fredag 27 april 2012

Livet efter Utöya

När jag kom hem från jobbet för en stund sedan kröp jag ner i sängen och slog igång den här dokumentären. Tre minuter in i programmet började jag lipa och nu ligger jag i ett hav av snorpapper...

Det är så jävla hemskt att en enda person kan orsaka så många sådant lidande. En person av kött och blod, som antagligen besitter åtminstone några känslor, som egentligen borde känna empati.

Det är så jävla hemskt att följa rättegången och höra att monstret inte känner någon som helst ånger. Förutom över att han inte dödade fler. 

Jag ska snyta mig en sista gång för att sedan sova och drömma om en godare värld.

2 kommentarer:

mami sa...

Hoppas du kunde sova gott ändå. Jag valde att inte se dokumentären... Kan inte förstå att det kan finnas så onda mördarkräk som kallas "människa"! Kram

mami sa...

Hoppas du kunde sova gott ändå. Jag valde att inte se dokumentären... Kan inte förstå att det kan finnas så onda mördarkräk som kallas "människa"! Kram