Den heliga kon (på tallriken)

Här är min inledningskrönika från förra veckans tidning. Herregud, vad det här med att propagera för en minskad köttkonsumtion retar folk! 
Jag har fått mejl, insändare och nu, bara för en liten stund sedan, telefonsamtal från läsare som är arga över att jag "smutskastar" köttindustrin. 

Nåja. Det är ju kul att få reaktioner på det en skriver. Så om du också kokar av att läsa detta – välkommen att avreagera dig i kommentarsfältet nedan. 

Klicka på bilden för större text.

Ett år – ett ögonblick, en evighet

I veckans Umeå tidning har jag summerat mitt 2015, på både ett privat och yrkesmässigt plan, på 2 264 tecken. Tänk vad som hinner hända på ett år! Skulle en försöka få med allt skulle det väl motsvara en Bibel i omfattning. 

Vi är i behov av en klimatförändring

Att jag inte skrivit något om det fasansfulla som hänt i världen på sistone beror verkligen inte på att jag inte bryr mig. Nej, det beror framför allt på att jag inte hade någon dator i helgen – men också på att det är så svårt att samla tankarna kring detta och formulera något om dessa. 

Då det var min tur att skriva inledaren i veckans Umeå Tidning ville jag dock försöka ändå. Såhär skrev jag då:

Klicka för större text.

Under några månader delade vi systerligt på hennes 45 kvadrat

I veckans nummer av Umeå Tidning tillät jag mig bli nostalgisk på inledarsidan och minnas tillbaka till när jag och frugan bodde tillsammans. 

Vilken fin tid det var, i all vardaglighet. Det är nästa så att jag börjar fundera över varför jag inte flyttade in dit igen, istället för att köpa en egen lägenhet?

Men jag antar att var sak har sin tid. 

Nytt och glatt på jobbet

Tjoffs!, sa det bara så var den här arbetsveckan slut. 
Nu var den ju förvisso en dag kortare än vanligt, men dess snabba sorti tror jag också berodde på att jag har fått axla redigerarrollen i veckan då vår ordinarie redigerarmästare varit ledig. Det är första gången jag redigerar sedan kurserna jag läste på universitetet (och det är ju över fyra år sedan nu... Gud, vad tiden rusar iväg alltså!) och det har stundvis haglat svordomar från mitt skrivbord när Indesign inte gjort som jag vill. Men – det har också varit roligt! Äntligen har jag hittat ett pillergöra som passar mig! 
Jag skulle inte vilja redigera på heltid, men jag hoppas på att bli anförtrodd att redigera mer framöver. Svordomsskurarna till trots. 

När jag ändå är inne på jobbet kan jag stolt meddela att Umeå tidning blev utsedda till Årets gratistidning i fredags. Jag fick veta det när vi vilade mellan två konserter under Umeå Open, så givetvis var mitt sällskap tvungna att fira med champagne! VD passade även på att berätta den glada nyheten för två okända tjejer som satt vid bordet bredvid oss just då. De såg lite oförstående ut, men gratulerade ändå artigt till segern. Jag kände mig lite besvärad över situationen fast tyckte ändå det var gulligt av VD att dela med sig av orsaken till vårt firande. Haha!

På jobbet har det förstås varit lite extra glatt i veckan. Att några gratulerat oss med gigantiska påskägg och godiskorgar har inte precis gjort saken sämre.
Herregud, vad jag ätit godis i veckan alltså. Så pass att jag gärna avstår påskgodis i helgen. Annan typ av påskfirande blir det dock, för imorrn drar vi till fjällen!

Debut som sportkrönikör

Två roliga arbetsrelaterade grejer:

1. I veckan gästkrönikerar jag i Umeå Tidning – på sportsidorna av alla ställen!!! Turligt nog fick jag lov att skriva navelskådande om min (bristande) Vasaloppsuppladdning. HÄR hittar ni tidningen i PDF-format, min krönika ligger på sidan 24 precis som förstasidan skvallrar om. Och är ni ändå inne och läser tidningen kan jag rekommendera reportaget om 69-åriga Sune som hoppar stavhopp. Efter att jag hade intervjuat honom åkte han direkt in på min idollista. 

2. Igår fick vi veta att Umeå Tidning blivit nominerad till Årets gratistidning. Vilken grej! Vi tävlar mot två andra gratistidningar och tävlingsdjävulen i mig hoppas förstår innerligt att vi vinner. 

