fredag 20 april 2012

Det sista avskedet

Föregående inlägg blev väldigt personligt och jag tvekade en stund innan jag publicerade det. Men vissa saker behöver jag få ur mig - även om det innebär att jag blottar mig själv för gud vet vem.
Kanske kan det hjälpa någon annan i sina tankebanor? Eller så gör jag bara mig själv en tjänst.

Idag fortsätter jag på temat bortgång då det är begravning för min mormor. Det kommer med all sannolikhet bli en sorglig tillställning, fast det känns lite lättare att det är en gammal människa som begravs.
Jag saknar mormor så men hon fick trots allt leva sitt liv tills döden blev en naturlig del av det.

3 kommentarer:

Inga-Liz sa...

Då den som har gått bort fått leva ett långt liv blir begravningsgudstjänsten och minnesstunden ofta trevliga tillställningar då släkt och vänner får träffas och minnas den som har lämnat oss. jag hoppas att det gick bra! Kram!

mami sa...

Naturligt men tråkigt... Vi får trösta oss med att hon har det bra nu och slipper ha ont längre. Hon var nöjd med sitt liv så det känns i alla fall bra. Om man gör det som känns rätt blir det alldeles säkert bra. Mormor gjorde det som kändes rätt för henne. Kram

Anna sa...

Inga-Liz: Visst är det så! Trots den sorgliga inramningen var det trevligt att få träffa släkten - man får ta det onda med det goda! Kram!
Mami: Ja, det känns faktiskt tröstande att hon fått leva ett långt och för henne meningsfullt liv. Kram!