Sex bilder från Dubai

Vår resa till Dubai börjar kännas avlägsen nu. Men det finns fortfarande upplevelser därifrån som jag skulle vilja berätta om! För nu tänker jag visa några blandade bilder från resan och samtidigt drömma mig bort från isgator och mörker till överdåd och sommar i november... 

Det blev inte så mycket strandhäng i Dubai, men en dag och en eftermiddag spenderade vi där i alla fall. Eftermiddagen på stranden var väldigt fin, även om taxichauffören körde oss till fel del av playan.

Poolen på hotelltaket besökte vi också några timmar. Efter att vi haft sim- och vattenspringtävlingar pustade jag ut vid bassängkanten. 

Man behöver inte blicka ut över en väg eller parkering länge innan man ser en lyxbil. Typ en Bugatti Veyron, värde 10,5 miljoner.

Dubais marina är (förstås!) världens högsta marina. Självklart har de byggt en egen Turning Torso. Självklart är den högre än sin skånska förlaga. 

På Underwater zoo spanade vi in en massa fina, farliga, häftiga och härliga blötdjur. Den här surpulen till drakfisk var väldigt bildskön.

 Ytterligare en bild från vår frukost på Burj al Arab, som tog begreppet "vardagslyx" till en ny nivå.

Årets golfdos

Vår vistelse i Dubai sammanföll – passande nog, för Johans del – med golfens Europatourfinal. Trots att jag finner det en aning sövande att titta på golf kunde jag förstås inte förvägra min golffanatiker till pojkvän att få se tävlingen på plats och därmed tillbringade vi halva söndagen på vår resa på Jumeirah Golf Estates. 

MEN! Till och med för en golfofantast som mig var tävlingen kul att se. Att en viss Henrik Stenson från Sverige gick och vann det hela kan förstås ha med saken att göra. 
Mer tänkte jag faktiskt inte skriva om saken, eftersom golffanatikern själv har skrivit ett blogginlägg om Europatourfinalen. HÄR finner ni det!

Jag vet inte om jag skulle se såhär sammanbiten ut om jag var på väg att ta hem en seger och en massa sköna miljoners. Men så har jag ju inte golfspelartänket heller (det är alltså Henrik Stenson på bilden).

Många svenskar var på plats för att heja på Stenson. Notera banderollen till exempel.

Att dyka bland hajar och Isabel Marant

Jag fortsätter med fler minnen från Dubai, för det finns så otroligt mycket jag vill berätta från vår resa! Det är faktiskt rätt sjukt hur mycket vi hann med på bara en vecka. Och precis som jag önskade innan avfärden var flera av upplevelserna lite annorlunda. 

Det galnaste – och roligaste! – vi gjorde på semestern var att dyka i akvariet på Dubai mall. Jag kan villigt erkänna att jag var rätt skakig innan vi hoppade i våtdräkterna. Dyket föregicks nämligen av en lång säkerhetsgenomgång om hur vi skulle agera om vi hamnade i en konfrontation med någon av akvariets 32 hajar. Inte blev det bättre av att få höra att hajarna skulle få dagens enda matning först efter vi hade dykt... 

På något sätt försvann dock nervositeten när jag skulle ta mig i våtdräkten. Det lilla jäkla neoprenstycket var så jäkla svårt att få på att jag fick smått panik och glömde bort vad jag snart skulle göra. 
Sedan, väl nere under ytan, var all skräck som bortblåst. Det var enbart lite lätt adrenalinpåslag när bland annat sandtigerhajar gled förbi sisådär 2-3 meter framför näsan. Sedan var jag förstås noggrann med att inte börja sjunka när en haj passerade under mig vid ett tillfälle... 

Förutom hajar fanns det hur mycket häftiga fiskar som helst i akvariet: Gigantiska muränor, rockor, mantor... Därtill stod barn utan för akvariets glasfront (som förstås är världens största) och vinkade till oss och man kunde även se lite av Isabel Marants gästkollektion från H&M:s skyltfönster. En mycket surrealistisk upplevelse, med andra ord. 

Tanken var att vi skulle dyka i det vanliga, hederliga havet när vi åkte till Dubai. Tyvärr hade dyksäsongen slutat bara någon vecka innan vi kom ner och sikten är nu bara på någon meter. Därför fick det bli akvariumdyk denna gång. Fast ärligt talat klagar jag inte – jag tror knappast jag kommer få se så många, både sett till antalet individer och arter, hajar under ett och samma dyk någon fler gång. Och jag kan nästintill garantera att det aldrig kommer vara några barn som vinkar till mig igen när djupmätaren visar 11 meter.

Platsen för vårt dyk. Av naturliga skäl hade vi inte med oss någon kamera under själva dyket, så det skulle vara kul att komma över någon av alla de kort som folk utanför akvariet tog på oss.

Några av de raringar vi fick stifta närmare bekantskap med under ytan.

Alltså, hur fina djur är inte mantor?! Som havets fåglar – fast utan det äckliga.