För övrigt har jag just kommit in från en hemsk skidtur. Spåret var helt isigt och det var knappt så jag tog mig upp för backarna. Men tro inte att det gick bra att staka bara för att det var halt! Nej, då låg det förstås fullt med barr och skit på backen som bromsade upp. Spåret såg ut som sån där glass med krossad choklad, om ni fattar vilken jag menar. Blev seriöst provocerad av föret och ville döda skidspåret. 
Det blev i alla fall 10,6 kilometer åkt ikväll vilket jag är mäkta nöjd med eftersom jag bara ville ge upp efter 400 meter. 

Tråkigt och löjeväckande, på samma gång

Ni känner till begreppet kill your darlings, va? Igår fick jag fullkomligt lemlästa min kära krönika.

Den kom till sent i måndagskväll hemma på kammaren, men väl på jobbet var den sisådär 800 tecken för lång för att gå in på sidan. Det var bara att dra fram den stora motorsågen.

Tur då att jag har en blogg där jag kan publicera mitt mästerverk (well...) i sin helhet! Så, här kommer den. Exklusivt bara för er:

Jag höll på att skriva en krönika om vintern. Om kylan som håller ett järngrepp om kinderna, om de isande vindarna som får det att ila i tänderna och hur jag har varit tvungen att tygla mig för att inte spontanbrista ut i “Hej mitt vinterland” så fort jag stuckit ut näsan genom dörren de senaste dagarna. Om julen som är i antågande, min oförmåga att julpyssla för att jag bara tappar tålamodet av allt pill och hur den inköpta pepparkaksdegen snart är slut fastän inte en enda pepparkaka gräddats i mitt hem det här året.

Men så insåg jag hur förutsägbar den krönikan skulle bli. Och det fick mig istället att tänka på hur likformiga vi människor är. Vi har antagligen alltid varit det, men senaste tiden med alla dessa sociala medier har det blivit övertydligt. När vintern anländer duggar statusuppdateringarna på Facebook tätare än vad snöflingorna faller i periferin för ögonen som är fastnaglade mot skärmen: SNÖ!!!
Och en månad senare, när den där Facebookvännen du pratat med en gång på en fest skadeglatt informerar om att hen “sitter på flygplatsen, Thailand here we come!” kommer det förväntade skämtet: Kan du inte packa ner mig i resväskan? Alternativt: Ta med dig lite värme hem! Och när personen väl är framme i Khao Lak langar hen upp en bild på stranden och havet med sina lår i förgrunden. Om hen är en hon alltså. Jag har inte hittat någon motsvarighet för män ännu.
Hur likformigheten sedan briserar på nämnda community när Zlatan bicicletar in fjärde målet i rad mot England behöver jag inte ens dra som exempel.

Jag säger inte att det är något fel med att vara likformig. Bara att det är väldigt löjeväckande och tråkigt på samma gång. Och mänskligt. Jag är också mänsklig. Men jag har åtminstone inte skrivit en krönika om att vintern jag längtat efter är här.

Flerfaldigt debutant

Jag har länge drömt om att skriva krönikor. I många, många år har jag velat få mitt eget lilla utrymme i en tidning, där jag får uttrycka vad jag tycker och tänker om vad jag vill.

Igår var tiden kommen. Nu skulle jag äntligen få göra krönikördebut på första uppslaget i Totalt Umeå. Givetvis drabbades jag av ångest. Men! Det fanns ingen tid att våndas, så sent i söndagskväll plitade jag ihop mina rader, liggandes i sängen. Det tog ungefär tio minuter och blev helt okej. Någon slags rutin måste väl sex år av bloggande medfört...

HÄR hittar ni det senaste numret av TU. Förutom min första krönika innehåller tidningen bland annat min första sportartikel (!) och har en kort intervju med för Cape Town Operas vd. Någon gång måste ju vara det första för allt. 

Ja, den galna jokern på bylinebilden är ingen mindre än undertecknad.

Vilken förlösande känsla

Här är den alltså. Min bebis. Det är förstås flera, rasande duktiga människor som står bakom tidningen, men då jag inte vet om de skriver under på benämningen "bebis" om en pappersprodukt kan jag ju bara tala för mig själv. 

