Date night och så den jävla biljarden

Igår fick jag med mig mannen jag är kär i på en dejt. Ja, det var faktiskt inte så svårt eftersom han tycks vara rätt förtjust i mig med och dessutom bor vi under samma tak. 

Vi åt riktigt gott på Invito samtidigt som vi avhandlade alla möjliga ämnen. När tallrikarna var tomma och glasen likaså drog jag med Johan till biljardhallen. Jag önskar verkligen att jag vore en person som gillar att spela biljard. Biljardspelare verkar vara sånna sköna typer. Tyvärr hatar jag biljard. Få aktiviteter får mig att framstå så totalt inkompetent. Mitt logiska tänkande blir som bortblåst (har grava problem att räkna ut var ska jag skjuta/träffa den vita jävla bollen för att en annan jävla boll ska gå i) och min kroppskontroll försvinner helt (det blir plötsligt omöjligt att hålla axelpartiet stilla samtidigt som jag pendlar underarmen). 
Nej, gårdagens besök i biljardhallen var nog sannolikt mitt sista.

Jag var i ärlighetens namn rätt arg när vi cyklade hem igen men turligt nog gick det över. Skulle kunna förklara det med något sliskigt som att "det inte går att vara arg när man får somna bredvid världens underbaraste snuttipluttigull" men jag hoppar nog över den slutklämmen.

Snuttipluttigullet himself.