Sagan om de två tornen

I tisdags avverkade vi två världsrekord i Dubai. Så fort vi fått på oss kläderna (långklänning respektive hellånga byxor - viktigt, viktigt!) satte vi oss i en Lexus och gled iväg för att äta frukost. Den här dagen intogs morgonmålet inte på vilken sylta som helst, utan på Burj al Arab. Burj al Arab är världens första "sjustjärniga" hotell och har blivit en ikonisk byggnad för Dubai. 
När taxin gled in på bron till hotellet – som förstås ligger på en egen, konstgjord ö – blev vi stoppade av säkerhetsvakter. Vem som helst får inte sätta sina sandiga skor på Burj al Arabs handknutna mattor. Eftersom vi hade en reservation fick vi dock glida förbi vaktstationen och in mot hotellets entré. Väl där öppnade hotellpersonal bildörrarna och hälsade oss välkomna. Flott värre. 

Men än mer flott skulle det bli. Vi snackar ju faktiskt sjustjärnig standard här. Hur hotellet riktigt ser ut inifrån tror jag bilderna får tala för. Lite kort bara är 2000 kvadratmeter av hotellets yta täckt av 22 kvadrats guld – inklusive papperskorgarna och varningsskyltar för vått golv. 
Själva frukosten fick vi inta i hotellets asiatiska restaurang. Det var mycket nudlar, vårrullar, dumplings och sådant jag inte kan namnet på på buffén – men även ostar, frukt, yoghurt, gröt, ägg, sötsaker... Ja, det mesta man kan tänka sig vara sugen på under dagens arla timmar. 

För en hotellfrukostälskare som undertecknad kan jag konstatera att jag nådde något typ av lystmäte den där morgonen. Även om det är högst tveksamt om jag skulle betala så mycket för en frukost annars, om det inte vore för att det (alternativt middag, afternoon tea eller ett drinkbord) är den enda biljetten in till Burj al Arab. Och att se det här hotellet på nära håll och till och med inifrån var en upplevelse, vill jag lova. 

När det inte gick att pilla i sig mer frukost och våra ögon sett sig mätta på allt överdåd åkte vi vidare till nästa torn – Burj Khalifa. Som tidigare nämnt är det världens högsta byggnad med sina 828 meter av armerad betong och stål. Vi åkte upp till våning 124, 452 meter över marken, till deras utsiktsplats. Lite tråkigt att man inte får åka upp högre (allt ovanför våning 124 är privat), men 452 meter var rätt högt det med. Fast nog skulle det vara häftigt att få hälsa på hen eller dem som har lägenheten/kontoret på översta våningen...

Tisdagens frukostställe – Burj al Arab.

I lobbyn, i väntan på att få gå och äta frukost. Av någon anledning såg vi till att vara tidiga till frukosten...

Varningsskylt i guld. Väldigt nödvändigt.

I hotellets lobby får man in en Frihetsgudinna på höjden.

Fint frukostsällskap och fin utsikt från frukostbordet.

Frosseriet startade vid yoghurtsektionen.

Tallrik nummer två – koreanskt, omelett och kinesiskt samt japanskt. Den där gröna, slajmiga saken var oväntat god!

Avslutade med en våffla, persikostrudel och en "cleansing carrot juice".

Dubai sett från Burj Khalifa.

... och från en annan vinkel.

Även om jag inte är särskilt höjdrädd ska det erkännas att jag nojade lite när vi befann oss på utsiktsplatsen. Jag såg noga till att inte luta mig mot fönstren, om vi säger så...

Dubai - störst, bäst och vackrast

När planet går in för landning börjar konturerna av Dubai avteckna sig långt där nere. Konstgjorda öar bildar konstverk i havet. Låga hus intill strandkanten övergår i flera gånger så höga skyskrapor som sträcker sig mot himlen. Därefter mil efter mil med sanddyner, formade av väder och vind. Borta i horisonten färgas himlen röd. 

Väl på marken, incheckade och med magarna fyllda av hotellets sushi, hungrar vi efter att få upptäcka staden från marknivå. Taxin tar oss till Dubai mall, en gång världens största köpcentrum. Idag har kineserna byggt ett större tempel för kommersialismen. 
Ikväll bryr vi oss inte om butikerna. Ikväll tar vi oss ut till den berömda fontänen som enligt resebyråns broschyr ska "göra alla tårögda". Jag har förstås avfärdat denna fåniga beskrivning, men när musik börjar spelas och vattnet dansar i takt känner jag faktiskt hur mina ögon vätskas. Det är bisarrt. Men det är vackert. Intill vattnets skådespel glittrar 828 meter höga Burj Khalifa i takt till fontänens dans. 

I Dubai tycks man inte kunna stava till "lågkonjunktur". Oljetillgångarna börjar sina och man bygger därför de största, bästa, vackraste av allt för att kunna livnära sig på turismen i framtiden. 
I Dubai får man inte visa axlar och knän på offentlig plats och gud nåde en om man pussar sin partner på öppen gata. Det gör man bara inte, för det kan väcka anstöt – hur motsägelsefullt det kan låta i en stad som osar av vulgaritet.

Downtown Dubais skyline med Burj Khalifa lake, där fontänspelet utspelar sig, i förgrunden.

Burj Khalifa är världens högsta byggnad – förstås...

Det kommer mer reseskildringar och bilder från vår tripp snart, men nu måste jag göra mig i ordning för jobbet. Allt kan ju inte vara semester hela tiden....