Nu har jag hittat tillbaka till glädjen jag kände i tryckeriet igår. Har fått så himla mycket beröm från personer jag mött, via mejl och sms samt genom blombud (!). Några har även kommit med konstruktiv kritik över sådant vi borde förbättra, vilket också uppskattas. 
Dessutom har jag själv hunnit bläddra igenom Totalt Umeå flera gånger och känt "fasen, det här gjorde vi bra"! 

Tänk vad fort allting har gått! För 1,5 månad var jag helt ovetande om planerna på denna tidning och nu är arbetet i full fart med andra numret. Jag gillar't.   
Det första numret kan ni förresten läsa HÄR.

Premiären nalkas!

Vid 15-tiden idag hände det. Äntligen! Tryckpressarna började rulla och de första tryckta exemplaren av det första numret av Totalt Umeå uppenbarade sig längs hela det långa bandet. Jag och min kollega Helena var förstås på plats i tryckeriet för att beskåda det hela. Det var inte helt utan stolthet jag såg tidningen gå i tryck kan jag villigt erkänna... 

Just nu känner jag mig däremot rätt tom. Glädjen och belåtenheten finns förstås där, någonstans, men behöver nog några timmars sömn innan jag hittar tillbaka till de känslorna igen. 
Imorrn dimper tidningen ner i Umeåbornas brevlåda och jag hoppas, hoppas, HOPPAS att folk ska tycka om den. 

God natt!

NYTT JOBB!!!

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst kring detta och strössla med superlativ. Eftersom jag är stressad inför flygresan fattar jag mig dock kort: Jag har fått ett nytt jobb, som redaktör på Totalt Umeå. 
Nej, ni har inte läst tidningen tidigare. Möjligtvis läst om den idag, för den är nämligen helt ny och offentliggjordes under förmiddagen. 

Jag är är verkligen superjäklaglad över detta! Glad att få vara med i starten för en publikation. Att få stanna kvar "i huset" då det är VK-koncernen som ligger bakom satsningen. Att få ett heltidsjobb (åtminstone till årsskiftet, när min provanställning går ut får vi väl se hur jag skött mig...). 

På måndag gör jag första dagen på nya jobbet och jag är hur taggad som helst. Fast först blir det långhelg i Uppsala som sagt - tror det passar fint med en avstickare innan allt drar igång. 

Miss World

När jag skulle köpa reselektyr på min väg hem från Göteborg föll valet på nya magasinet Miss World. Tyckte det såg intressant ut där i hyllan - en reportagetidning är ju alltid tilltalande! Har inte hunnit läsa hela, men magasinet infriade absolut mina förväntningar. 
Är himla skönt att kunna hitta bra läsning för "min" målgrupp som inte handlar om vad man inte ska sluta med i ett förhållande eller hur man får bra självförtroende med hjälp av det ultimata läppglanset... 


Någon ny Filter är inte Miss World. Däremot ett fullgott komplement när man plöjt den förstnämnda tidningen och väntar på nästa nummer. 

Långsiktiga och kortsiktiga mål

Sitter och väntar på att maten ska bli varm så att jag får stilla min hunger. Känns inte direkt hälsosamt att äta middag mitt i natten men en hektisk kväll på jobbet medförde att matrast inte hanns med. 

Turligt nog var kvällen (minst!) lika intressant som jäktig. Träffade bland annat Bo-Göran Bodin för att prata Saudivapen, vilket gjorde mig än mer inspirerad till att börja med grävande journalistik. Det är ett karriärsmål för mig - att någon gång i livet göra ett betydande avslöjande! 

... Men först: MAT!

Om jag vore en färg skulle jag vara turkos.

Alldeles strax ska jag gå på en arbetsintervju. Man kan väl säga att det är min första riktiga arbetsintervju någonsin så jag känner mig pirrig.
När jag frågat andra, som har erfarenhet av detta, vad jag bör tänka på har samtliga svarat "var dig själv!". Därmed har jag ägnat eftermiddagen åt att försöka komma på vem tusan jag är. Hehe.

I övrigt har jag förberett mig genom att svettas ut lite pirr på ett spinningpass under förmiddagen och klätt mig ändamålsenligt. Det där med att förbereda sig på vilka frågor som kan tänkas dyka upp har jag lämnat därhän - att börja konstruera svar i förhand på spörsmål som kanske inte ens dyker upp skulle bara göra mig nervös.

Önska mig lycka till!

