Idag orkar jag ingenting. Min aldrig övergående dyngförkylning yttrar sig numera enbart i en snorig nästa och just ett orkeslöst tillstånd. Tröttsamt är bara förnamnet.
Så istället för att uträtta viktiga ärenden har dagen spenderats i sängliggande tillstånd med ett känslospann som pendlat mellan "det är så himla synd om mig själv" och en glödgande frustration. Vid det här laget är tristessen så hög att jag känner för att springa ett varv runt Umeå. Vilket jag såklart hade gjort om jag bara orkat.
1 kommentar:
sv: Ja, det är verkligen tråkigt att inte längre ha två trappor mellan oss... Men det är kul att båda jobbar, så får vi se till att styra upp något så fort det passar oss båda! :)
Skicka en kommentar