byggt för att konkurrera med Versailles, så ni kan ju tro att det var pampigt!

Under tiden vi stod och köade till biljettkassan för att lösa entré tog biljetterna för att gå in i själva slottet slut. Vi fick därmed hålla oss ute i parken, men vi blev inte särskilt ledsna för det. Vi strövade istället runt i barockträdgården där vi hittade och tittade olika byggnader och jättemånga brudpar som poserade för sina bröllopsbilder. Sedan fotograferade vi oss själva med palatset som fond. 

På tåget på väg hem igen satt vi bredvid en excentrisk konstnär, som ritade med bläckpenna på kartongbitar och pratade ryska med mig fastän jag inte förstod någonting. Han gav mig en bild på jungfru Maria och Jesus och delade ut någon konstig frukt till både mig och Dennis. Av oss fick han en Umeå tidning-penna i gåva. Jag hoppas han skapar stor konst med den – lika stor konst som jag och Dennis skapade under mitt besök hos honom.

Överträffade alla förväntningar – krossade alla fördomar

St Petersburg överträffade verkligen mina förväntningar, som i ärlighetens namn var ganska lågt ställda. Så bättre uttryckt så krossade St Petersburg mina rätt negativa fördomar. 
De började egentligen vittra sönder redan när jag landade på flygplatsen och jag trodde att jag skulle mötas av beväpnade vakter och stränga passkontrollanter. Det var ju det jag blivit varnad för innan jag åkte. I själva verket gick hela anländandeproceduren väldigt smidigt till och det enda läskiga var den starka skrivbordslampan som var riktad mot en vid visumkontrollen och belyste ens ansikte på ett väldigt osmickrande sätt. 

När jag tänker tillbaka på i fredags var taxiresan mellan flygplatsen och mitt hostel förresten inte heller speciellt nice. Chauffören tycktes dras med en dödslängtan – och en strävan att dra med mig i graven. Han körde verkligen som en idiot och till råga på allt ville mitt bälte till en början inte fungera. 
När vi väl kom in till centrala St Petersburg och den täta trafiken stoppade upp hans vansinnesfärd började chauffören istället skrika och gestikulera mot mig. Eftersom jag inte kan ryska fattade jag inte riktigt vad han menade, men jag tror han var förbannad på att taxiresan drog ut på tiden. Jag var väldigt lättad när jag väl fick kliva av (även om jag halvt fick göra det i farten). 

Därefter började dock det ljuva, ryska livet för min del. Dennis har verkligen varit en drömvärd och fantastisk guide under den här resan. Men mer om det i kommande inlägg. Tills dess kan ni få vila ögonen på dessa bilder (kan förvarna redan nu om att jag antagligen kommer posta måånga bilder från den här resan):

Увидимся завтра Россия!

Imorgon åker jag till Ryssland. St Petersburg, närmare bestämt. 
Där ska jag hälsa på Dennis och han ska ta mig runt till stadens olika slott.  
Jag hoppas att det blir som att kliva in i en saga, för ikväll har verkligheten inte känts så munter (det är ingen fara – antagligen bara förkylningströtthet i kombination med hormoner som spökat). 

Fast förresten är det väl rätt konstigt att hoppas att Ryssland skulle vara något sagoland. Det är ju en rätt... eh, problematisk nation. Och hårt klimat har jag också hört att det ska vara. 
Så det är väl bättre att hoppas på en intressant resa. Och att åtminstone slotten ska vara lika sagolika som de ser ut på bild:

Discodildo och fredscava

Plötsligt fick jag en väldans lust att visa några fler bilder från vår Barcelonatripp! Tyvärr tog jag väldigt få bilder där och av det lilla jag fotade blev det mesta skit. Den här gången tror jag faktiskt inte det beror på handhavandefel, utan det börjar bli dags att byta kamera. Synd bara att jag nyligen gjorde ett jävligt dyrt inköp som gör att jag bara kan drömma om en ny kamera för ett tag framöver... 
Men nu var det inte det jag skulle blogga om, utan detta:

Första dagen i Barca tog vi våra turistroller på största allvar och åkte sightseeingbuss. Det var inte superroligt, men vi fick se mycket i alla fall!

Bland annat en jättelik discodildo. Det var ju lite kul ändå.

Till frukost en morgon beställde jag in un bocadillo de fuet, café solo y zumo de naranja. Lite av skolspanskan sitter allt kvar långt bak i lillhjärnan.

Vi vandrade runt i Barri Gotic.

Och sista dagen drack jag och Linus fredscava för 1 euro glaset för att bli vänner efter alla våra bråk.

En långhelg i Barcelona

Barcelona var lika fint som jag minns det. Pampiga byggnader, blått hav och en stor sol på himlen. Vi åt god mat – mycket tapas – som vi sköljde ner med Estrella damm eller Sangria, åkte en riktig turistbuss som Lisa tupplurade i och brände våra bleka axlar redan första dagen. 

Vi låg på Barcelonetas strand och svalkade oss emellanåt i det kalla havet, uppvaktade mamma på mors dag med cava och chokladcroissant till frukost och på den tredje dagen drabbades jag och syrran av shoppingdjävulen och gick fullkomligt lös på Zara. 

Varje dag passerade vi Sagrada Familia eftersom vi bodde i kvarteret Eixample, vi systrar dammade av vår skolspanska med hyfsad framgång och varje dag bråkade jag och Linus om något. Det hör väl som till när man är syskon. 

På det stora hela var det minsann är lyckad resa.