Ändamålet till ära har jag satt på mig kavaj och satt upp håret i en knut (okej, det sistnämnda gjorde jag för att håret är skitigt). När jag försökte få med båda attributen på en bild resulterade det i denna märkliga bryta nacken-posen.

Tiburtiusdagen 2009 - och lite framtid

För prick två år sedan gjorde jag min första praktikdag på VK. Då var jag på lokalredaktionen i Lycksele och mitt första uppdrag var att göra webb-tv från djurparken när de släppte ut björnungarna. Det var på darriga ben jag gjorde en intervju med mobilkameran (ja, på den tiden dög det ska ni veta!) omgärdad av journalister från SVT, Västerbottensradion och VF. Minst lika skakig var jag några minuter senare när jag fick en björnunge placerad i famnen som tycktes farligt intresserad av min halspulsåder.

Om sisådär två månader är jag tillbaka på VK igen. När jag gjorde min sista praktikdag för den här gången fick jag veta att jag har fått jobb där. Det är "bara" ett sommarvikariat men det känns väldigt bra. Dels för att jag får komma tillbaka till en arbetsplats jag trivs på, dels för att det innebär en merit i CV:et.
Att djurparker antagligen inte har tid för några presskonferenser under sommartid hamnar också på pluskontot...

Ibland är det svettigt att vara journalist

Sedan fyra veckor tillbaka gör jag praktik på Västerbottens-Kuriren. Har inte skrivit om detta speciellt mycket här, det är nog bara tidningsläsarna som eventuellt uppmärksammat mina bedrifter.

Men för er som är nyfikna på vad jag sysslar med kan ni kolla in DET HÄR webb-tvklippet. Jag var ute på ett svettigt uppdrag, minst sagt.

En aktiv kropp ger en aktiv hjärna (eller?)

Det har verkligen inte varit min dag idag. Istället har det varit den förbannade skrivkrampens dag. Jag gick upp (hyfsat) tidigt i morse för att knåpa ihop ett reportage på 7000 tecken. Några timmar och bara 1900 tecken senare insåg jag att allt bara blev skit.

MEN! Så kom jag hem från mitt favoritpass aerobic intervall med endorfinerna virvlande genom kroppen och insåg hur jag skulle istället. Så imorrn är det jag som kliver upp i ottan och beger mig på spinning - sedan ska jag skriva ett sjuhelvetes bra reportage.

Så gör vi. Vem anmäler sig frivilligt att väcka mig sådär vid 6-snåret?

Spinningfrälst (nåja, nästan i alla fall)

Jag överlevde gårdagens spinning! Är bara lite lämmen efter passet, att träna ben idag var i princip omöjligt. Hur som helst har jag blivit omvänd: Spinning är ju rätt kul och jag kommer definitivt träna det fler gånger. Och det trots att det bildades en centimeterdjup svettpöl under mig igår...

Att jag inte hunnit uppdatera något idag förrän nu beror faktiskt inte på träningsvärken utan på att vi har haft redaktionsdag (jag höll på skriva "relationsdag", haha!). Vad vi hittade på kan ni så småning om läsa här. Redan nu hittar ni reportaget från förra onsdagens träff med "alla kvinnors drömman" här.

Skallebang

Igår singlade snöflingor ner mot marken, idag har solen skymtat fram bakom (ask)molnen. Igår grillade vi, idag har vi varit bakis. Typiskt, säger jag bara.

Jag har inte mått speciellt bra idag (ja, jag vet att det är självförvållat) och fortfarande är huvudet rätt ostämt. I väntan på att jag ska återhämta mig kan ni kika in vår nya webbpublikation 7nalisten som vi har upprättat till en kurs. Ni hittar den HÄR!

Måndagsmingel

Jag har ingen schemalagd skola idag, men jag ska ändå bege mig upp på mom alldeles strax för att vara med på en föreläsning med tidningsledare från Sverige och Finland. Gräv-Josse från p3 skulle också vara där, så det kan nog bli riktigt intressant att lyssna på!
Efter föreläsning är det mingel som gäller, vilket dock skrämmer mig lite. Mingel låter så himla... konstlat. Vad ska jag säga till alla dessa personer som är potentiella arbetsgivare i framtiden?

Hm, jag antar (och hoppas!) att det ger sig. Återkommer med en rapport när jag är hemmavid igen.